Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 49, 9 december 2016
Miljömagasinet publicerar
I förra numret publicerade vi en kritisk debattartikel från Dagens Nyheter den 25 nov 2016 av åtta gamla språkrör inom Miljöpartiet. Nu förmedlar vi fortsättningen av debatten som den har utvecklats.
Först kom ett svar från åtta miljöpartistiska kommunalråd i Dagens Samhälle den 2 december, där de försvarade den smärtsamma kompromissen.
Men samma dag i Svenska Dagbladets webbtidning slöt 16 miljöpartister upp bakom de gamla språkrören och påpekade att priset för MP:s framgångar allvarligt skadat partiets förtroende.? Miljömagasinet publicerar inläggen som nyheter i den pågå-ende politiska processen och inte bara som vanliga debattartiklar. Eftersom MP inte har någon egen idétidskrift eller gemensam sajt, förs debatten framåt bara på grund av främmande mediers välvilja. Det har Miljömagasinet påpekat på sin sida Opinion nr 46 den 18 nov 2016.?Nu har samma debatt förts växelvis i DN, SvD och DS.
Medan samtidigt webben blivit alltmer otillgänglig, växer svårigheten att delta i den demokratiska utvärderingen. Det är för att underlätta den saken som vi publicerar artiklarna.
Visst gör det ont att kompromissa
Miljöpartiet gjorde entré på den politiska arenan för 35 år sedan med nya ideal. Äntligen kom ett politiskt parti som tog ansvar både för de som har, men även för de som inte har rösträtt: kommande generationer, djur och natur, alla människor (även de utan rösträtt) i Sverige och världen, fick en röst genom Miljöpartiet. Dessa solidariteter har stått sig genom alla år.
Miljöpartiet är sprunget ur en brokig miljö- freds- antikärnkraftrörelse med engagerade idealister. Vi förde in nya sunda tankar om maktdelning, rotationsprinciper och stark interndemokrati präglad av öppenhet och högt i tak. Vi har alltid haft en stark tro på individen. Internt kaos och kompromisslöshet utåt var ibland en korrekt beskrivning av det tidiga partiarbetet. Det ledde ut ur riksdagen valet efter att vi kom in.
Den gröna omställningen gynnas inte av att hamna där igen. I regeringen kan vi i handling leva upp till det historiska Parisavtalet. En miljöbudget som ökat med över 70 procent och politisk enighet om 100 procent förnybar el till 2040 är två viktiga exempel. Ett politiskt parti gör helt klart bäst nytta genom att vara med och påverka verkligheten.
Partiet har med åren utvecklats till en tydlig grön kraft skicklig på politiskt hantverk. De spretigaste delarna är borta, men idealen står fast. Miljöpartiet är i dag en van koalitionspartner som är med och styr Sverige i 125 kommuner och 18 regioner och landsting. Vi samarbetar, fångar upp problem och tar fram lösningar. Vi vet att ett litet parti måste kompromissa. Visst gör det ont ibland.
Att vara pålitlig, acceptera och stå bakom kompromisser är de förtroendevaldas huvudroll mellan valen. Ibland kan koalitionspartners också komma överens om att man inte är helt överens, det kan finnas en poäng i det också. De helgröna visionerna formuleras och kommuniceras i valrörelsen, liksom i partiprogram och det ständigt pågående partiarbetet.
Vi har lärt oss att det ibland är tufft att få ihop laget i ett parti med stark tro på individen. Den ambitiösa interndemokratin kräver ständig dialog för att finna nya former i en föränderlig tid. Men vi håller ihop genom vår starka drivkraft för det gröna, hållbara samhällsbygget. Delar av denna omställning har i dag blivit mainstream, till stor del tack vare Miljöpartiet.
Men inget annat parti tycks inse hur bråttom den fortsatta omställningen är. Klimatfrågans dignitet är enorm, möjligheten för våra barn och barnbarn att kunna leva ett gott liv i en fredlig, hälsosam och resursrik värld är långt ifrån säkrad. Alla krafter och kreativa individer med denna målsättning är en tillgång och behövs i arbetet framåt. Både de mer och de mindre yviga.
