Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 26, 1 juli 2016
Vattenfalls och AP-fondernas kolaffärer i Colombia:
Så svart som kol
Den 15 juni var en tung dag för Sveriges största statliga bolag. På morgonen klättrade aktivister upp på taket till Rosenbads entré med en banderoll som löd "Vi låter kolet ligga". På eftermiddagen släppte Forum syd rapporten "As Black as Coal" på Myntkabinettet. Miljömagasinet var där.
Danilo Urrea, från Jordens vänner Colombia, presenterar sina intryck och erfarenheter från Cerrejóngruvan i norra Colombia. (Foto: Rikard Rehnbergh)
Strax efter regeringsskiftet drog näringsminister Mikael Damberg och biståndsminister Isabella Lövin upp riktlinjerna rörande Sveriges politik för hållbart företagande och global utveckling. "Så ska handeln bli mer rättvis" hette en gemensam debattartikel (DI 10/2-15). Sedan följde flera regeringsskrivelser som befäste denna policy. Detta till trots har - hittills - inte särkilt mycket förändrats.
Vattenfall köper 15 procent av sitt stenkol från Colombia. Statliga AP-fonderna investerar 1,2 miljarder i gruvbolagen som äger Cerrejón: BHP Billiton, Anglo American och Glencore. Samtliga aktörer vägrar dock uppge vilka specifika gruvor de köper kolet från. De offentliggör inte heller granskningsresultatet och genomför ingen risk- och konsekvensanalys, så kallad due diligence.
- Vi ser brister i transparensen i leverantörskedjan, att Vattenfall inte lever upp till FN:s vägledande principer och inte heller till Sveriges handlingsplan för hållbart företagande, säger Karin Gregow, handläggare på Forum syd, under presentationen av rapporten och fortsätter:
- Regeringen bör införa lagstiftning som kräver obligatoriska risk- och konsekvensanalyser som rör mänskliga rättigheter.
Cerrejóngruvan är ett av världens största dagbrott. Som vanligt följer tvångsförflyttningar, vattenbrist och sjukdomar i takt med att gruvan och exploateringen expanderar. Men i fallet Cerrejón även brist på kommunikation med lokalbefolkning, samt en kontroversiell omledning av floden Ranchería, i distriktet La Guajira, vars vattenflöde samlas upp i Cerdado-dammen.
- Med både Vattenfall och AP-fonderna har vi haft en lång dialog om Cerrejón. Men bägge svarar att ägarbolagen handskats bra med problemen och att utvecklingen går i rätt riktning, vilket skiljer sig avsevärt från lokalbefolkningens vittnesmål och rapporter. Vem lyssnar man egentligen på, frågar sig Gregow, och avslutar sin inledning. Vi kräver därför ökad transparens och rekommenderar oberoende utredare.
Starkt engagemang
Danilo Urrea från Jordens vänner Colombia har engagerat sig för de områden som berörs av gruvverksamheten. Som byn Tabaco, där majoriteten av byborna är från urfolket Wayúu och resten afrikan-colombianer. För myndigheterna är det alltid lättare att manipulera och tvinga de redan marginaliserade.
- Kolutvinning har pågått här i 34 år, Cerrejón exporterar 85 miljoner ton kol om året. Men staten har lämnat området helt rättslöst. Vi misstänker att gruvbolagen har kontroll över myndigheterna.
En mängd problem har uppstått i gruvans kölvatten: hälsan och vattnet, tarm- och synkomplikationer, undernäring, mänskliga rättigheter och tvångsevakueringar. Det sistnämnda har lett till stor misär bland byborna.
- Deras försörjningssätt försvann i ett slag. De har förflyttats till icke odlingsbara marker och på olika sidor om rälsen på vilken 120 godsvagnar om 120 ton transporterar kol 24 timmar om dygnet. Den fungerar likt en mur som skiljer familjer åt, menar Urrea.
Dagbrottet i distriktet La Guajira där stenkolet bryts. (Foto: Forum syd)
Långa transportsträckor
Kolet transporteras från dagbrottet till Puerto Bolivar på Colombias nordvästra spets och sedan vidare till Rotterdam, där Vattenfall plockar upp sin del av kakan. I detta nu finns långtgående men omstridda planer på en omledning av bifloden Bruno, på samma sätt som skedde med Ranchería. Bruno flyter nämligen ovanpå 40 miljoner ton kolreserver. Ännu en omledning skulle, återigen, i praktiken innebära ett helt annat liv för byborna.
- Gruvbolagen har ju ingen relation till floden, medan urfolken har det. Efter tvångsförflyttningen måste de betala för vatten och ström, vilket de aldrig gjort tidigare. Och nu har de inte längre tillgång till det naturliga apotek som floden och den omgivande skogen försåg dem med, förklarar Urrea.
Förgiftat vatten
Vattendragen är livsviktiga för inte bara lokalbefolkningens uppehälle och överlevnad utan även för den biologiska mångfalden och tillgången till naturmediciner. Allt ser emellertid inte helt hopplöst ut. I maj lyckades lokalbefolkningen i byn Horqueta med miljöorganisationer stoppa den vidare exploateringen genom ett beslut från förvaltningsdomstolen i La Guajira. Ett beslut som gruvbolaget naturligtvis kommer att överklaga till Colombias högsta förvaltningsdomstol.
- Myndigheter säger att klimatförändringarna har med naturen och el Niño att göra och inte de mänskliga ingreppen i naturen. Ett annat problem vid omledningar är den spridning av ökenområdet som påskyndar klimatförändringarna. Vid flera tillfällen har floder sinat efter omledningar. För att inte tala om gruvornas föroreningar av vattnet.
Samma dag som rapporten presenteras så väljer COPINH en ny koordinatör efter den mördade människorätts- och klimataktivisten Berta Cáceres. Det finns en ständig risk för livet att engagera sig för klimat och urfolk när stora ekonomiska intressen står på spel. Danilo Urreas budskap är dock solklart.
- Det är därför av yttersta vikt att de länder och företag som investerar i och exporterar kol från gruvorna ställer krav på verksamheten med tanke på den mer eller mindre rättslösa situation som staten försatt sig i. Dialog är det enda sättet att lösa problemen på. Den kan dock inte vara ensidig. Just nu har gruvbolagen både stat, polis, militär och vaktbolag på sin sida.
Här får Urrea stöd av Theo Jaekel från Swedwatch och Rebecka Jalvemyr från Fian som står bakom kampanjen Schyssta pensioner. De för fram ramverk som kan förväntas av svenska företag och staten. Och avslutar med en rekommendation:
- Med transparens och forskning och respekt för mänskliga rättigheter kan Sverige göra en stor insats, som ett gott föredöme, för att vända utvecklingen.