Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 34, 21 augusti 2015
Smakfullt i trädgården
Smakfullt
Karin Eliasson
Foto: Charlotte Gawell
Norstedts
I sin bok Smakfullt berättar trädgårdsmästaren Karin Eliasson om hur man kan inreda en trädgård full av frukt, bär, nötter och kryddor. Titeln syftar på alla välsmakande färgrika vitaminbomber som kommer varje sommar. Men också på hur en trädgård skapas så att den blir till en behaglig, vilsam upplevelse för innehavare och besökare.
Köket är motorn i Karin Eliassons egen trädgård. Där är det alltid fullt av äpplen, nyplockade bär, skålar med puttrande chutney och färska kryddor. Men hon har aldrig kompromissat med den skönhetsupplevelse som hon vill att trädgården också ska förmedla.
Skörd och skönhet går ofta hand i hand, menar Karin, som även är konstnärlig ledare på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby och som ung drev en köksträdgård i Spanien, där hennes eget pensionat hämtade närodlade grönsaker till middagsgästerna.
Äppelspaljéer, rönnbärsallér, uppstammade krusbär, bulliga nyponsnår och täta åkerbärsmattor är både vackra och funktionella. De får en plats som häckar, trädgårdsavskiljare, bersåer, marktäckare och skuggor i pergolan. Samtidigt kan vi plocka och repa, nypa och skära så att korgarna fylls. Då mår Karin bra och många med henne.
I boken fokuserar Karin Nilsson på fleråriga träd, nötträd, bärbuskar och kryddväxter. Målet är att ge en bra variation av växter som kan inspirera både små och stora trädgårdar. Ett grönsaksland är härligt under skörden, menar hon, medan en frukt- och bärträdgård är flerårig och därför mindre sårbar. Strukturen håller över åren och innehavaren slipper plantera på nytt varje vår.
I ett andra hem, som främst är bebott under sommarmånaderna, är det mycket lättare att ha en fin trädgård med frukt och bär än en grönsaksträdgård. En person med begränsad tid bör satsa på träd och bärbuskar som inte kräver mycket skötsel och årlig beskärning.
Lepagehäck av äpple.Längtan efter frukt kan leda till att man köper ett nytt träd i en handelsträdgård i närheten, men detta innebär en ordentlig förändring och bör därför planeras. Det gäller att tänka bortom den enskilda plantan och fokusera på ytor, höjder och former för att få en helhet. En gammal grosshandlarvilla kräver kanske en allé av päronträd eller ett stort valnötsträd på gården, medan ett dvärgkörsbärsträd blir ett fint vårdträd framför ett radhus.
En väsentlig fråga är hur högt mitt nya träd får bli? Och hur högt vill jag att det blir?
Att skapa rum i trädgården är en lek mellan det öppna och slutna. Rummet, där världen hålls på avstånd, kan med fördel skapas av bär- eller hasselbuskar. Den som vill skapa accenter kan göra det med några smultronplantor, en spaljé med druvor, en inympad gren från ett koreanskt mullbärsträd, ett pelaräppelträd eller en havtornshäck.
Spaljéer har använts i flera tusen år. Egyptier, greker, romare och morer formade fruktbärande växter utefter väggar och murar. Det gjorde även medeltidens flitiga munkar, vars rika trädgårdar blev mönster för många kommande generationer. De förstod att om frukter fick en maximal exponering av sol utvecklades de bättre och skörden blev jämnare.
Det finns färdigformade spaljeträd att köpa, då sparar odlaren tid eftersom det tar några år att skapa en form. Strikta former passar äpple, päron, röda och svarta vinbär plus druvor. Fri form gäller för körsbär, persika och svarta vinbär. Spaljéerna bör ha rutmönster, det blir enklare så. Armeringsjärn, målade i en intressant färg, eller rostiga, fungerar utmärkt.
Tanken med en pergola är att den både ger skugga, lugn och en harmonisk skönhet. I länderna runt Medelhavet är pergolan en nödvändighet för att kunna komma bort från en stark sol. Klätterväxter får bilda tak över en altan eller en gångväg och detta blir ofta en favoritplats i trädgården.
Karin Eliasson är trädgårdsmästare och konstnärlig ledare på Astrid Lindgrens Näs.Vinrankan är en klassisk växt i en pergola, det går att betrakta ljusspelet i hängande druvklasar varje dag utan att tröttna. Men stammarna bör inte sitta för tätt, påpekar Karin, och vinrankan måste beskäras och tuktas flera gånger om året. Ett alternativ är björnbär. Men grenarna blir ofta kraftiga och långa och björnbären sitter högt uppe i pergolan för att få solljus. Husägaren i sin vilstol har därför liten kontakt med dem.
Plommonträd har något skirt över sig, vilket beror på både grenverket och blomningen. Det vanliga i en trädgård är att ympa olika sorter på en grundstam, gärna körsbärsplommon, ett relativt litet träd som passar även i små trädgårdar. De ger mycket frukt och bör gallras någon månad efter blomningen, vilket inte bara ger bättre och friskare plommon utan också hindrar trädet från att kollapsa av frukternas tyngd.
Ett av Karins råd är att plantera flera olika plommonsorter bredvid varandra, vilket ger en lång plommonsäsong. Men plommonträd ska aldrig sättas nära ett uterum, en altan eller en pergola: de ger massor av kladdig fallfrukt som drar till sig getingar.
Persikoträd är fullt möjliga att odla i Sverige, även om platsen bör vara solig och varm. Det gäller även mullbär, en ömtålig växt med ett stort prydnadsvärde. Vattna om det är torrt, gödsla med organisk kompost på våren, men beskär helst inte.
Slutligen, aronia, ytterligare ett exotiskt tips. Aronia är en bärbuske, eller ett mindre träd, som gör sig utmärkt som inramning av en uteplats. Bären är svarta och skördas i september. De måste tillagas eftersom de är sura och syra måste tillsättas, exempelvis lime.
I Sverige har vi ingen lång tradition av aronia, men det har man i Finland och Ryssland.