Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 36, 4 september 2015
Arkitekter tänker "tänk om..."
Under beteckningen ArkDes Talks: Reprogramming the City bjöd Statens Centrum för Arkitektur och Design in till en kunskapsdag. Där kunde utvalda arkitekter, stadsplanerare och urbanstrateger presentera verktyg och idéer för en innovativ och nytänkande stadsutveckling. Miljömagasinet var där.
Stockholms rondeller skulle kunna omvandlas till insektsfarmer och på så sätt täcka stadens proteinbehov, anser Belatehew Labs. (Foto: Belatchew-Labs-BuzzBuilding / Creative Commons erkännande)
Först ut i det fullsatta auditoriet var Rahel Lerdell Belatchew som driver en egen innovativ arkitektfirma. Projektet Buzzbuilding, eller InsectCity, har uppmärksammats i såväl Klotet (SR) som Kobra (SVT). På grund av den omtalade bidöden vill Belatchew återinföra insekter i den urbana miljön. På samma gång är detta en källa till föda. Köttproduktionen kräver mycket energi, vatten och resurser. Insekter har därför seglat upp som ett hållbart framtida alternativ.
Belatchew började titta på olika stadsmiljöer, och rondeller blev snabbt ett intressant objekt. Vanligtvis är det svårt att bygga något vettigt där, men insektsfarmar går bra. Hennes prototyp liknar idrottsarenan Fågelboet i Beijing. Och, bedyrar Rahel Belatchew, bimiljön ska vara vetenskapligt kontrollerad utan påverkan från bilutsläppen. Hon har beräknat att det skulle räcka med nio rondeller i staden för att täcka invånarnas proteinbehov. Insekter som föda och näring är ett vanligt inslag i andra kulturer, precis som en svensk äter kräftor och surströmming.
Flexibelt boende på vatten
Ett innovativt och hållbart boende som Belatchew tittar närmare på just nu är SwimCity. Modellen är byggd på vatten och utgår från en ponton som kan kopplas ihop med andra pontoner. Ett enkelt och flexibelt boende som i första hand vänder sig till ungdomar och studenter. En lämplig plats skulle kunna vara Norra Djurgårdsstaden/Ropsten i Stockholm, vattenenära och med ett redan etablerat miljötänk. Återvinning och vågkraft är två viktiga komponenter i projektet.
- Vi arkitekter behöver fördjupa oss i dagens frågeställningar, det finns en möjlighet att bidra till så mycket mer än i dag. Vi är ju samhällsbyggare! Jag tror att samhället vinner på att inkludera arkitekter mer, avslutar Belatchew.
Denna skylt utvinner dricksvatten ur luften till Perus befolkning. (Foto: UTEC/MAYO DRAFTFCB / Creative Commons erkännande)
Återvunnen bastu
Göteborgs nya kommunala bastu heter Svettekörka på ren göteborgska. Jan Liesegang är arkitekt från Raumlabor Berlin, en allt annan än konventionell arkitektfirma, snarare en öppen spelplats för konstnärer, kultur- och socialvetare. Han och processledaren Jessica Segerlund har varit drivande för Älvstrandens utveckling. Hon börjar med att berätta att Frihamnen förlorat sin ursprungliga hamnfunktion och därför ska bebyggas.
Till skillnad från exempelvis Hammarby sjöstad i Stockholm vill de se till att Älvstaden i centrala Göteborg bebyggs med hälften hyres- och hälften bostadsrätter. Redan nu har de utvecklat Urban Basics, en park för alla. Med en ny busshållplats, förgröning av gråa ytor, en lekplats av återvunnet material och en badkultur mitt i stan, önskar de sätta Älvstaden på kartan och fylla ett hålrum i stadsrummet i dag. "Inkluderande, grön och dynamisk" står det på kommunens hemsida.
- Det är lätt att fixa fester och events, men desto svårare att bygga för var dags vardag, säger Jessica Segerlund.
