Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 12, 24 mars 2016 Bostadsproblem ökar klyftorna Många är hemlösa och har varit så under lång tid. Barnfamiljer såväl som äldre vräks. Andra får inte en bostad om de saknar fast arbete eller har för låg fast inkomst. Ett stort antal äldreboenden har avvecklats och används för andra ändamål. Lägg till det 180000 asylsökanden som behöver bostad. Hur ska alla dessa leva om de saknar en fast bostad? Ska det byggas särskilda bostäder för fattiga? Situationen på bostadsmarknaden ser inte ljus ut. Det saknas fler bostäder än någonsin. Behovet är stort och det kommer det att vara under en lång tid och det är akut nu. Vi behöver komma tillbaka till en byggnadstakt som vi inte har sett sedan miljonprogrammets dagar, enligt Boverket. Regeringens målsättning är att minst 250 000 bostäder ska byggas fram till 2020. Men det kommer inte att räcka. Enligt Boverkets senaste prognos behövs cirka 700000 nya bostädermbyggas fram till år 2025. Samtidigt som fattiga ungdomar och dito vuxna, äldre och nya invandrare inte kan betala den hyra som nyproducerade lägenheter kostar. Enligt Boverket räcker det inte längre med att lägga ansvaret på kommunerna. Staten måste in på banan och öka utbudet av bostäder i regioner där det också finns möjlighet till integration. Det anser även en del forskare. Men marknadshyror är socialt omöjliga på bristorter - och bristorterna blir fler och fler. Olika förslag till lösningar kastas upp i luften som en testballong när det gäller ökat bostadsbyggande. Det kan vara att ta bort krångliga regelverk, långa överklaganden och ge snabbare markanvisningar. Men betydligt svårare, politiskt, är att komma överens om till exempel marknadshyror, statligt subventionerade lån, ränteavdrag och flyttskatt (reavinst). Om detta talas det ibland om när det gäller att få rörlighet på bostadsmarknaden. Exempelvis bland äldre som vill sälja sin stora villa eller bostadsrätt men där reavinsten är för hög. Och vart ska dessa äldre flytta om de varken kommer fram i bostadskön, har förtur till ny bostad eller kan betala marknadshyra. Det är inte heller enkelt att byta från villa/bostadsrätt till hyresrätt om värden tar bytet till hyresnämnden. Dessutom försvann cirka 32000 platser på äldreboenden under 2000-talet. En tydlig trend i många kommuner. Samtidigt som 80 plus nu börjar öka. Frågan är om det behövs en egen modell för att producera och hyra ut bostäder till inkomstsvaga grupper i samhället. De stora flyktingströmmarna spär på bostadsbristen i Sverige. Boverket föreslår "social housing" (subventionerade hyresrätter vikta åt resurs- svaga hushåll). Social housing (socialbostäder på svenska) finns i nästan alla länder och nästan överallt är systemet omdebatterat. Visserligen ger den boendeformen folk tak över huvudet, men många områden har fått stora sociala problem. Social housing kan bli stigmatiserande och är dessutom dyrt. I Sverige har vi redan bostadssegregation. Man kan åka till vilken stad som helst och fråga efter det minst attraktiva bostadsområdet. De finns också i storstädernas förorter. Vi vet att om man koncentrerar fattigdom och sociala problem till vissa områden, som vi gjort under årtionden, blir det problem med gängbildning, kriminalitet, svart verksamhet och narkotikahandel. Frågan är om de fattiga får plats längre. Hem & Hyra har i flera granskningar visat att många av de kommunala bostadsbolagen ställer så hårda krav att det utestänger människor. De kan nobbas på grund av gamla skulder, betalningsanmärkning, eller för att de inte har fast anställning. Uppåt en miljon svenskar har dessutom så låg inkomst att de får nobben av de flesta hyresvärdarna, både privata och kommunala. Hyresgästföreningen föreslår, för att underlätta bostadsbyggandet, bland annat att staten kan investera i hyresrätter till rimliga hyror genom att använda investeringsstöd och statlig direktutlåning. Kommunerna har ansvar för sin markpolitik som mer skulle kunna gynna hyresrätter och ge en effektivare upphandling. En stor fråga är var och hur det ska byggas för familjer och personer med låga inkomster. Det har talats om att bygga standardiserade hus i mindre attraktiva lägen där marken är billig och hyran kan bli låg. Eller att det byggt bostäder med statligt investeringsstöd för grupper som har svårt att själva skaffa sig ett hem. Det har talats om att lokaler kan göras om till bostäder och att det bör byggas moduler för nyanlända och skolelever. Något som nu påbörjas. Frågan kvarstår dock - var ska övriga resurssvaga bo? Men modulerna är inte heller billiga och i ett fall i Stockholm har ett kommunalt bolag hemligstämplat kostnaden. Leverantörer och entreprenörer tar gärna chansen att utnyttja bostadsbristen. Den överhettade bostadsmarknaden driver upp byggkostnaderna och priserna. Boverkets 700000 bostäder fram till cirka 2025 förefaller vara en önskedröm Det borde gå att bygga både socialt hållbart och till rimliga hyror utan att införa marknadshyror och social housing. Företagen och kommunerna kan inte ensamma lösa bostadsbristen - det behövs statliga initiativ. Staten borde agera så att fler bostäder byggs. Det behövs i varje fall ett brett samarbete. Till detta kommer växande problem med kommunikationer, vård, skola och omsorg. Här gäller det att klara välfärden och se till att klyftorna inte ökar ytterligare. |