Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 39, 25 september 2015 Obehagligt 30-årsperspektiv ![]() 2041 Pelle Sunvisson PS Förlag År 2041 har reklam, konsumism och detaljstyrning av människors tid tagit över livet. Tonåriga Asmines vardag styrs av mobilens och olika skärmars krav på uppmärksamhet, där inaktivitet leder till varningar och påföljder. Detta gäller inte minst skolans värld, som styr upp eleverna i 20-minuterspass och övervakar dem på olika sätt. Skolan är en grym värld som inte längre inrymmer begrepp som mänskliga rättigheter och lika behandling. Utseendet är allenarådande som sorteringsmaskin. De snygga befinner sig högst upp i hierarkin tack vare att föräldrarna har råd med "kaloriblockerare" och behandlingar av kroppen, till det personliga priset av magproblem och kopiöst ätande mellan varven. ![]() De ungdomar som inte har lust med detta race, eller vars föräldrar inte har råd, är rättslösa "lingar". Hierarkierna sanktioneras av de flesta lärare och skolledningen. Bokens röda tråd är Asmines utveckling från en snygg och populär "bling", till att bli alltmera olustig inför sakernas tillstånd och sitt tomma och stressade liv. Hon längtar efter sann vänskap och gemenskap. Boken handlar om hur hon uppnår detta via ett blandat gäng med ungdomar som gör uppror mot skolans förtryck och kränkningar, men också genom att lära känna sin egen mamma bättre och bli sannare mot sig själv. Författaren Pelle Sunvisson, lärare och fredsaktivist, har tidigare gett ut tre barn- och ungdomsböcker. Han har skrivit 2041 som en dystopi, genom att låta vår egen tids trender bli otäcka och surrealistiska framtidsmarkörer. Dystopier är förvisso legio. George Orwells 1984 kom också ut drygt 30 år innan den framtid han beskrev. 2041 kan förstås inte mäta sig med 1984. Till de svagare sidorna hör att personerna liksom miljön beskrivs lite påvert eller schablonartat. Det ges heller ingen förståelse för det omgivande samhället utanför skolan och hemmet; förutom att det förs ett krig av Unionen, till vilka ungdomar jagas och tvångsrekryteras. Bokens styrkor är att den beskriver ungdomars värld på ett trovärdigt sätt. Det märks att författaren är lärare och känner sina pappenheimare. En poäng är den rappa dialogen som både leder handlingen framåt, och som introducerar ett helt nytt slangspråk, med en ordlista som underlättar förståelsen. Med tanke på hur snabbt språket förändras, inte minst ungdomsidiom, så känns det helt sannolikt. Även om "nyorden" baseras på modern ryska, med en blinkning till en annan dystopi: Anthony Burgess A Clockwork Orange. Trots att handlingen är spännande och har en överraskande twist på slutet är den samtidigt upprörande och sorglig. Allt slutar inte gott. Men eftersom författaren planerar ytterligare två böcker om Asmine så kanske det rättar till sig. 2041 innehåller för en ungdomsboks viktiga ingredienser: sökande efter vänskap, kärlek och mål och mening i livet. Dystopi eller inte. |