Simbassäng nästa steg
Liesegang tar vid och berättar att deras grundidé var att inkludera, aktivera och engagera lokalbefolkningen i bygget av det allmänna badhuset. Fantasin fick fritt spelrum: Bygglagen nyttjade återvunnet fönsterglas och plåttak till fasad, gjöt glasflaskor i betonggrunden, gjorde ombytesskåp av gamla odlingslådor, använde en skrotad skutas kabin till reception. Dels i återvinningssyfte, dels som en historisk hommage till platsen. Nästa steg är en stadssimbassäng likt Island Brygge mitt i Köpenhamn.
- Det är en stor utmaning att involvera människor privat, att öppna upp diskussionen och koppla lokalbefolkningen till platsen. En lång dialog och idéinsamlingsprocess föregick själva byggandet, menar Liesegang.
"Svettekörka" - en bastu byggd av återvunnet material. (Foto: Jonathan Fernström / Creative Commons erkännande)
En försvunnen tomatplanta
Något liknande försökte Billy McCormac, vd för Fastighetsägarna Stockholm, göra på Södermalm. Pocket park - Pallis i folkmun - föregicks av sex månaders arbete. Skådespelaren och Söderbon Måns Herngren var med på ett föredrag på Arkitekthögskolan och menade att Berlin, med alla sina anarkistiska inslag i stadsbilden, är så mycket härligare än Stockholm.
McCormac sa: "Så gör nåt då!" "Som vadå", frågade Herngren. De tog en fika och knatade runt på Söder. Under tiden föddes projektet Pallis, i samarbete med White Arkitekter. Många var skeptiska men desto fler positiva; alla de som på skolgårdsvis frågade "får jag vara med?"
Det blev ett totalanarkistiskt projekt, säger McCormac. Initiativtagarna själva tappade snart kontrollen över det hela och det fanns varken ledare, idé- eller styrgrupp. Men ren kärlek och en vilja att påverka sin närmiljö fanns i överflöd. Det räckte långt. Alla som var med brann för projektet. Polisen befarade en massa bus skulle i parken. Fast det värsta som hände var en försvunnen tomatplanta och ett klagomål från en cyklist. McCormac slet emellertid ut stadshusets och stadsbyggnadskontorets trappor i den sega byråkratiska tillståndsprocessen. Men även det gav en lärdom.
- Vi kommer nu arbeta vidare på en handbok för stadsbyggnadsprocessen. Identifiera problem och fällor samt redogöra för processen, förhoppningsvis i januari. Vi måste sänka trösklarna, förenkla processen för att främja idéer som dessa. Vi vill se en positiv aktivism i och för stadsbilden. Hellre förlåtelse än tillåtelse. Testa själva, uppmanade McCormac med lätt kalifornisk accent.
Förlåtelse eller tillåtelse
Under fikapausen pratade jag med Daniel Firth vid Trafikkontoret, om ovan projekt i synnerhet och vad som är Trafikkontorets uppgift i allmänhet. Firth frågade sig själv: "Ska vi vara medaktörer för dylika projekt; ska vi själva vara innovatörer eller ska vi agera bromsklossar? Jag håller med om förlåtelse hellre än tillåtelse. Då slipper Trafikkontoret stå där med ansvaret, vilket dessutom är lagfäst, samt moraliskt då en tjänsteperson inte vill vara ansvarig för något som går helt fel."
Scott Burnham är en Bostonbaserad urbanstrateg och kurator för ArkDes intressanta utställning Reprogramming the City. Via länk från sin hemstad talade han om en ny urbanstrategi, att förändra befintlig infrastruktur, om en ny syn på staden, att integrera konst med funktion i stadsrummet och att "skapa med, inte för staden." Han vill reformera urban kontroll till dito lek; använda redan tillgängligt material och få hela staden att nyttjas i och jobba mot ett holistiskt helt.
