Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 32, 7 augusti 2015
En jäsande kontinent
7 dagar
Deon Meyer
Weyler förlag
Ett arabiskt vemod
Abdellah Taïa
Elisabeth Grate Bokförlag
NewAfrican
IC Publications
När jag packade upp min väska under semestern hittade jag två böcker och en tidskrift som alla handlade om Afrika. Till viss del var det kanske en slump: jag hade valt sådant som var lätt att hitta under packningsruschen. Men en mer trolig orsak var att mitt undermedvetna sökte sig dit: jag var nyfiken på att läsa om den stora kontinenten som fascinerar mig och som jag vet för lite om.
Deon Meyer är en sydafrikansk prisbelönt deckarförfattare. Utöver de många skandinaverna i genren är han en av få spänningsförfattare som inte har engelska som förstaspråk. Som journalist skrev han på afrikaans; det ursprungligen holländska språk som talas av sju miljoner vita och färgade i Sydafrika.
Miljön i böckerna är alltid Kapstaden. Deon Meyer bygger skickligt upp sina historier; varje bisats har ett syfte, varje detalj har en betydelse. Min sommarpocket hette 7 dagar.
En revisor blir genom polisens försumlighet oskyldigt anklagad för ett uppmärksammat mord. Han förlorar allt, kan inte ens få ett lagligt arbete inom sitt yrke. Revisorn beslutar sig för att hämnas på polisen genom att skjuta en polis varje dag, därav titeln.
Men det bestående är skildringen av Kapprovinsens etniskt mycket blandade poliskår. Trots kulturskillnader och språkproblem - engelska och afrikaans talas växelvis, liksom xhosa och zulu, ibland hindi - fungerar arbetsgemenskapen.
Detta är Sydafrika 20 år efter Nelson Mandela. Höga chefer är svarta, ett resultat av Black Empowerment, inkvotering av svarta medborgare på kvalificerade tjänster. Mellancheferna är vita medelålders män eller yngre kvinnor. I bakgrunden finns korruptionen: högste polischefen visar sig ha tagit emot pengar.
Men det är i skildringen av Black Economic Empowerment, överföringen av vit gruv-egendom till svarta personer med regeringskoppling, som de verkligt obehagliga mönstren kommer fram.
Tidskriften NewAfrican ges ut i London, men har huvudsakligen afrikanska medarbetare, Den skriver om världen söder om Sahara och de stora länderna Nigeria och Kenya ges mest utrymme. Juninumret beskriver en jäsande kontinent, där förändringarna hänsynslöst sveper fram och våldet ligger nära. I mer än hälften av bilderna visas vapen, militär, polis eller gerilla. Ordet korruption finns i tre rubriker, liksom på omslaget.
Huvudartikeln handlar om naturresurser. Ett kokhett ämne, eftersom flera afrikanska länder upptäckt ansenliga fyndigheter och kinesiska företag är mycket aktiva i att försöka exploatera dem. Mellan raderna kryper nykolonialismen fram: kinesiska entreprenörer ser ibland afrikaner enbart som arbetskraft.
Men fokus ligger på hur gruvdriften omformar kontinentens ekonomiska strukturer. Tidningen kartlägger de komplicerade kontaktytorna, ibland inte helt självklara. "Många rapporter har avslöjat hur terrorgrupper och rebeller blomstrar genom illegal försäljning av naturresurser".
Flyktingproblematiken i Afrika berörs, men utifrån en annan vinkel än vi är vana vid. Dadaab i Kenya är världens största flyktingläger med 350000 personer, främst somalier. Inför attacken på Garissauniversitetet, där 147 studenter dödades, gömde sig ett antal islamister i lägret. Kenyas regering beslöt därför att stänga hela verksamheten.
Ett arabiskt vemod är bara på 100 sidor, men texten biter sig fast. Abdellah Taïa är Marockos förste öppet homosexuelle författare, bosatt i Paris och väl medveten om att han inte kan leva fritt i sitt hemland. Samtidigt finns den ödsliga, tärande känslan av att inte höra hemma någonstans.
Romanen börjar med att tolvårige Abdellah undkommer en gruppvåldtäkt i en av Kairos förstäder. Denna händelse, som skulle gjort honom till en utstött i samhället, förvandlas till sin motsats när han på vägen hem skadas vid en elledning. Plötsligt är han centrum för allas uppmärksamhet, ompysslad och älskad.
I 30-årsåldern återvänder huvudpersonen till Kairo som del i ett filmteam. Först då, när han i sitt yrke söker upp och intervjuar en familj inför en dokumentärfilm, får han kontakt med sitt bortträngda förflutna.