Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 37, 11 september 2015
Hjärnkoll på mikrovågor, mobiltelefoner och strålning
För drygt tio år sedan fick vi veta att forskare upptäckt att signaler från mobiltelefoner öppnar den så kallade blodhjärnbarriären hos råttor. Med kunskaper om hjärnan inser man att denna barriär ska vara precis vad den kallas.
Elektromagnetisk strålning stör produktionen av sömnhormonet melatonin, vilket leder till bland annat sömnproblem. (Foto: Rainer Ripke/Creative Commons)
Blodhjärnbarriären, som utgörs av väggarna i hjärnans blodkärl, ska absolut inte öppnas okontrollerat. Då kan nämligen ämnen som finns i blodet läcka ut i hjärnan och förgifta hjärnceller. Ett ämne som är nyttigt och nödvändigt i blodet, kan vara skadligt vid direktkontakt med hjärncellerna.
För mig räckte det. Jag blev försiktigare med att använda min mobil och för några år sedan la jag den ifrån mig för gott.
Senare har forskarna konstaterat det man kunde vänta sig: samma slags läckage sker hos människor. Vår barriär är i princip likadant konstruerad som råttornas; det är ju därför man undersöker råttor för att förstå människor.
Trådlöst påverkar hjärnan
Syftet med studierna på råttor var att finna metoder att under kontrollerade former öppna blodhjärnbarriären för att kunna sända in läkemedel i hjärnan och förhoppningsvis bota hjärntumörer. En av forskarna berättade för mig hur förskräckta de blev när de förstod vad de hade funnit.
När jag fortsatte läsa på började jag inse att den trådlösa tekniken på många sätt kan inverka på hur vår hjärna fungerar. Jag har engagerat mig i frågan, skrivit artiklar och intervjuat ett antal elöverkänsliga personer för min bok Ett vackert fängelse. På flykt från el och mobilstrålning.
De ständigt ökande elektromagnetiska signaler som sänds trådlöst, genom luften, påverkar uppenbarligen hjärnans - likaledes elektromagnetiska - signaler. Är det inte vad man kunde vänta sig? Aktiviteten i hjärtat och hjärnan registreras ju som EKG respektive EEG. E står för elektrisk: det är elektriska signaler vi mäter.
Strålning tränger in
Registreringen sker inte inne i hjärtat eller hjärnan, utan på huden, eftersom signaler läcker ut och kan mätas utanpå kroppen. Om sådana signaler kan läcka ut, varför skulle de inte kunna läcka in? Varför skulle inte den elektromagnetiska strålning vi omges av i dag kunna tränga in i hjärnan och nervsystemet?
Vi vet att radiosändningar som ligger för nära varandra i frekvens kan störa varandra så att det uppstår ett brus. Så varför inte brus i hjärnan? För detta talar att de signaler som gav störst läckage i råttornas blodhjärnbarriärer var de som låg närmast hjärnans egna i frekvens.
Stör sömnen
Hjärnan, nervsystemet och sannolikt hela det biologiska systemet hos både människor, djur och växter kan störas via flera olika mekanismer. Här är ett litet axplock av allt det som upptäckts.
Elektromagnetisk strålning stör produktionen av sömnhormonet melatonin, vilket är en fullt rimlig förklaring till de ständigt ökande sömnproblemen. Flera studier har visat att ägg från strålningsutsatta fåglar inte kläcks i normal omfattning, möss blir sterila och mäns spermier försämras av mobilstrålning.
Grodyngel skadas på liknande sätt. I en studie satte forskarna två behållare med grodyngel på samma plats, men skärmade av den ena behållaren med en så kallad Faradays bur av metallnät. Sedan utsattes alla grodyngel för samma strålning. Ynglen i Faradays bur utvecklades normalt och överlevde i normal omfattning. Av de oskyddade grodynglen utvecklades många onaturligt och mer än 90 procent dog.
