Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 10, 11 mars 2016
Vego till vardags
Vego var dag, säger veganerna, djurrättsaktivisterna och straight edgerörelsen. Och det är ju inte längre så kontroversiellt sagt med tanke på animalieindustrins belagt negativa konsekvenser för djur och natur, människor och miljö.
"Soja - fiende eller vän", frågade nutritionisten Pernilla Berg.
Fastän frågan ligger på såväl den politiska dagordningen - särskilt efter klimatmötet i Paris - som på middagsborden - efter dokumentärer, rapporter och böcker om köttets effekter på hälsan - äts mer kött än någonsin i Sverige. Hur kommer det sig?
Temat tillika den stora frågan för den femte upplagan av Vegoforum i Stockholm lyder: Hur blir vår vardag mer vego och hur kan vi inspirera andra? På plats i ABF-huset är ett tjog organisationer och utställare - alltifrån 40-åriga Veganföreningen till nya veganläderskor.
"Allt är genmanipulerat"
Den mytomspunna sojabönan står som vanligt i centrum. Nutritionisten och medicine doktor i toxikologi Pernilla Berg vill reda ut begreppen kring sojans hälsoeffekter. Riskabelt och hormonstörande eller tvärtom en utmärkt källa till proteiner och mineraler? Ja, Berg är överlag ensidigt positiv till sojans egenskaper. Hon räds märkligt nog inte den utbredda GMO-odlingen på den amerikanska och asiatiska kontinenten.
- Allt är ju genmanipulerat från början ändå, vi tar en egenskap här, en egenskap där för att få fram så potentiella plantor som möjligt, menar Berg.
Men genmodifierade grödor odlas i dag på runt en tiondel av världens odlingsbara areal och andelen bara ökar. Inte heller sojans utbredning, främst som foder åt djur, på bekostnad av andra grödor vill Berg ta avstånd ifrån.
- Då är det snarare köttätarna som ska kritiseras, då det är deras konsumtion som göder odling av bönor som går till kreaturen.
Vem betalar köttets pris?
Patricia Lorenzoni, idéhistoriker vid Göteborgs universitet, slår emellertid hål på Bergs argument under sin föreläsning. Med exemplet Mato Grosso do Sul i västra Brasilien, där det i skrivande stund pågår en våldsam konflikt mellan storjordbrukare och ursprungsfolken guarani-kaiowá och terena. Missionsrådet för ursprungsbefolkningen (The Indigenous Missionary Council, en organisation inom den brasilianska katolska kyrkan) kom 2013 med en rapport som berättade att 452 urfolkspersoner mördats mellan 2002 och 2010. Och så har det fortsatt, berättar hon, till ingen synbar nytta.
- Om det är något de senaste decennierna visar så är det att varken näringslivsansvar eller enskilt konsumentansvar kan vända den här utvecklingen. Det behövs politisk reglering, konstaterar Lorenzoni.
Lokala ledare mördas och hela byar bränns till marken för att ge plats åt boskap, sockerrör och sojafält till biffar vi äter och bilar vi kör. Utifrån den situationen och den svenska importen av brasilianska jordbruksprodukter vill hon lyfta frågan om vem som får betala för vår konsumtion och vilka marknadsmekanismer som döljer våldet: Vem betalar köttets pris, Svensson?
- Trots att Sverige importerar avsevärda mängder etanol, soja och kött från Brasilien, och trots att stordriftens baksidor med jämna mellanrum uppmärksammas, förekommer sällan någon fördjupad diskussion om det globala marknadssystem som driver på utvecklingen.
Ett separatistiskt samtal
En färsk fråga inom djurrättsrörelsen är rasifiering. Dorna Behdadi från Intersectional People of Color frågar sig vilka rasistiska och nationalistiska tankar och strategier som finns i djurrätts- och djurskyddsrörelsen. Hon berättar under sitt seminarium hur dessa tankar tar sig uttryck och hur rörelsen kan bli medvetnare och arbeta mot dem. Efter föredraget följer ett separatistiskt samtal för rasifierade personer inom djurrättsrörelsen, lett av djurrättsaktivisten och antirasisten Angelo Tapia, men in dit släpps inte Miljömagasinet.