Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 36, 4 september 2015 Sverige behöver en bostadspolitik Ni känner igen det. Bostadsbrist, skenande hyror och priser, bostadslån och otrygghet. Exploatörerna härjar. Åtgärderna har länge varit få och svaga. Häromdagen presenterade Folkpartiet ett tiopunktsprogram som innebär att hyressättningen skulle släppas "fri". Vilket bara skulle förvärra problemen ytterligare. Sverige växer med cirka 75000 invånare per år. Till detta kommer omflyttning till större orter på cirka 30000 personer om året. Det innebär att 105000 invånare behöver drygt 50000 nya bostäder. Men under lång tid har det årligen bara tillkommit 20000-30000 bostäder; något fler det senaste året. Bristen på byggande gäller alla bostadstyper och i större delen av Sverige. Behovet i Stockholmsregionen är stort, men ändå bara omkring 30 procent av det totala behovet. Bostadsbristen har fått konsekvenser. Sedan år 2000 har konsumentprisindex endast ökat med 20 procent. Men medianpriset för bostadsrätter har mer än tredubblats i stockholms-regionen. I Stor-Göteborg och Stor-Malmö har de ökat med fem gånger och i resten av Sverige med nio gånger. Samtidigt ökade hyrorna i Storstockholm med 45 procent. Ytterligare några siffror som belyser situationen. År 2000 kostade en nybyggd hyresrätt 20500 kronor per kvadratmeter i storstäderna. År 2013 kostade den 32000 kronor per kvadratmeter. Den nya bostadsrätten har ökat ännu mer: från 21500 kronor till 46300 kronor per kvadratmeter. Bostadsrätten och hyresrätten är i allt väsentligt lika! Tekniska krav på nya hus har ökat lite grand, men sjunkande räntor borde istället ha dragit ner bygg- kostnaderna. Ändå är boendekostnaden i en ny hyresrätt högre än i en ny bostadsrätt. Subventioner till bostadsrätten och höga vinstkrav på hyresrätten slår hårt. Vinsterna i bostadsbolagen är mycket höga. Hur blev det så här? Bygg-, fastighets- och finanssektorerna tjänar bra på bostadsbristen. Deras intresse för att leverera det som samhället behöver är inte stort. I stället sprids dimridåer om markbrist - trots att de flesta kommuner visar på att tillgången på detaljplanerad mark är mycket god - men att den bara bebyggs i låg takt. För 20 år sedan förändrades svensk bostadspolitik drastiskt. Med avregleringar skulle det bli mer, billigare och bättre. I stället har det blivit mindre och dyrare, men knappast bättre. Så vad krävs? Fokus måste vara bostäder till hushåll med normala eller måttliga inkomster. Allt talar för att byggsektorn, fastighetsbranschen och finansvärlden behöver nya starka regelsystem för att leverera det som behövs till rimliga priser. Bostadssubventioner, cirka 45 miljarder per år, behöver vridas om till stöd för nyproduktion med priskontroll. Stöd till underhåll bör bara ges till energiåtgärder och upprustning av tunga tekniska system. Upplåtelseformerna behöver förändras och kompletteras. En ny bostadsrättsform med priskontroll som Hitas i Finland behövs. Återinför självkostnad för allmännyttan och utveckla kooperativ hyresrätt. Stora förändringar av hyresreglerna krävs som skydd mot "ocker" för boende i första eller andra hand. Miljökraven måste stärkas. Högre krav på energisnålhet, tystnad, utemiljö och barnvänlighet måste till. Vad vill då Folkpartiet? Jo, de tror på ännu mer makt åt exploatörer och fastighetsägare och ännu mindre möjligheter för kommuner och medborgare. Tja, de har nog inte alls följt med i vad som hänt. Med deras åtgärder blir det bara värre. Särskilt för hyresgäster. |