Även växter och andra levande organismer påverkas av ökande elektromagnetiska föroreningar. Tomatplantor som utsätts för strålning reagerar med stress när man river sönder deras blad. Mikrovågorna kan skada även på cellnivå.
Elöverkänslighet
I ett föredrag på Youtube förklarar professor Martin Pall, fysiker, genetiker och cellbiolog från Washington State University, hur skador uppstår.
Signaleringen i och mellan cellerna hos levande organismer rubbas av mikrovågorna, vilket kan ge alltför stora mängder kalciumjoner inne i cellerna. De rubbningarna kan förklara elöverkänslighet och den stadiga ökningen av en rad allvarliga ohälsotillstånd, som hjärtrusningar och plötslig hjärtdöd, kroniskt utmattningssyndrom och fibromyalgi.
Jag misstänker att de flesta numera är påverkade av mikrovågor från trådlös teknik, eftersom jag ofta upplever symtom både hos mig själv och hos människor omkring mig. Lättast verkar närminnet hos människor störas. Åtminstone är det vad jag ofta ser omkring mig sedan ett par år tillbaka, att vi glömmer och glömmer. Hur ofta har jag inte hört skämt om Alzheimer Light?
Skämtsamma eller irriterade kommentarer om glömska är ganska vanliga. Men det är INTE normalt. När jag var ung glömde bara gamlingar bort sig i köket eller tappade ord. Nu sker det för helt unga personer.
Nyligen berättade en ung släkting skrattande att pojkvännen kärleksfullt kallar henne "lite senil". Så var det inte för, säg, 20 år sedan. Har vi glömt det? "En gång är ingen gång, men två gånger är vana", är vårt vardagsuttryck för något som är en neurologisk realitet, nämligen den mänskliga hjärnans kraftfulla tillvänjningsmekanismer.
Återkommande intryck skapar en snabb tillvänjning. Efter ett par gångers upprepning börjar din hjärnas små 'autopiloter', de "basala ganglierna", skapa mönster av erfarenheterna, mönster som kan utvecklas till vanor. Det som upprepas blir "normalt".
Samtidigt tunnas minnet av det tidigare tillståndet ut. Allt detta sker i det tysta, omedvetet för dig. Numera är det "normalt" att känna sig stressad jämt, "normalt" att glömma, "normalt" att ha sömnproblem, "normalt" att små barn äter sömnmedel. Frågan är: Har vi glömt hur det kändes att må bra? "Alla" är ju stressade nu för tiden", lyder ett uttryck. Men varför? Alla tycks förutsätta detta, eftersom frågan förekommer i många enkäter och intervjuundersökningar. Och svaren?
Skolungdomar är stressade av skolarbetet och av tankar på jobb i framtiden. Småbarnsföräldrar är stressade av "livspusslet". Den anställde är stressad av arbetsvillkoren.
Jag har aldrig hört någon säga: "Jag har ingen aning om vad jag är stressad av, det bara känns så." För att förstå hur stress påverkar oss är det viktigt att veta att all stress vi utsätts för hanteras av samma system i kroppen. Därför läggs olika slags stress på vartannat, tills bägaren en dag kanske rinner över. Den sista, utlösande faktorn kan då i själva verket vara en av flera orsaker.
Redan förgiftade
Påfallande många som blir elöverkänsliga är redan tungmetallförgiftade eller överkänsliga för olika kemikalier; starka stressorer som belastar organismen hårt och gör oss känsligare för nästa belastning. Om du minskar en stressorsak kan du ibland tåla de andra bättre.
En elöverkänslig upptäckte att han också var laktosintolerant, och när han uteslöt alla mjölkprodukter ur sin kost upptäckte han att han tålde elen bättre än tidigare. Fortfarande är han känslig, men mindre än tidigare. Vi människor ser oss gärna som medvetna varelser. I själva verket utgör medvetna beslut och tankar en ytterst liten del av vad hjärnan håller på med, det allramesta sker under medvetandets yta. Stress kan vara en reaktion på psykiska påfrestningar, och visst kan betyg eller livspussel vara stressande. Men de skulle kanske vara ett mycket mindre problem för den som inte också var stressad av exempelvis mikrovågor?
