Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 49, 9 december 2016 Klimatsmart kräver kunskaper Med alla de kunskaper vi har idag borde det inte vara någon större skillnad mellan olika partier och olika länder i synen på vad som behöver göras. Men det är det. Även om jag väljer att bortse från de mest kunskapsföraktande personerna, klimatförnekarna, så skiljer det ändå i synen på vad som orsakat dagens situation och i och med det skiljer det också i synen på vad som behöver göras. Och var vi ska göra det. Här hemma eller långt där borta. Ett tydligt exempel är det nu aktuella förslaget om flygskatt. Den borde vara självklar men det är den inte. Här skiljer det inte bara mellan rik och fattig utan också mellan landsbygd och storstad, och mellan nord och syd. Om vi tittar på fakta så ser vi att den största energiförbrukningen och de största utsläppen görs i västvärlden, i den rika delen av världen, där vi bor. Miljöbovarna brukar man i forskarsammanhang benämna de tre "B"-na: bostaden, bilen och biffen. Av allt detta finns de största, mesta och flesta i västvärlden. Det handlar om ekonomisk fördelning. Ju rikare desto större. OECD-länderna släpper ut fem gånger så mycket koldioxid per person som utvecklingsländerna. Det är alltså vi här i väst som ska agera här hos oss! Tyvärr tycker många att det främst är i andra delar av världen vi ska agera. Om vi tittar på samma fakta igen och delar upp samma uppgifter utifrån kön (män och kvinnor) så ser vi också ett tydligt mönster. Män står för minst tre gånger mer koldioxidutsläpp än kvinnor. Om vi uttrycker oss i termen "ekologiska fotavtryck" så är kvinnors avtryck storlek nr 1 och mäns storlek nr 3. Samma förhållande finns i hela världen, oavsett rikedom eller fattigdom. Det finns alltså inte ett gemensamt "vi" här heller. Om vi ska hålla oss till principen "förorenaren betalar" (vanligt i miljösammanhang) så står det helt klart att det finns ett betydligt större ansvar att utkräva i gruppen män och att förändringar där skulle ge betydligt större utdelning. Särskilt bland de rika männen. De stora ojämlikheterna i världen, både den könsmaktsbaserade och den ekonomiska, har gett en liten grupp män makt och kontroll över näringslivet, de finansiella institutionerna och politiken. Kortsiktiga tillväxtmål, formulerade i mansdominerade grupper, prioriteras före klimathänsyn. Därför - när vi säger att vi måste ändra vår livsstil så betyder det i klartext att vi måste sluta att tro att den livsstil som framför allt rika män saluför som den eftertraktansvärda, är den som vi alla ska sträva efter. I stället ska vi formulera nya normer, utifrån faktiska behov, med helhetsperspektiv och långsiktig hållbarhet som grund. Som underlag ska vi ha hela befolkningens behov och vi måste våga erkänna att det skiljer sig, både mellan kvinnor och män och mellan fattig och rik. Den nya tekniken ska vi ha för att möta behov, inte skapa nya. För många kvinnor, världen över, heter det främsta behovet "mer tid", inte ny teknik på vänteläge. Att arbeta för jämställdhet är alltså klimatsmart! |