Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 29/30, 24 juli 2015

Överskottsmålet ett svart hål

Ända sedan Göran Persson i boken Den som är satt i skuld är inte fri beskrev hur han med mössan i hand fick möta finansvalparna i New York i samband med 1990-talets ekonomiska kris i Sverige, har Sverige mer än andra länder levt i skräck för offentliga skulder och underskott. Persson ville ge en bild av att ju högre skulder ett land hade desto högre ränta fick landet betala. När en arbetsgrupp inom finansdepartementet 2010 (Utvärdering av överskottsmålet, Ds 2010:4) skulle försvara Perssons tes hittade gruppen inget vetenskapligt stöd.

Erik Mjöberg, civilingenjör, var först i världen att certifieras i världsstandarden för digitalisering av finansiell information XBRL. E-post: erik@xml.se (Foto: Privat)

Räntan på statsskulden beror inte enbart på skuldens storlek utan främst på tillgångarna i ett lands ekonomi i form av offentlig nettoförmögenhet, landets konkurrenskraft, landets sysselsättningsgrad med flera faktorer - alltså på landets betalningsförmåga.

Att Perssons tes visade sig vara felaktig innebär inte att Sverige ska kasta all budgetdisciplin över ända, men att Sverige ska bedömas utifrån landets ekonomiska styrka. Det innebär att Sverige kan växla upp ekonomiskt och inte ängsligt skära ned på infrastruktur och välfärd. Det är från denna högre nivå Sverige ska tillämpa sin nu inskolade budgetdisciplin med bland annat utgiftstak.

Svensk ekonomi borde vara stark. Sverige har bland den högsta sysselsättningsgraden i hela EU. Svensk produktivitet ligger bland de tio länder som har högst produktivitet (BNP per arbetad timme) i världen. Sverige har en statsskuld på cirka 40 procent av BNP. Exempelvis har USA 101 procent, Tyskland 75 procent, Belgien 104 procent, Frankrike och Spanien 92 procent, Portugal 130 procent, Irland 123 procent, Italien 128 procent, Grekland 175 procent samt Japan 227 procent.

Dessutom har svensk offentlig ekonomi stora tillgångar som gör att staten har en nettoförmögenhet på nästan 1000 miljarder kronor. Sverige har ett relativt högt skatteuttag, tillsammans med Danmark högst i västvärlden. Sverige är ett av de länder i världen där medborgarna har högst förtroende för skattesystemet.

Med denna sammantagna bild av svensk ekonomi är det svårt att förstå att landet har stor brist på bostäder, dåligt järnvägsunderhåll, låg utbyggnadstakt på vägar, brister i sjukvården, svårt att finansiera försvaret etcetera.

Det måste finnas ett svart hål någonstans i ekonomin. Svenska företag och svensk arbetskraft har år efter år genererat ett stort exportöverskott. Detta överskott har inte investerats i Sverige utan i andra länder. Exportöverskott och bytesbalans ut för perioden 2004 till 2013 visas i figuren ovan till höger. Bytesbalansen är det belopp som från Sverige har investerats mer i andra länder än vad de har investerat i Sverige.

Här öppnar sig ett stort svart hål i de svenska nationalräkenskaperna. Över 235 miljarder kronor/år försvinner ur landet utan att vi får del av pengarna. Visserligen ökar det svenska ägandet i andra länder, men till vilken nytta för Sverige i övrigt? Ingen alls. Har väljarna informerats om detta förhållande? Skulle de acceptera en sådan kapitalflykt?

Hur mycket är 235 miljarder kronor/år? I förhållande till BNP är det mellan 6 och 7 procent. Inget annat land i världen har permanent legat på den nivån. Kina kom upp dit 2007 och Tyskland har närmat sig den nivån under en kortare period.

Det är mer än vad som årligen anslås till svensk sjukvård, det är 4-5 gånger mer än vad som anslås till försvaret. Hela detta utflöde av kapital beror naturligtvis inte på överskottsmålet för de offentliga finanserna, men den allra största delen gör det.

Det går att visa att om man ökar investeringarna i Sverige tillräckligt mycket utan att öka statsskulden i förhållande till BNP (så kallade skuldmål), leder det att till att bytesbalansen går ner till nära noll. De offentliga investeringarna kommer att dra till sig privata följdinvesteringar så att Sverige får balans i sina utlandsinvesteringar.

Överskottsmålet och bytesbalansen fungerar som kommunicerande kärl. Ju mer vi sparar i de offentliga finanserna, desto mer kapital undandras från den svenska marknaden, desto mindre intressant blir Sverige för investeringar, och desto mer förflyttas investeringarna utomlands. Ett ökat offentligt sparande kommer bara att förstora det svarta hålet som dagens överinvesteringar i utlandet innebär.

Utöver detta innebär de stora utlandsinvesteringarna en ökad valutarisk för den svenska kronan. Över 3000 miljarder kronor har sedan 1995 överinvesterats i andra länder. Sverige har därför i dag nettotillgångar i utländska valutor på 4600 miljarder kronor, mot 1600 miljarder om bytesbalansen hade nollats under perioden. Den naturliga fluktuationen hos valutor, inflation och ekonomisk tillväxt med avseende på å ena sidan ägt kapital utomlands och å andra investerat/lånat kapital utomlands gör stora tillgångar och lån utomlands riskabla. Den allra största orsaken till denna risk är uppfyllandet av överskottsmålet.

Göran Persson har nu bytt fot när det gäller överskottsmålet. Det är hög tid att övriga Sverige gör detsamma till förmån för ett mål där statsskulden tillåts öka i takt med bruttonationalprodukten (skuldmål), och där skillnaden mot i dag ger utrymme för investeringar i storleksordningen över 100 miljarder kronor/år. En sådan ekonomisk politik kommer att täppa igen det svarta hålet i bytesbalansen. Den kan också - till skillnad från överskottsmålet - ha en chans att klara dagens invandring.

Erik Mjöberg

Exportöverskott och bytesbalans ut för perioden 2004 till 2013. Källa Statistiska centralbyrån.

Tweeta   Share