Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 39, 25 september 2015
Kvinnor som hackar
Hackers
Aaase Berg
Albert Bonniers förlag
Hackare har gått och blivit hippa. Hackernätverket Anonymous är mytomspunnet, Lisbeth Salander går igen och tv-serien Mr Robot gör succé. Nu sällar sig journalisten och författaren Aase Berg till den skaran med diktsamlingen Hackers. Men omslagsfotot på en naken, blottad kvinna skaver något mot den hippa bilden.
Två parallella spår återkommer i Aase Bergs lyrik: fysik och teknik, kvant och kinetek, moderskap och cybernetik. Efter hennes trilogi om moderskap (Forsla fett, Uppland och Loss) har nu ytterligare en fullbordats. Med den andra diktsamlingen Mörk materia (1999) och den förra Liknöjd fauna (2011) är trilogin om teknik nu komplett i och med Hackers.
Och det är med raden "Vi är legio för vi är många" ur Augustprisade Liknöjd fauna som Hackers tar vid. Strofen, en försvenskning av Anonymous paroll, återfinns redan på bokomslaget men går igen i hela samlingen:
Vi är Anonymer
Vi är Massor,
vi förlåter inte,
glömmer aldrig,
kommer alltid komma,
Vi är här
Det här är ett hot.
Mörk materia var den första av Bergs diktsamlingar jag fick i handen att recensera. Det var mitt under brinnande Kosovokrig; jag bodde i Västerbotten med min familj och minns hur mina tankegångar gick då: En samtidigt teknofil och teknofob text. Å ena sidan det enorma utrymme och uttrycksmöjligheter som cyberspace och internet innebär. Å andra sidan den apokalyptiska förstörelse och kaos som krig med datoriserade vapen för med sig.
Jag minns även hur min nyfikenhet väcktes av den länk som Berg angav i slutet av boken - metastaser - och hur jag tog bussen till Nordmaling enkom för att kolla in den; nätlös som jag var på den tiden.
Hackers är en sorts fortsättning på Mörk materia. Flera symboler, figurer och platser återkommer nämligen. Polarisen, den alltför snabbt smältande. Golem, inom judisk folklore ett antropomorfiskt väsen skapat av död materia. Kaninen, en överlevare av rang men även en varelse som en jalu och hämndlysten kvinna får för sig att koka i filmen Farliga förbindelser från 1987.
Samtliga Bergs böcker är behändiga volymer att ha med sig i byx-, bröst- eller innerfickan. Det är bra. Det betyder emellertid inte att de är lättviktare innehållsmässigt. Hennes dikter är inget att läsa en gång utan kräver omläsningar. Bergs poetik är att blanda högt med lågt, svordomar och slang med naturvetenskapliga och emipiriska termer. Fett, funka och fan står bredvid holocen, hallucinogen och holistisk.
Den senaste diktsamlingen är en ursinnig uppgörelse med mansvärlden, gubbslemmet, det patriarkala förtrycket. Dels i data- och spelvärlden där allsköns fördomar och misogyni florerar fritt och öppet. Dels i verkliga livet där män tar sig friheten att frihetsberöva och undanröja unga kvinnor. Berg exemplifierar det med att berätta om och citera ur Natascha Kampuschs 3096 dagar i fångenskap i en Wienkällare. Och slutligen den gamla vanliga patriarkala och kapitalistiska könshierarkin, symboliserad av "Husbonden som slår".
Ibland är det som om själva texten blivit hackad. Verbet att hacka kan som bekant betyda både att bruka jorden och att göra dataintrång. Det passar Berg som hand i handske. I ett radioinslag (Obs, SR 3/9-15) liknar hon cyborgen, roboten, vid kvinnan. Hon är maskinen till mannens förfogande: "Det är alltid kusligt när maskiner flippar ur." säger Berg varnande.
Men varför i hela fridens namn använder hon då pronominet "man" i vissa dikter? Det tycks inkonsekvent. Å andra sidan kallar hon sig själv Ice Berg i en diktrad. Kanske leker hon med könsidentiteter?
Hursomhelst är Hackers Aaase Bergs bästa sedan Mörk materia. Hör bara:
Du kan också
gå runt i skogen
och berätta hur gamla träden är
Eller sova middag
med flanellskjortan på
medan jag lyssnar
på radio
om stormen
Du kan vakna
mitt i natten
in i mina ögon
utan framtid.