Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 26, 1 juli 2016 Mångfaldens Europa Det blev Brexit - mot opinionsundersökningarnas spådomar. Britterna röstade för att gå ur EU. Avgörande var kanske nationalism och invandringsfientlighet men framför aläven kritiken mot hur EU fungerar. En grundlag som inte bara talar om formerna utan också vilken politik som ska drivas. En nyliberalism som ger privatiseringar, åtstramningar, ökade skillnader och en ekonomisk utveckling sämre än andra regioner, trots att tillväxt ständigt predikas. En centralisering av beslut och en överflyttning av makt från väljarna till kapitalet som utgör ett demokratihot. Brexit kommer inte att ge den ekonomiska katastrof som media och politiker hotat med. Primo. Det tar ett par år av förhandlingar innan det blir en förändring. Secundo. Om EU inte vill hämnas utträdet, vilket skulle slå mot EU också, får Storbritannien troligen samma villkor som Efta, European Free Trade Association. Norge, Island och Lichtenstein har inte sämre ekonomi av att bara vara med där. Schweiz är inte ens med. Tertio. Utträdet kan kanske få EU att överväga en annan organisation med mindre av superstatsambitioner och påtvingad ekonomisk politik. Bli mer som Europarådet, grundat 1949 efter andra världskriget som en organisation för fred, vilket aldrig EU varit. Rådet står bakom Europakonventionen om skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Vi bordefå med Ryssland också i det ekonomiska samarbetet. Nu står EU för krigshot genom konfrontationspolitik. De psykologiska verkningarna blir dock stora. Marknaden överreagerar kortsiktigt men går så småningom tillbaka till ett normalläge. Börserna faller. Det brittiska pundet faller. Sänkt valuta ökar dock Storbritanniens konkurrenskraft och gör det lättare att exportera. En tiondel av Sveriges export går dit. Den drabbas. Vår krona faller med samma verkningar, men kanske inte lika mycket. Euron ökar i värde, vilket gör det ännu svårare för länderna med för hög kurs på euron i förhållande till sin ekonomi. Det kommer att öka den sociala oron och de utträdeskrav ur EU som redan finns där. Det kan bli aktuellt för Sverige att gå ut, begära Svexit. Ska Sverige vara med i EU borde organisationen ombildas till att bli mer den samarbetsorganisation väljarna trodde sig få när de röstade in oss och mindre av den federalistiska maktkoncentration vi fick. Subsidiaritetsprincipen, att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt, har varit en grundprincip i EU. Den får inte frångås. Storbritannien har varit Sveriges bästa stöd gällande att driva miljöpolitik. Man undrar hur gensvaret blir när Storbritannien inte längre är medlem. Vi behöver ett mångfaldens Europa. Det skulle ge större utveckling än den nyliberala tvångströja vi har nu till förfång för fackliga rättigheter, social jämlikhet, solidaritet och innovativt näringsliv. Historiskt har områden i Europa med mångfald och tolerans varit kulturella och ekonomiska kraftcentra. Brexit väcker frågor och skapar osäkerhet om Europas framtid. Folkomröstningen var bara rådgivande, men Cameron avgår och säger att folkets vilja ska respekteras. Vad som händer när det skett i oktober är osäkert. Samtidigt drivs det en kampanj både i Storbritannien och Europa för en ny folkomröstning för att förhoppningsvis få "rätt" resultat. Skottland och Nordirland vill bryta sig ur för att stanna. Politikerna borde ta det här som en utmaning till en omstart för ett bättre och nytt Europa. |