Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 37, 11 september 2015
Nordisk Folkriksdag:
Åter på Vega efter 25 år
"Hvordan kan Norden gå foran i en värdirevolusjon? Med, sökerlys på vextökonomi, klima, folkestyre og fred." Detta var temat för Nordisk Folkriksdag 2015 på Vega i Norge, samma plats som för första folkriksdagen för 25 år sedan.
Ett av de höga bergen på ön Vega.
Vega ligger i Nordland fylke 30 mil norr om Trondheim. Från Oslo till Vega två dagars färd med tåg, buss och färja. Upp genom dalar, över Dovremassivet, ner till Trondheim och vidare norrut till ön i det bergiga kustlandskapet. Naturintrycken blir till vackra minnesbilder.
Ön Vega domineras av två höga berg som upptar en tredjedel av dess yta, som annars är ganska beskedlig höjdmässigt.Varierande skogs- och buskvegetation med inslag av gräsbevuxna åkrar, beteshagar och berghällar dominerar. Delar av ön är klassat som världsarv.
- Vi har ett trettiotal smågårdar här och det är kor och får som utgör basen i försörjningen, säger Per Anton, jordbrukare på ön och deltagare på Folkriksdagen. Här finns cirka 1200 fast boende.
Centralorten Gladstad ligger mitt på ön och det är där i Folkets Hus vi möts för fyra dagar i nordisk samarbetsanda. Ett trettiotal personer från Norge, Danmark, Finland och Sverige har färdats hit upp för att träffas, lyssna till föredrag, diskutera och debattera. För tjugofem år sedan, då föreningen hade sitt första möte, på Vega var engagemanget större.
Lysande fyr
Önskan om att Norden ska förbli och utvecklas till en lysande fyr i Europa och övriga världen, mot en hållbarare, eller som man säger i Norge, bärkraftigare framtid, är densamma. Men efter alla dessa år har den förstärkts.
Jubileumsårets mötestema, uppfordrande för envar, är ett mycket brett tema. Många av föreläsarna har olika kopplingar till de värden som sökarljuset är riktat mot. Detta är ett försök att ge några glimtar av det som avhandlades.
Axel Närstad, Utvecklingspolitisk senior- rådgivare för UtvecklingsfondenNorge, hade satt "Småskaligt jordbruk anpassat till våra naturliga förutsättningar och klimat" som rubrik på sitt föredrag.
Han visade i ett instruktivt bildmaterial på dagsläget beträffande världens naturbruk och framhöll:
- Nu måste odling och förädling av basvaror för samhällets behov växla in på ekologiska, småskaliga och nära brukningsmetoder. Vi kan därigenom minska sårbarheten, skapa fler arbetstillfällen och minska importbehovet. Självförsörjningsgraden i Norden är i dag bara cirka 40 procent.
Våra jordar kan nyttjas bättre och försörja fler människor med dessa metoder. Och också skapa en giftfriare och hållbarare miljö.
- Bondens och fiskarens yrke är viktigast i världen, menar Axel.
I sammanhanget kom Peter Örebechs, föredrag väl in i bilden. Han är professor vid Tromsö universitet och talade om "Rätten till fisket i äldre tid och nutid".
- Det är viktigt att fisket inte blir en industri driven av storföretag runtom i världen. Kustfiske med landningsmöjligheter i hemmahamnarna måste prioriteras, menade Peter.
Här talade också Aina Nilsen från Norge med entusiasm och skärpa om kustfiske-problematiken. Aina är initiativtagare till Tromsö-förklaringen"Stoppa ranet av kysten vår!" (Stoppa rånet av vår kust.)
Jan Otto Andersson, professor emeritus i nationalekonomi vid Åbo Akademi, avhandlade ämnet "Från tillväxtekonomi till rödgröna värderingar".
- Samarbete och gemenskap kan öka förståelsen för större varsamhet i jakten på ekonomisk status och en välfärd utan frågor om effekterna av ständig ökning, framhöll Jan Otto.
Sextimmarsdagen är ett måste.Gerd-Liv Valla, tidigare LO-ledare i Norge, talar ivrigt.
Samverkan
- Vi måste prioritera mänsklig samverkan för ett liv inom planetens gränser. BNP-begreppet har blivit en måttstock på välfärd och utveckling och gör att jakten på jordens resurser hela tiden ökar. Utredningar talar bara om ekonomiskt sociala problem. De ekologiska och miljömässiga glöms bort eller negligeras.
- Ett paradigmskifte måste skapas där också de nya tankarna om nerväxt tas upp på dagordningen, anser Jan Otto.
Gerd-Liv Valla, tidigare LO-ledare i Norge och nu styrelsmedlem i FIVH, talade om "Sextimmarsdagen. Vägen mot lägre förbrukning och ett människovänligare samhälle. Fritid som bristvara i jakten efter materiell tillväxt".
- Bakgrunden för att övergå till 6-timmarsdagen är så bra, på de flesta plan, så varför inte införa den, menar Valla. Två företag i Norden, Toyota i Göteborg och Tinemejerier i Trondheim, har redan sextimmarsdag, tvåskift och bibehållen åttatimmarslön - med förhöjd livskvalitet som resultat. Utan arbetstidsförkortning kommer en tredubbling av uttaget av jordens resurser att krävas till 2050.
- Nittonhundratalet var de starka fackföreningarnas tid, men nu måste det efterträdas av en mycket stark miljörörelse, menar Valla.
Birgitta Gran, Vänsterförbundet Finland, framhöll.
- Var och en måste ta sitt demokratiska ansvar för framtiden. De politiska partierna tävlar. Vem kan ge mest, materiellt ekonomiskt.
- Men, nya idéer tas också upp till prövning, påpekar Birgitta. I en finsk regeringsdeklaration har beslutats att några kommuner ska få pröva att ge en baslön till sina medborgare.
Föredrag och diskussioner under mötesdagarna andades optimism. Medvetenheten om att vi kan och måste göra mycket för att Norden ska bli till en, hållbar social, ekonomisk och ekologisk förebild är påtaglig.
Fred, frihet och rättvisa
En huvudförutsättning är dock: Fred, frihet och rättvisa måste råda.
Edel Havin Beukes, Internationella kvinnor för fred och frihet, Norge, sa så här:
- Vad kan kvinnor göra mot militarismen och gammalt primitivt tänkande som bygger på urkrafter i oss som säger: Öga mot öga tand för tand?
Vad kan, vi alla, göra i sammanhanget, måste tilläggas?
- Varför har vi inga fredsministrar i regeringarna, undrar Edel Havin.
- Vi måste arbeta för att medborgarna ska kunna avstå från att betala skatt till de så kallade försvarskostnaderna. Skatte-pengarna kan gå till välfärdsändamål istället.
Kunskapsrika föredrag, livliga diskussioner och som alltid på Nordiska Folkriksdagarna: I gliporna, pauserna, mellan de olika arbetspassen är det som de mest spännande mötena och tankeutbytena oss emellan äger rum och skapar känslan av samhörighet.