Låt oss brett analysera erfarenheterna från regeringssamarbetet. Synliggöra framgångar och lära av motgångar. Att somdebattörerna i DN skjuta sönder denna erfarenhet inifrån, innan den fått full styrfart är destruktivt. Vi suddar varken ut partiets profil eller särart genom att göra erfarenheter i regering och i framgångsrikt ledarskap i kommuner, regioner och landsting. Det visar bara att Miljöpartiet i dag är ett moget grönt parti som klarar av att handskas med utmaningen att både styra och kompromissa och samtidigt drivas av en grön vision.
MP får inte kapa sina rötter
Miljöpartiet skapades som ett systemkritiskt parti som insåg nödvändigheten av radikala samhällsförändringar för att kunna skapa ett hållbart samhälle där människor lever inom naturens och planetens ramar. Ytterligare viktiga hörnpelare är solidaritet med alla världens folk, djur, natur och framtida generationer.
Situationen i världen sedan Miljöpartiets bildande har förvärrats på många plan; mängden flyktingar i världen har inte varit så stor sedan andra världskriget och vi ser effekterna av en accelererande klimatförändring. Behovet av en grön omställning och solidaritet med utsatta människor har aldrig varit större samtidigt ser vi såväl i Sverige som i många andra länder istället ökande populism, främlingsfientlighet och egoism.
I denna situation menar vi att det är olyckligt med ett miljöparti som backar från principer, avsäger sig en opinionsbildande roll och prisar en urvattnad politik som är helt otillräcklig för att uppnå de samhällsförändringar som måste äga rum. Än allvarligare är utvecklingen från en demokratisk gräsrotsrörelse med transparenta beslutsprocesser och högt i tak till en toppstyrd organisation som är intolerant mot oliktänkande. Det finns en oroande tendens till att vilja göra en uppdelning mellan gamla och nya gröna, liksom mellan det dagliga politiska hantverket och det viktiga gröna opinionsbildandet. Vi menar istället att Miljöpartiet måste kunna se helheten och ta till vara på så väl gamla som nya grönas erfarenheter och tankar. Inte minst får partiet aldrig glömma och tappa kontakten med den ideologi som var och är dess existensberättigande.
Partiledningens övergripande ledstjärna efter valet har varit att sitta i, och stanna kvar i, regeringen. Och visst har Miljöpartiet nått flera betydelsefulla gröna framgångar som resultat av regeringspositionen. Det så kallade klimatklivet och hög budget för klimatbistånd är vi glada och tacksamma för. Tyvärr har priset för dessa framgångar varit att man kohandlat bort centrala löften som partiet gett sina väljare och vi anser även att man brutit mot kongressbeslut. Många partimedlemmar och väljare tycker att sveken vad gäller brunkolet, flyktingpolitiken och värdlandsavtalet med Nato är oacceptabla. Detta har allvarligt skadat förtroendet för partiet.
Det är omvittnat svårt att sitta i regering när man är ett litet parti. En del miljöpartister tycker att vinsterna som Miljöpartiet nått i regeringsställning i form av grön politik har varit värt uppoffringarna - andra tycker det inte. Det miljöparti som fungerar som grundarna tänkte sig det - med högt i tak och som låter alla röster höras - ser skilda perspektiv som en tillgång och möjlighet till lärande. Tyvärr tycks inte dagens partiledning resonera på samma sätt. Den tycks snarare tro att toppstyrning och hårdare tag mot oliktänkande är vägen att stoppa den interna kritiken.
Vi som skriver under detta ser som framgår flera skäl till oro över partiets utveckling. Det vi i dag främst vill lyfta är emellertid vår mening att Miljöpartiet skall återgå till att vara ett decentralistiskt parti med transparenta beslutsprocesser, högt i tak och respekt för olika åsikter. Ur vårt partiprogram framgår att olikhet berikar; diskriminering fördöms och civil olydnad kan vara ett betydelsefullt redskap i demokratin. Dessa ord förpliktigar. Att vägra gå emot partiprogrammet i centrala frågor ska exempelvis aldrig kunna vara ett skäl för en miljöpartist att bli fråntagen uppdrag eller utestängd från gemenskapen.
Det finns i dagsläget stora spänningar och skilda viljor inom Miljöpartiet. Vi menar att det är först när partiet lär sig att uppskatta och bejaka dessa skillnader, och lyckas finna för alla parter acceptabla vägar vidare, som partiet kommer att växa och utvecklas.