Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 42, 16 oktober 2015
Tsatsiki på gränsen till tonåren
Tsatsiki och Hammarn
Moni Nilsson
Natur och Kultur
Tsatsiki är huvudfiguren i en serie barn- och ungdomsböcker av Moni Nilsson. Han bor i Stockholm tillsammans med sin mamma, som gav sonen namnet Tobias, men fick sedan leva under namnet Tsatsiki, efter sin mammas favoriträtt den grekiska rätten tzatziki. Det har tidigare utkommit fem böcker om honom, och två filmer har gjorts baserade på böckerna.
I år är det två decennier sedan Tsatsiki gjorde premiär som barnboksfigur. Moni Nilsson har dock låtit honom gästspela i andra av sina böcker. Han förekom exempelvis i en historia om Semlan och då är han 16 år fyllda. Men när vi möter honom i den senaste utgåvan, har han åter blivit elva år.
Tsatsiki håller på att avsluta årskurs fem, och han är samma känsliga och fundersamma kille som tidigare. I den nya boken är han även prepubertal med allt vad det innebär. Kroppen börjar förvandlas, barndom övergår i tonår och känslorna spelar honom spratt. Dessutom är han klokare nu - även om den inre tjejcirkeln i klassen bemöter Tsatsiki och kompisen Hammarn som barnsliga.
Kompisskapet med Hammarn verkar under bokens handling vara den viktigaste relationen. De båda killarna älskar att utmana varandra, de mäter styrka och slår ofta vad, men i botten finns oändligt mycket hjärtlighet. De ger sig ut på större och mindre äventyr som bläckfiskfångst och oplanerade besök hos gnälliga grannar.
Något som också genomsyrar boken är att Tsatsikis mamma inte längre samspelar med sin nye man Göran. Varje frukost låtsas de vuxna som att allt är som vanligt, men Tsatsiki hör att de bråkar om nätterna. Vid ett tillfälle upptäcker han att Göran är på Centralen ett par dagar tidigare än bestämt. Han har återvänt efter att ha varit utomlands i tjänsten. Tsatsiki beslutar att inget berätta. Han verkar heller inte sakna att trängas med flera vuxna samtidigt. Lugnet då han är ensam med sin mamma återges så det berör. Närvaro och sinnesro råder, tillsammans ignorerar de alla besvärliga måsten.
Det känns nästan som en nödvändig liten time out, då även Tsatsikis bläckfiskande pappa har gästat deras våning och satt de vuxnas vardag än mer i gungning. Den grekiske pappan beger sig tillbaka till Grekland i bokens andra hälft, och kvar finns Tsatsiki med mamma, Göran och lillasyster.
Berättelsen kan sammanfattas som svajiga vuxenrelationer och en tillvaro kantad av förälskelse och sociala konflikter under uppväxttiden. Tsatsiki har ena foten i tonåren men är ännu ett barn, i varje fall emellanåt.
Även om jag själv vuxit ifrån den huvudsakliga målgruppen för Tsatsikiböckerna ser jag fram emot att fortsätta följa honom och hans dilemman.