Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 9, 3 mars 2017
Orsakerna bakom våldet
Ssvenska förorter hamnar i fokus, numera även i omvärldens, först när bilar sticks i brand, sten kastas på blåljuspersonal och ungdomar - oftast unga arga män - protesterar mot ett samhälle som vänt dem ryggen. Detta gäller inte de gänguppgörelser, ibland med dödlig utgång, som främst sker mot ungdomar i andra gäng. Dessa företeelser, som förvisso bägge är de marginaliserades reaktion som en konsekvens av ett statligt svek, har inget direkt samband. Men när alla framtidsutsikter berövats ungdomarna är det som om enda sättet att lyckas i livet är att bli en "stjärna" inom fotbollen, musiken eller maffian.
Tensta konsthalls chef Maria Lind introducerar kvällens symposium Fuel to the Fire.
Sällan går polisen, politiken och media på djupet med de bakomliggande orsakerna till protesterna och problemen med en samhällsstruktur som skapar segregering. Det gör däremot akademien och konsten.
Tensta norr om Stockholm är en av sex stigmatiserade förorter kring Järvafältet. Dess konsthall är ett försök att läka det sociala såret; utställningen Fuel to the Fire, som pågått en tid, ytterligare ett att gå bakom den mediala schablonbilden. Den Teheranfödda men Berlinbaserade konstnären Natascha Sadr Haghighian satte på eget initiativ i gång med att söka tolka den majvecka år 2015, som går under namnet Husbykravallerna, då Sverige liksom nu befann sig i omvärldens blickfång.
- Vi måste vara i fas med folkets verklighet och ta reda på vad som skapade upploppen. Vi behöver forska i detta, vad än detta är?
Det första som slog Haghighian, som utomstående, var det faktum att polisen sköt ihjäl en med kniv beväpnad och lätt förvirrad man i hans eget hem. Utställningen visar att piketenheten är en rakt av svensk version av SWAT-polisen. SWAT står för Special Weapons And Tactics; de två sista bokstäverna stod ursprungligen för Attack Team, vilket slopades då det lät för militaristiskt. Enheten grundades i Los Angeles efter Watts-upproret 1965. Första razzian skedde mot medborgarrättsorganisationen Svarta pantrarna. Historien om SWAT:s uppkomst visar på ett intimt samband mellan polisens militarisering och social segregering.
- Ni har stora problem när ni sänder in mer polis i stället för att ta itu med de bakomliggande sociala orsakerna till våldet, säger Haghighian under introduktionen.
Det hade politikerna fått höra om de varit på plats. Förutom (V) och (MP) har samtliga partier skrikit efter mer polis, som om underkastelse och vapenmakt skulle lösa problemet, efter Rinkebyoroligheterna härförleden. Vad hände med löftena från förra gången? Ni kanske minns bilderna där politikerna nästan gick på varandra i sin iver att synas i Husby centrum och plocka billiga politiska, rentav populistiska poäng. Då talades det vitt och brett om förändring. I dag, två år senare, har inte mycket förändrats. Jo, till det sämre.
Symposiet - en del av Eros-effekten, i samarbete med ABF och Kungliga konsthögskolan - ger de inbjudna möjlighet att presentera aktuell forskning och medborgaraktivism samt ge konkreta exempel på hur det offentliga rummet - medborgarnas egendom - i allt större utsträckning privatiseras och styckas upp, därefter kontrolleras och militariseras och som naturlig följd för dem som inte vill leva i ett totalitärt samhälle, ett motstånd som organiseras.
- Överlag har rapporterna om brott och våld varit oerhört överdrivna då de helt saknar belägg i statistiken.
Det menar Irene Molina, professor i kulturgeografi på Institutet för bostads- och ur-banforskning vid Uppsala universitet. Senast satt hon i SVT:s nya samtalsprogram Idévärlden och diskuterade den strukturella rasism som är en del av samhällsproblemet samt en huvuddel av hennes forskning.
- Sedan andra världskriget har Sverige gått från en statsstödd till en marknadsstödd segregation.
Molina benar ut fyra typer av våld: politiskt, strukturellt, vardagligt och symboliskt, med stöd i filosofen Slavoj ?i?eks begrepp triumviratet. Hon tar upp postkoloniala diskurser om "Den andre" och dess vardagsdiskriminerande praktik - att undvika, att exkludera, att överge - som är än mer påtaglig i dagens nyliberala samhällssystem än någonsin förr. Molina är en av dem som myntat termen rasifierad, det vill säga en person som utsätts för ovan våld, diskriminering och marginalisering.