Fysisk stress kan uppstå om man har druckit för mycket vin en kväll. Leverns arbete med att avgifta kroppen ger på natten eller nästa dag upphov till olust- eller ångestkänslor: Visst kan man beskriva det som en psykisk reaktion, kanske ånger. "Ska aldrig mer dricka så mycket."
Men ursprunget till känslorna är fysiskt; kroppens system för avgiftning arbetar på ett sätt som triggar känslor av ångest och obehag. Att det obehaget har fysiska orsaker vet vi alla, det är ju fråga om förgiftningssymptom. Så varför inte elektromagnetisk "förgiftning"?
Åskledarprincipen
Vadan denna fråga? Åskledare bygger på att metall leder elektriska strömmar, så att ett blixtnedslag följer ledaren i stället för att slå ned i huset. Gammal känd kunskap, inget kontroversiellt.
Den som bär en hatt inklädd med folie för att avleda elektromagnetiska signaler från huvudet utnyttjar samma princip. Det är mindre effektivt än åskledaren, men en viss lindring kan det ge. Några elöverkänsliga jag har intervjuat bär sådana hattar, flera använder sig av samma princip när de sover under en baldakin med invävda metalltrådar för att under natten få lite ro från de stressande signalerna. Grodynglen som simmade runt i en Faradays bur överlevde på grund av samma mekanism.
Så varför betraktas dessa personer av så många som inbillningssjuka? Kan det vara för att telekomindustrin har lyckats så väl med att förvända synen på allmänheten?
För den som vant sig vid trådlös teknik kan det finnas många skäl att värja sig mot fakta. Den tekniken är både praktisk, arbetsbesparande och underhållande. Att ta riskerna på allvar kan innebära att man behöver göra förändringar i sitt vardagsliv och offra en del bekvämlighet.
En "smartphone" gör att man slipper ha tråkigt på bussen eller tunnelbanan. Vanans makt är stor i hjärnan. Ju mer man vänjer sig, desto svårare blir det att avstå. Och "alla" använder smartphone, då kan de ju inte vara farliga, eller?
Stimulans
Den mänskliga hjärnan är ständigt lärande och oerhört plastisk. I detta ligger både hoten och möjligheterna. Det som ofta upprepas förstärks i hjärnan. Ju oftare du använder din "smartphone" desto mer självklart blir det att använda den nästa gång. Den stimulans du förser din hjärna med får den att utvecklas i en bestämd riktning.
Det gäller inte bara användningen av prylar utan också känslor. Om du ofta uttrycker irritation får du allt närmare till att bli irriterad. Lever du ut ilska blir du mer ilsken och vädrar du hat blir du mer hatisk. Och om du ofta visar glädje blir du gladare. Så vad väljer du?
Gammal vishet
En indianhövding får en fråga av sin dotterdotter. Hon säger: "Det känns som jag har två vargar som kämpar i mitt inre. Den ena är våldsam, hatisk och hämndlysten, den andra är förlåtande och full av medkänsla. Vilken av vargarna kommer att vinna?"
Hövdingens svar är helt i linje med modern hjärnforskning - eller snarare är det hjärnforskningen som börjar komma ikapp gammal visdom. Han svarar: "Den du matar".
Så visst kan du mata rätt varg. Dock inte under vilka betingelser som helst, utan bara om din hjärna har tillgång till sin kapacitet. Bara då kan du göra vettiga val. Det förutsätter att hjärnan inte är så störd, av exempelvis mikrovågor, att verkliga val blir svåra eller omöjliga därför att den har fullt upp med att hantera stress.
Stark stress är tvingande, det vet vi nog alla, den ger dig inga verkliga val. Kloka val förutsätter en frisk och oskadad hjärna.
Författare till Den mänskliga Hjärnan - en upptäcktsfärd