Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 2, 15 januari 2016 Nya steg närmare Nato I vår kommer Sverige att ta ytterligare ett steg närmare Nato. Och det är ett rejält kliv. Riksdagen ska besluta om det så kallade Värdlandsavtalet. Det handlar om att öppna vårt territorium för basering av staber, vapen, krigsfartyg, flyg, drönare från Nato alltifrån övningar i fred till kris och krig. Inte ens kärnvapen är undantagna. Hur kunde vi hamna här? Det började med att vi gick med i Natos Partnerskap för Fred 1994. Det lät ju bra att vara en partner för fred speciellt som både Finland och Ryssland gick med samtidigt. 2010 beslöt alliansregeringen att anta ett så kallat partnerskapsmål inom ramen för Partnership for Peace Planning and Review Process (PARP), vilket innebar att vi skulle utveckla och erbjuda Värdlandsstöd till Nato-ledda trupper, som verkar på svenskt territorium. PARP syftar till att stödja utvecklingen av partners, som är mest lämpade att samarbeta med Nato i krissituationer. I maj 2014 presenterades försvarsberedningen förslag. Där poängterades att förutsättningarna att ge och ta emot militärt stöd från andra länder, vilket numera är vår säkerhetspolitiska doktrin, behöver förbättras. Därför krävs ett värdlandsavtal. Beredningen förutsätter att regeringen "skyndsamt vidtar åtgärder" härför. Endast Vänster-partiet var emot. Några veckor senare beslöt regeringen att godkänna avtalet så att ÖB kunde underteckna det under Natos toppmöte i september samma år. Vid mötet utpekades Sverige och Finland med Australien, Jordanien och Georgien, som de partners som alliansen särskilt ska utveckla sitt samarbete med då dessa bidragit positivt till Natos verksamhet. Sverige har "guldkort" i Nato. Ryssland däremot utpekades som den som bidrar till instabilitet och spänningar i Europa efter annekteringen av Krim och kriget i Ukraina. Nato har de senaste 15 åren aktivt agerat för att dra in Ukraina i Nato, trots att det inte funnits något folkligt stöd. 2004 undertecknade Nato ett värdlandsavtal med Ukraina för att kunna ha Natohögkvarter på ukrainsk mark. Inför Tysklands enande, vilket innebar att forna Östtyskland skulle bli medlem i Nato, så garanterades Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov 1990 att Nato inte skulle utvidgas österut. Inte långt efter att Sovjetunionen och Warszawapakten upplöstes 1991 har Nato tvärtom aktivt agerat för att expandera österut. 1997 lyckades Bill Clinton övertala Jeltsin att Polen, Tjeckien och Ungern skulle bli Nato-medlemmar, vilket skedde 1999. Samtidigt utlovades att Nato inte skulle utvidgas till ryska gränsen. Ett särskilt fördrag upprättades. Tio år senare hade tolv nya medlemmar tillkommit - alla från forna Östblocket. USA:s och Tysklands löften var inte mycket värda. En amerikansk diplomat George F. Kennan skrev i New York Times att Nato-utvidgningen skulle bli efterkrigstidens största politiska misstag. Natos utvidgning till den ryska gränsen har i högsta grad medverkat till den spänning som vi nu upplever i nordområdet med stora militära övningar i Östersjöregionen som följd. Denna situation placerar Sverige i ett mer bekymmersamt läge nu än under det kalla kriget då Central- europa var i fokus. Rysskräcken har fått nytt liv och utnyttjas av de borgerliga partierna i agitationen för ett Nato-medlemskap. Socialdemokraterna propagerar för militär alliansfrihet och det vore väl bra om de inte hade dragit in Sverige i det täta samarbete med Nato som vi nu upplever. Värdlandsavtalet är ytterligare ett bevis på hur insnärjda vi är. Om Sverige och Finland går med i Nato så skulle Östersjön bli ett Nato-innanhav. Det skulle innebära en förstärkt militär närvaro i området och om en väpnad konflikt bryter ut mellan Ryssland och väststater så kommer Sverige att bli indraget. Svenskt Nato-medlemskap innebär inte ökad säkerhet utan tvärtom en säkerhetsrisk. Vi bör inte trappa upp spänningarna i vårt närområde genom maktpolitik i form av upprustning och militära hot. Vi bör återgå till en säkerhetspolitik som bygger på nedrustning och lösning av konflikter på fredlig väg. Sveriges samarbetspartner bör vara FN och OSSE inte Nato. |