- Politik och policys skapar klassegregering och rassifiering, de händer inte bara plötsligt, det är en process. Segregering är innesluten i stadsplaneringen, sedan andra världskriget har inga seriösa försök att bryta den ägt rum.
Under frågestunden får Molina frågan om hon kan ge ett europeiskt eller åtminstone internationellt exempel på en stad som lyckats med integrationen.
- Nej, i dagens kapitalistiska värld finns inga bra exempel på välintegrerade städer, blir hennes korta och raka svar.
I förfjol sköts 1145 människor till döds av polis i USA, i fjol 1091. LAPD (Los Angeles Police Department) har den sämsta statistiken. I skrivande stund rapporterar seriös media i USA om hur en ledig och civilklädd polis i Anaheim drar sitt (tjänste)vapen mot ett gäng ungdomar och tar en 13-åring som gisslan. Brottet? Ungdomarna hade gått på hans gräsmatta.
Fast sett till capita är Sveriges statistik beklämmande: i genomsnitt 28 gånger per år, femfalt mer än exempelvis den brittiska, skjuter den svenska "ordningsmakten" skarpt.
Bråk uppstår främst när den provocerar dem som bor "i orten". Husbykravallerna skedde efter ännu en dödsskjutning; Rinkebyoroligheterna efter att polis gripit en minderårig "misstänkt langare" mitt på torget inför andra ungdomar. Att de sedan sköt "verkanseld" gjorde ju inte saken bättre. Ungdomarna reagerade först på gripandet. Därefter på skottet. Skytten åtalas nu för tjänstefel. Att skjuta på stenkastare förknippas ju vanligtvis med israelisk militär i ockuperade Palestina. Svensk polis framstår som synnerligen "trigger happy", skjutglad, men det som ältas i media är stenkastande ungdomar.
Från utställningen Fuel to the Fire i Tensta konsthall.
Hamid Khan är kampanjkoordinator för Stop LAPD spying Coalition, ett medborgarnätverk som kartlägger och synar Los Angelespolisens övervakningssystem. De övervakar övervakarna, svarar med samma mynt. Han kallar sitt föredrag, ironiskt, för Flawed by Design.
- Jag kommer från USA, som bokstavligen grundades med våld, säger han och åsyftar hur de första kolonisatörerna, som i USA kallas pionjärer, bekrigade, fängslade och dödade uramerikanerna, för att sedan bruka jorden och bygga landet med hjälp av slavar från Afrika och tvångsarbetare från Asien.
Khan sätter den retoriska ribban högt och skräder inte med orden. Han fortsätter med att ställa en retorisk fråga, vars svar avslöjar respektive stats syn på medborgarens autonomien:
- Se efter hur mycket av statsbudgeten som går till polisens verksamhet och jämför det med de medel som går till sociala åtgärder.
LAPD:s grund återfinns inom kolonialismen och slavhandeln, och därifrån är det långt till dagens falska devis, "To Protect and to Serve", menar Khan. Dess motto klingar bekant med den svenska kårens: "att skydda, hjälpa och ställa till rätta". Och piketenhetens lätt fascistoida symbol påminner verkligen om SWAT:s.
- Det som händer i USA kommer ofrånkomligen till Sverige, redan nu åker svensk polis till USA för att se och lära.
Ett sätt att försöka stävja polisens många dödsskjutningar är den kroppskamera som en eller flera individer i enheten bär. Enligt statistik och Khan har det dock hjälpt föga. Tvärtom.
- Med kroppskamera har dödstalen bara stigit, och trots dess tunga bevisföring så har ingen polis ännu åtalats. Vad är den då bra för?
Khan visar upp en karta på olika prylar som en alltmer militariserad polisanvänder sig av, vilket MM redan skrivit om i samband med protesterna mot Dakota Access Pipeline. En mängd krigsleksaker visas upp, oantastliga bevis på George Orwells devis i romanen 1984: "Storebror ser dig!" Eller som Khan uttrycker det:
- USA är världens största exportör av våld.
Kvällen avslutas med filmen 41st and Central om Svarta Pantrarna, om morden på aktivisterna Alprentice Carter och John Huggins och den ödesdigra konfrontationen med LAPD på ovan adress 1969. Dokumentären innehåller intervjuer med före detta pantermedlemmar (filmmakaren Gregory Everett är själv son till en medlem), en UCLA-professor och LA-polisens tidigare polischef. Alla är överens om det monumentala misslyckandet.
Tidigare erfarenheter och nutida forskning såväl som gräsrotsaktivism och konst är också överens: Låt LA vara ett varnande exempel, Sverige. Utökad polis- och vapenmakt har aldrig löst några problem utan tvärtom förvärrat dem.