- Vi måste inse att innehållet i städer är begränsat, medan sammanhanget inte är det. Maximera stadens potential, menade Burnham.
Höken under bron
Han illustrerar sin tes med den rödstjärtade vråk (Buteo jamaicensis) som satt bo under RFK Triborough-bron i New York. Ungens naturliga habitat kommer vara urbant och inte ruralt, vilket vore naturligare. Men för hökmamman är platsen idealisk: högt belägen, vattennära, gott om mat, stadsvärme, tak över huvudet etcetera. Och så måste vi människor lära oss att tänka - om. "Från funktionella lager till lager av funktionalitet."
- Staden är egentligen ett landskap fullt av andrachanser. Vad skulle hända om strukturen öppnade upp för enskilda personer att förvalta denna andra chans? Frågade sig Burnham.
- Vi behöver fler katalysatorer. Det största hindret är begränsningen, konventionen, konformismen. Vi måste tänka om - tänk om...
Trög beslutsprocess
Samma tema hade den avslutande paneldiskussionen: Tänk om? Vilka hinder och möjligheter finns för att underlätta att "omprogrammera våra städer", denna fråga ställdes till de fem paneldetagarna. Alla var överens om att beslutsprocessen både är för trög och för lång för att kunna kallas progressiv och modern. I Malmö har det gått snabbt, i Stockholm går det trögare, långsammare, menade Niklas Svensson från Stockholms stad: "Vi behöver göra saker som Pallis för att illustrera att det går."
FastJakob Grandin, grundare till Trädgården, den populära "fritidsgården för vuxna", menade att det mesta går med lite envishet. Likt vråken har Trädgården byggt bo under Skanstullsbron sommartid. Han ville se att fler fick fart på outnyttjade platser, och skapa nya oväntade rum, som exempelvis Trädgården och Mellanrum. "Invånarna måste våga gå ett steg lite längre, för att staden ska utvecklas. Det är inte idéer utan innovationer som för utvecklingen framåt."
Med hjälp av den senaste LED-tekniken kan vi odla grönsaker under jord. (Foto: Growing Underground / Zero Carbon Food / Creative Commons erkännande)
Outnyttjade platser
Sebastian Dahlqvist hade försökt göra just detta. Han är projektledare för Mellanrum, som söker möjlig- och tillgängliggöra tidigare outtnyttjade eller rentav bortglömda platser för medborgardrivna och folkbildande initiativ. Dahlqvist menade att vi bör förändra förvaltningsstrukturen från grunden: "Vi behöver inte programmera utan avprogrammera staden och strukturen." Grandin höll med: "Ja, själva förvaltningsstrukturen behöver innoveras, för redan där exkluderar vi stora mängder människor."
Moderatorn Emma Jonsteg, arkitekt och vd för arkitektkontoret Utopia, föreslog en ny politisk post: "Vi har ju en framtidsminister, kanske skulle vi behöva ett innovationsborgarråd?" Eva Schelin, vd för IQ Samhällsbyggnad, höll med: "Jag ser det ur ett holistiskt, mer innovativt, flexibelt, positivt perspektiv. Ett nytt mindset: det här är min stad, inte bara det någon annan har tänkt ut!"
Toleransen är viktig
Billy McCormac fortsatte på den inslagna vägen från föredraget och sa att Stockholm är fast i en falsk självbild av att vara Nordens Venedig. I stället för att ängsligt spegla sig i andra städer, bör invånarna själva sätta reglerna. "Toleransen för det annorlunda, avvikande, anormativa är ytterst viktig", fastslog McCormac.
Miljömagasinet fick äran av att ställa den sista frågan. Den gick till byråkraten i församlingen och gällde om stadens uppdrag förändras beroende på politisk majoritet i Stadshuset: "Det är inga stora kursändringar direkt efter valet, betingelserna ändras inte över en natt. Uppdraget är detsamma bara med nya namn", avslutade Niklas Svensson.