Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 12, 24 mars 2016
Suggestiv skildring
Elefantens fot
Madeleine Hessérus
Natur & Kultur
I år är det 30 år sedan det sovjetiska kärnkraftverket i Tjernobyl råkade ut för reaktorhaveri. Vid olyckan spreds radioaktiva partiklar med vinden över stora områden.
Madeleine Hessérus bok Elefantens fot utspelar sig i Ukraina i zonen som är en kontaminerad del av området runt kärnkraftverket. Där undersöker ett forskarlag med blandad bakgrund hur naturen har påverkats av strålningen.
Huvudpersonerna är en svensk biolog som heter Katarina och en ukrainsk forskare med namnet Grigorij. Platsen som forskningen bedrivs vid kallas Centret. Stämningen mellan de som arbetar där är komplicerad. När Katarina och Grigorij blir förälskade så startar ett svartsjukedrama. Dessutom lurar deras förflutna på hemligheter som kan göra situationen värre.
Romanen eller kanske snarare thrillern utspelar sig i jag-form. Katarina sitter hemma och bläddrar bland några fotografier från den tid då hon arbetade på Centret för ett tiotal år sedan.När jag fick boken och läste baksidestexten så tyckte jag att titeln lät lite underlig, men det visar sig så småningom varifrån den kommer. Det är blandningen av kärnbränsle, betong, sand och stålstruktur som blev kvar under reaktorn efter haveriet och den liknar just en elefantfot.
Bokens handling med Katarina och Grigorij är enkel och ibland tar tankarna av effekterna från Tjernobyl över handlingen. Det sker till exempel när de får syn på ett par pilgrimsfalkar i Pripjat som har utsatts för strålning. Ekosystemet är fungerande men samtidigt är allt radioaktivt, vilket skapar en märklig och onaturlig miljö som genomsyrar hela boken. Men det är ju det som författaren också vill visa, så det har hon lyckats bra med och boken kan rekommenderas av mig.