Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 33, 19 augusti 2016 Signaler om politiskt systemskifte I förra veckan firades internationella urfolksdagen bland urfolk världen över. Syftet med dagen är att lyfta fram urfolkens utsatta ställning. I Sverige skedde en av markeringarna i Björkvattsdalen, Tärna, genom sameföreningen Vadtejen Saemiej Sijte. Där signalerades det om att ett politiskt systemskifte är på gång. Styrelseledamoten i Sametinget Lars Jonas Johansson höll högtidstalet i Tärna. Han började med att i ironisk ton beskriva den samiska rätten som han upplevde att den fungerar idag. Det är inte mer än att få rätt att bära kolt, använda samiska språket och att få jojka till och med i kyrkan utan att behöva bli straffad för det. Men det är ett rättsläge som Sverige knappast kan skryta över, sa han. - Vår motpart är svenska staten, och den står bakom många oförrätter som ännu idag drabbar samer. Lars Jonas Johansson tog som exempel att inte kunna leva som same, verka eller driva samiska näringar på sådana villkor som inte splittrar det samiska folket i kategorier utan där samer i stället har gemensam kontroll över marker och naturresurser. - Det kan vara negativa villkor som att inte ha rätt att äga en stuga i fjällen, där förfäderna levat, bara på grund av beslut som myndigheterna fattat genom att ställa grupper av samer mot varandra och stödja bara den ena parten. - En stor oförrätt är att inte få ansvaret att förvalta land och vatten, som vi samer brukat sedan urminnes tid. Annars är det mest långtgående ansvar, som Sametinget fått, bara att fördela pengar till samisk kultur utifrån en skamligt liten budget jämfört med våra markers stora rikedomar som staten kontrollerar. - Det enda som staten inte vill ge, är reellt självbestämmande. Viktigast är att få leva som ett folk på lika villkor som andra folk. Men om det ska bli verklighet, måste samerna få praktiska och effektiva instrument för att genomföra det. Lars Jonas Johansson avslutade med att trots den dystra bakgrunden signalera om att ett systemskifte ändå är på gång, den nya utredningen som påbörjats om en framtida samepolitik. Sametinget är på gång att ta fram förslag på lagändringar, som ska grunda sig på samerna som folk enligt folkrätten, utifrån vad som infördes om samerna i regeringsformen för fem år sedan. Enligt folkrätten ska samerna som folk ha inflytande och kontroll över land och vatten som de använder. Sametinget förväntar sig att det ska införas en årligen återkommande dialog, som ska bli en fast plattform för gemensamma beslut med staten på lika grunder. Dialogen ska inte ske bara vid möten på regeringens kallelse. Lars Jonas Johanssons positiva anslag i slutändan var välbehövlig för annars hade intrycket från markeringen slagit över i alltför ensidigt dystra toner. Talare som professor Gunlög Fur, medförfattare i vitboken om Svenska kyrkan och samerna, 2016, berättade om kolonialismen i historien med perspektiv på jordbruksminister Annika Åhnbergs ursäkt under urfolksdagen för 18 år sedan. Sedan berättade miljöaktivisten Marie Persson om sin egen och dagens kamp mot nykolonialism och den lokala gruvexploateringen i Tärna. Utan ett konstruktivt och realistiskt anslag om hur samisk kraftmobilisering ska ske idag, förstärks i stället lätt den samiska offerrollen. Man kan också tolka ett alltför ensidigt övergreppsengagemang som en objektivisering av samerna i Svenska kyrkans interna kristerapi, när kyrkan är i färd med att intensifiera sökandet efter ny identitet och nya värderingar, som kunde kompensera den pågående förlusten av inflytande på det traditionella religiösa området. Samerna blir då bara ett medel för kyrkan att återta sin sviktande självkänsla. Det är inget äkta engagemang. För var i historien kan man finna att kyrkan som institution stått för någon villkorslös gottgörelse? Internationella urfolksdagen högtidlighålls varje år den 9 augusti över hela världen. Sedan 2011 erkänns samerna som ett folk i regeringsformen, som är Sveriges grundlag. |