Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 16, 21 april 2017 Hela Sverige i bruk Extrakt, en tidning som ges ut av Formas (Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande), har en intressant artikel om skillnaden i regionalpolitik mellan Norge och Sverige. Den märks tydligt där vi har vår sommarstuga en halvmil från norska gränsen. På norska sidan byggs det nytt, jordbruken utvidgar och vägarna är numera bra. Kommunerna är små. På svenska sidan är jordbruken nedlagda och björken har tagit över. Det är 17 mil till kommunens centralort från där vi har vårt hus. I centralorten ökar befolkningen medan resten töms på service. Medan vårt "Hela Sverige skall leva" är ett tomt slagord har Norge förverkligat sitt mantra "Hela landet i bruk". Utan den norska regionalpolitiken, som har funnits längre än oljan, hade det varit ett kolonialt förhållande mellan stad och land, säger Katrina Rønningen, forskningsledare vid Norska institutet för landsbygdsforskning. Naturtillgångarna finns på landsbygden. I Sverige har tonvikten varit på industrialisering och rationalisering i jord- och skogsbruk. Det har kunnat genomföras med väljarstöd från industriarbetarna. I Norge har man varit tvungen att föra en politik som gynnar landsbygden. Skatteutjämningssystemet är mer generöst i Norge. Kommunerna råder mer över sina naturtillgångar och får behålla vatteninkomster. I Sverige vandrar inkomsterna söderut till stat och bolag. I Norge skrivs studielån av och förmåner ges till dem som startar företag i landsbygd. Landet har också differentierade arbetsgivaravgifter.Det är antagligen det bästa och billigaste glesbygdsstödet, säger Rønningen. Det är något som Landsbygdskommittén har tagit upp för Sverige bland sina förslag för att stärka landsbygden. I en annan artikel i Formas skriver Mari Broman att det bara är en tiondel av storstädernas tillväxt som kan förklaras av nettoflyttning från landsbygden, enligt en rapport från IVA, Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin. Resten beror på invandring, fler äldre och har ökat barnafödande. Däremot sker det en omflyttning inom landsorten. Tätorter som ligger nära större städer ökar. De som inte gör det minskar. På 20 år har invånarantalet i tätortsnära landsbygd växt med 700 000. Nära nio tiondelar av befolkningen bor i städer, men minskningen av landsbygds-?befolkningen är obetydlig. Det visar att det inte finns en stor önskan att bo i storstäder. Kan man med bil eller bra kollektivtrafik bo kvar eller flytta till lantlig miljö gör man det. Med bra järnväg skulle pendlingsområdet för arbete växa och fler delar av landsbygden få liv. Landsbygdens liv borde dock inte hänga på långa pendlingsresor. Man måste också, som i Norge, föra en näringslivspolitik som gynnar landsbygden. Norge har i EES ett associationsavtal med EU. Där har man kunnat behålla sin egen politik för fiske och jordbruk. Sverige har inga undantag från den nyliberala agendan som driver på utarmningen av periferin. Den är inskriven i EU:s grundlag och går bara att ändra om alla stater är överens. Knappast troligt. Enda möjligheten att helt kunna driva en politik som låter hela Sverige leva är att lämna EU. Sverige kunde dock upphöra med att vara drivande i EU för centraliseringspolitiken genom att nästan bara investera i infrastruktur i storstäderna. Ska Sverige bli ett bra land att leva i måste hela landet vara i bruk. |