Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 47, 20 november 2015
El Niño och La Niña kraftigare
Väderfenomenet El Nino återkommer regelbundet vid Stillahavskusten. Men klimatförändringarna gör att skadorna de senaste årtiondena blivit mycket allvarliga. Många kopplar de enorma skogsbränderna i Kalifornien och Australien hit. Teresa Noriega Edvardsson redogör för sambanden.
El Niño och systern La Niña har stor påverkan på det globala klimatet. Dessa två väderfenomen kan orsaka regional torka och kraftiga regn, liksom ovanligt låga eller höga temperaturer. Förstärkta av växthuseffekten skulle de kunna leda till en förändrad balans i klimatsystemet, som i sin tur ändrar fördelningen mellan olika naturliga svängningar i klimatet.
Förskjutningen av molnsystemen österut under El Niño medför torka i Australien (bilden) och Indonesien. (Foto: Tim J Keegan / CC-BY-SA)
Syftar på Jesus
Normalt återkommer El Niño vart fjärde till sjunde år och håller i sig 12-17 månader. Fiskare längs Perus kust gav fenomenet dess namn: El Niño, lilla pojken, vilket syftar på Jesusbarnet eftersom fenomenet observerades omkring jultid. Ursprungligen innebar detta den uppvärmning av havet som normalt sker utanför Peru i december. Men på senare tid har begreppet kommit att stå för perioder med en kraftig ökning av ytvattentemperaturen i östra Stilla Havet.
El Niño innebär att ytvattnet värms upp i de tropiska östra delarna av Stilla Havet. Motsatsen, La Niña, innebär att det istället sker en nedkylning av området. Fenomenen uppstår i växelverkan mellan atmosfären och havet, och påverkar väderförhållandena på flera håll på jorden.
Molnsystem förskjuts
Under normala förhållanden stiger luften över Indonesien och Australien och bildar stora molnsystem med kraftiga regn. På hög höjd förs luften österut och sjunker sedan över Sydamerika när den slår emot de höga bergskedjorna i Anderna. De ständiga passadvindarna för tillbaka luften västerut. Och kallt näringsrikt vatten väller upp längs Sydamerikas kust.
Men när El Niño råder försvagas passadvindarna eller ändrar riktning. Det varma ytvattnet förs österut och molnsystem och regnväder följer med, medan det kalla näringsrika vattnet trycks ner av det varma näringsfattiga vattnet. Exceptionellt varmt ytvatten kan återfinnas även längs Nordamerikas västkust, ibland ända upp till Alaska.
Förskjutningen av molnsystemen österut under El Niño medför i sin tur torka i Indonesien och Australien. Centrala Stilla Havet drabbas av kraftiga regn och orkaner, vilka är sällsynta där. Även Ecuador och Peru som normalt har ett ökenliknande klimat får kraftiga regn, vilket orsakar översvämningar och erosion av det annars torra landskapet. I Alaska och Kanada ger El Niño varmare temperaturer än normalt.
Nedkylning runt ekvatorn
Systerfenomenet La Niña betyder i sin tur "lilla flickan" och förekommer vart tredje till femte år. Då sker en nerkylning av yttemperaturen kring ekvatorn i centrala och östra delarna av Stilla havet. Enligt den amerikanska vädertjänsten NOAA:s definition ska yttemperaturen i medeltal avvika med minus en halv grad från det normala under en tre månader lång period.
Fullt utvecklad påverkar La Niña de tropiska områdena men även norra halvklotet. Effekterna märks först i tropikerna och i södra delarna av jordklotet. Monsunen över Indien blir något starkare än normalt och i Australien går temperaturerna upp över det normala. Kring Stilla Havet påverkas vintern; Alaska och Kanada får kallare än normalt medan sydöstra USA i stället blir varmare och torrare. Det finns fortfarande många frågor och forskning pågår.
När den kraftfulla El Niñon slog till 1982/83 blev kostnaderna mycket höga, delvis för att det saknades realtidsobservationer. Ett omfattande mätprogram, TAO (Tropical Atmosphere Ocean) påbörjades i mitten av 1980-talet med syftet att kunna följa utvecklingen av förhållandena runt ekvatorn i Stilla Havet. Därmed kunde man i tid upptäcka en kommande El Niño/ La Niña.
Tio år senare var mätsystemet helt utbyggt och det omfattar nu närmare 70 bojar. De skickar i realtid uppgifter om havets temperatur ända ner till 500 meter, och på en del platser mäts även havsströmmarna. Altimetermätningar från satelliter är mycket användbara för att upptäcka förändringar i Stilla Havets ytvatten, vilket är kopplat till högre havsnivåer.
Kan bli kraftigare
I Latinamerika förs en diskussion om vilken påverkan El Niño och La Niña kan ha på det globala klimatet. Exempelvis kan El Niño-svängningarna på Stilla Havet ändras så att fenomenet blir ännu kraftigare. Detta skulle ändra temperaturens medelvärden, men framförallt kunna skapa extremvärden. Men sådana antaganden är ännu spekulationer. Vi vet ännu inte tillräckligt mycket om klimatsystemet för att kunna avgöra hur stora svängningarna skulle kunna bli och varför.
El Niño har både positiva och negativa effekter för fiskare i exempelvis Lambayeque-regionen i norra Peru. Den extraordinära ökningen av makrill och tonfisken bonito, vilket förorsakats av El Niño, kontrasterar skarpt mot det vanligtvis begränsade fisket av andra arter som vandrat söderut på grund av havets uppvärmning. Denna extrema ökning av bonito och makrill har skadliga konsekvenser för tusentals småfiskare.
En rapport från Instituto del Mar del Peru, IMARPE, visar att mängden bonito i regionens hamnar uppgick till 1611985 kilo i september 2015. Siffran för augusti var 44449 kilo. Liknande onormala ökningar gällde mängden makrill. I augusti 2015 uppmättes 56595 kilo, medan siffran för september 2015 var över 275300 kilo.
I rapporten varnas för att effekten av denna starka klimatpåverkan innebär att havsaborre, som lever på djupt kallt vatten, i stället visar en tydlig tendens att minska. Detta är en nackdel för småskaliga fiskare.
Varmare hav påverkar
Jaime de la Cruz, chef för IMARPE Santa Rosa, uppger att havet utanför Lambayeque-regionen blivit cirka två grader varmare sedan mars i år. Ansjovis och andra arter - som är föda för marina däggdjur, sjölejon och sjöfåglar - har däremot försvunnit. Många sjölejon, sjöfåglar och marina däggdjur har hittats döda på stränderna vid kusten.