Förföljda författares fristäder

Sverige och Norge är de största mottagarländerna i världen för fristadsförfattare. Migrationsverket har hittills beviljat uppehållstillstånd till 23 författare som förföljts eller hotats i hemlandet på grund av publicistiskt arbete. Efter nordiska påtryckningar utökar nu verket begreppet till att omfatta även andra kulturutövare.

Sångaren Ramy Essam från Egypten arbetar nu med sin första platta på ett svenskt skivbolag. (Foto: Lilian Wagdy / CC-BY)

Vid en inbjudan kan konstnären erbjudas en fristad under två år för att kunna leva, skapa och fortsätta arbeta i trygghet. En kommun, ett landsting eller en region står då för försörjningen under den tiden. Till gruppen räknas journalister, musiker, filmare, dramatiker, skribenter och konstnärer.

I dag finns ett femtontal fristäder i Sverige som alltså borde toppa världslistan. Nu har endast åtta av dessa tagit emot någon av de 23 fristadsförfattarna och fler fristäder behövs.

Sedan 2010 har antalet författare som ansökt om att upptas i fristadsnätverket ICORN - International Cities of Refuge Network som administrerar systemet - ökat med nära 60 procent. Med flyktingkrisen lär de inte minska. Och det är inte bara i Afrika och Mellanöstern förföljelse och censur äger rum; det sker även i exempelvis Ungern och Turkiet i dag.

- Att värna rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning rymmer många olika aspekter. Genom att ta emot fristadsförfattare slår Sverige ett viktigt slag för yttrande- och pressfriheten, inte minst i ljuset av det ökande behovet, säger Fredrik Martinsson, jurist och expert på arbetskraftsinvandring vid Migrationsverket.

Dagens 50 anslutna fristäder och regioner har dock inte ökat i samma takt som yttrandefriheten hotas. I fjol mottog nätverket runt 70 ansökningar, flest från Syrien. Runt 20 personer kan årligen erbjudas en fristad i något av de 15 länder som tar emot fristadsförfattare. Av ICORNs 16 svenska medlemmar är merparten städer, men ett par regioner ingår också. Vissa fristäder erbjuder flera platser och tar då vanligtvis emot två konstnärer inom olika kulturområden.

- Det en stor utmaning för ICORN att få fler fristäder att ansluta sig. Vi ser därför oerhört positivt på den senaste tidens utveckling vad det gäller Sveriges mottagande av fristadsförfattare, menar nätverkets norske ordförande Helge Lunde.

- I första hand på grund av den snabba ökningen av antalet svenska städer och län som erbjuder en fristad. Men också för att Migrationsverket, Kulturrådet och de icke-statliga organisationerna arbetar tillsammans med olika städer och ICORN för att göra det möjligt.

År 1996 höll dåvarande ordföranden för The International Parliament of Writers (IPW) Salman Rushdie ett tal i Stockholm. Det var startskottet för fristadsrörelsen. I juni samma år blev Göteborg den första fristaden i Sverige. Staden gick därmed med på att stå värd för en författare i enlighet med en Europaparlamentsresolution.

Samtidigt blev Stavanger i Norge och Barcelona i Spanien fristäder. Året efter tog Göteborg emot den första fristadsförfattaren, en känd men anonym nigeriansk författare. Därpå följde Stockholm och blev tvåa under kulturhuvudstadsåret 1998. Sedan dess har alltså 23 fristadsförfattare tagits emot.

Den 8 juli slöts cirkeln då Malmö tog emot nigerianska författaren Jude Dibia. Han är engagerad i de homosexuellas rättigheter i Nigeria, där samkönade relationer sedan ett år tillbaka är ett brott.

Samma vecka anlände den senaste fristadsförfattaren till Skellefteå - den förste i Västerbottens län. Ahmed Mohamed från Abu Dhabi får där möjlighet att fortsätta sitt författarskap med fokus på HBTQ-frågor och mänskliga rättigheter.

I Norge tar tolv städer just nu emot fristadsförfattare. Sverige har alltså fler fristäder men tar emot färre författare. Varför? Miljömagasinet ringer upp Statens kulturråd.

- Det beror på en mängd olika faktorer. Det kan exempelvis vara att ett avtal nyligen slutits med ICORN, men att regionen inte hunnit inrätta ett mottagande. Men meningen är att alla så snart som möjligt ska kunna ta emot fristadsförfattare, förtydligar Anna Swedmark Westin, handläggare på Kulturrådet.

