Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 32, 11 augusti 2017
Bedrägeriet med återvinningen
Miljömagasinet fortsätter artikelserien om mytbildning och grönmålning av produkter. Myten om att återvunnen plast till slut ändå bränns upp har till viss del visat sig vara sann.
Sortering av återvunnet material. 80 procent av insamlad plast ska återvinnas, men 2015 återvanns bara 38 procent. Mycket har gått till förbränning. (Foto: Kristian Bjornard / CC BY-SA)
Medan medborgare uppmanas att återvinna för att minska belastningen på miljön har den seglivade myten som säger "Det är ingen idé, allt bränns ju ändå upp!" nu delvis visat sig vara sann. Plast från tusentals återvinningsstationer runtom i landet har, efter granskning från både media och återvinningsbranschen, bevisligen bränts upp.
Sveriges största bolag för plaståtervinning, Swerec, sitter på ett lukrativt affärsavtal med svenska staten. Återvinningsbolaget tar emot nära hälften av all källsorterad plast. De senaste åren har det handlat om tusentals ton per år. 2015 lämnades 91000 ton plastförpackningar till återvinning. Av denna volym sändes 35000 ton plast till Swerecs anläggning i Värnamo i Småland, resten till anläggningar i Tyskland.
Mycket plast bränns
Avtalet innehåller tydliga krav på miljömässighet och volym. Det stipulerar att 80 procent av plasten ska återvinnas och återanvändas till nya produkter. På Swerecs hemsida står att plastförpackningar blir material till nya plastprodukter. Men långt ifrån alla plastförpackningar. Hösten 2015 framkom oegentligheter i en revision av bolagets års/kvartalsredovisning. Tiotusentals ton plast som skulle återvinnas hade, som myten säger, i stället bränts upp.
"Tappar trovärdigheten"
Ett annat bolag, Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) ? en del av Plastkretsen (PK) som gemensamt ägs av fyllare, emballagetillverkare, importörer och handeln ? ansvarar för insamlingen av källsorterat avfall från svenska hushåll. Och det var FTI som tillsammans med den norska motsvarigheten Grønt punkt, som likaledes anlitade Swerec vid denna tid, upptäckte bedrägeriet.
- Vi pratar om allmänhetens förtroende. Du står och anstränger dig i köket där hemma och källsorterar. Och sedan så går du i väg och lämnar förpackningarna i olika behållare. Om man då inte känner att det här blir nytt material av det hela, då tappar vi hela trovärdigheten för återvinningen. Det är klart att det är väldigt allvarligt för det svenska samhället som sådant, säger FTI:s vd Kent Carlsson till Dagens Nyheter som i början av året kartlade vad plasten egentligen användes till.
Kartläggningen ledde till Cementafabriken på Gotland där plasten användes som bränsle. Enligt Cementas egen transportstatistik skickade Swerec under 2014 och 2015 drygt 50000 ton plast till fabriken. FTI skickade i maj 2016 ut ett pressmeddelande om fusket som dock mötte svalt intresse hos allmänheten, förutom i Värnamo där Swerecs återvinningsanläggning ligger.
32 procent till återvinning
Grønt punkt lämnade in en polisanmälan om bedrägeri. Enligt den var det drygt 32 procent av svensk och norsk plast som gick till återvinning 2014, 38 procent 2015, och inte de avtalade 80 procenten. Det betyder att en femtedel av den plast som skulle bli nya produkter i själva verket bränts. Norge slutade transportera plastavfall till Swerec med omedelbar verkan; medan FTI fortsatt transportera källsorteringsmaterial till Swerec, som i sin tur fortsatt leverera plast till cementfabriken.
Anledningen till Swerecs bedrägeri är som så ofta pengar. Företaget tjänar på att sälja plast med lågt värde och kvalitet till förbränning i stället för att materialåtervinna den, trots att de får betalt för just det.
- Vi tar emot plastavfall från förpackningsinsamlingen. Det handlar om plast som Swerec av någon anledning väljer att inte materialåtervinna. Plasten lämpar sig väl till vår ugn eftersom det ger oss en hög energinivå, förklarar Anders Jansson, marknadsdirektör på HC Miljö AB, ett systerbolag till Cementa AB, för DN:s reporter.
Att bränna plast har, förutom att produkterna inte utnyttjas på bästa sätt, naturligtvis en betydligt större miljöpåverkan än att materialåtervinna det, som avtalat. Ett kilo återvunnen plast, jämfört med ny plast, som går till nya produkter minskar samtidigt växthusgasutsläppen med 2,7 kilo.
Stärka förtroendet
Nu har PK/FTI och Swerec på affärsvis träffat ett nytt avtal om förlikning och villkor för fortsatt leverans av plastförpackningar. Det avser ett förtydligande om vad som gäller för olika material, ett fördjupat samarbete och ett löpande utbyte av information om mottaget material och behandlingen av det.
- Det är bra att vi nått en förlikning och fått ett nytt avtal på plats. Nu sätter vi punkt för en ansträngande period för Swerec och våra kunder. Vi och vår personal ser därmed framåt och lägger oss vinn om att stärka förtroendet för plaståtervinning. Vår plan är att öka kvalitéten i våra egna processer, att stärka samarbetet och att sprida kunskap om vad som går att återvinna, säger den nytillträdde VD-n på Swerec, Leif Karlsson, i ett pressmeddelande av den 1 augusti.
Frågan är om även allmänhetens förtroende kan återvinnas. Ovan uppgifter ger skogsindustrin vatten på kvarnen att cellulosan från skogsavfall, som flis och pellets, ska ersätta plasten i framtiden. Just nu forskas det vilt på hur cellulosa/skogsavfall ska bidra till ett plastfritt samhälle. Detta är emellertid inte heller särskilt klimatvänligt, som vi ska se i nästa artikel.
Återvinner på egen hand
Kanske är det en bättre klimat-åtgärd att återvinna det själv, som den nederländske entreprenören Dave Hakkens gör. Han återvinner plast och skapar egna produkter av den. På hemsidan preciousplastic.com och diverse Youtubeklipp kan vi följa hur han går till väga med att samla in, återvinna och tillverka saker av plasten, som lampskärmar, verktygshandtag, skålar, koppar etc. I takt med att 3D-skrivarna blir alltmer sofistikerade och allmänt använda, ökar också efterfrågan på material till dem.
Och allt är tillgängligt för alla genom öppen källkod. Så här skriver Hakkens/Precious Plastic på sin hemsida:
- Världen är genomdränkt i plast, från Himalayas höjder till Atlantens djup, vi har tonvis med giftig plast som bara ligger där. Oavsett om vi gillar det eller inte, är plast vårt giftiga arv. Så låt oss använda den som en resurs för att skapa nya värden och social innovation. Gå med i revolutionen. Börja bygga!