Salman Rushdie levde med en fatwa 1989-1998 på grund av sin bok Satansverserna. Han är upphovsmannen bakom fristadsrörelsen och en av Tucholskyprisets mottagare. (Foto: © Luigi Novi / Wikimedia Commons / CC-BY 3.0)

Enligt PEN-klubben finns uppskattningsvis tusen professio-nella skribenter världen över som lever under hot för att ha utövat sin grundläggande rätt till yttrande- och pressfrihet.

- Som en internationell organisation för författare ser vi särskilt till litteraturens och det skrivna ordets plats i samhället. Genom författare och journalister skapas utrymme för många människor att få reda på vad som händer i deras samhälle, anser Ola Larsmo, ordförande i svenska PEN.

- Sett till behovet är det viktigt att fler kommuner i Sverige och i världen verkar för ett större mottagande av såväl fristadsförfattare som andra personer som riskerar förföljelse på grund av sin skrivande yrkesroll.

Svenska PEN grundades redan 1922 - därmed en av paraplyorganisationens äldsta grenar - och har cirka 900 medlemmar. Den 15 november varje år uppmärksammar PEN "Fängslade författares dag".

Ungefär samtidigt delas Tucholsky-priset ut, ett litterärt årligt stipendium som går till en förföljd, hotad eller landsflyktig författare eller publicist. Priset instiftades 1985 till tysksvenske författaren Kurt Tucholskys minne. Bland kända pristagare återfinns Salman Rushdie, Dawit Isaak, Augusto Roa Bastos, Svetlana Aleksijevitj och Bei Dao.

Med fristadsförfattare avses i den traditionella meningen en skriftställare som producerar prosa, poesi, barn- och faktaböcker -- men även manusförfattare, översättare, redaktörer, journalister, bloggare och tecknare. I Norden pågår en rörelse för att bredda fristadsrörelsen till att även omfatta yrkesgrupper som musiker, bildkonstnärer och filmare, vilka också utsätts för censur och förtryck.

- I mars 2013 tog Sverige för första gången emot en rappmusiker på inbjudan av Göteborgs stad. Migrationsverket har därmed i praktiken gett uppehållstillstånd till en fri yrkesutövare i en annan konstform än det skrivna ordet. För att det tydligt ska framgå vilka som kan omfattas av den utvidgade fri-stadsrörelsen kommer verket att se över och justera vårt rättsliga ställningstagande på området, förklarar Fredrik Martinsson vid Migrationsverket.

Efter rapparen Khaled Harara från Palestina anlände året därpå sångaren Ramy Essam från Egypten - som spelade en huvudroll i Egyptiska revolutionen på Tahrirtorget - till Malmö. Nu arbetar han med sin första platta på ett svenskt skivbolag.

Sedan 2013 verkar Statens kulturråd, som sorterar under Kulturdepartementet, för att på regeringens uppdrag bredda både fristadsrörelsen och själva begreppet.

- För Kulturrådet är frågan om konstnärlig yttrandefrihet och det fria ordet central. Det finns bildkonstnärer och musiker, bland annat i Iran, som sitter fängslade och inte har möjlighet att uttrycka sin musik. Det är naturligt att också beakta de konstnärerna, och deras behov av att uttrycka sig, säger Kerstin Brunnberg, styrelseordförande på Kulturrådet.

Det återstår att se hur snabbt myndigheter och ministerier kan öppna Sveriges kommuner och för fler konst- och kulturutövare som befinner sig på flykt. Med tanke på den pågående flyktingkrisen, och ett allt repressivare klimat för det fria ordet och andra konstnärliga uttryck, brådskar det en del.

Mellan 2010-2013 kom närmare 30 procent av totalt 56 fristadsförfattare från Iran. De togs emot i något av de 40-tal fristäder som är anslutna till fristadsnätverket ICORN.

Även totalt sett har författare från Iran dominerat kraftigt bland dem som ansöker om att bli fristadsförfattare. Med undantag från 2010 då Irak utgjorde en majoritet, samt 2013 då Syrien representerade cirka 30 procent av alla ansökningar.

Hittills i år har ett rekordhögt antal ansökningar inkommit till ICORN, samtliga från syriska författare.

Mellan 2011-2013 dominerade följande yrkesgrupper bland antalet ansökningar. Författare (37 procent); journalister (29 procent), poeter (11 procent), och bloggare (6 procent).