Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 29/30, 24 juli 2015
Frihetsdrömmar och skaparglädje
Ekobyboken
Gunnel Atlestam, Margareta Bremertz m fl,
Votum & Gullers Förlag
Ekobyar har blivit populära igen. I Ekobyboken berättar boende i 15 ekobyar om den långa tid det tagit, byråkratiska hinder och de konflikter man haft. Men berättelserna slutar alltid med att det varit värt det, och med vilket rikt socialt samspel man har.
De 15 ekobyarna är väldigt olika i storlek, de flesta är små. Graden av samverkan och styres- och ägandeformer varierar. En del ligger på landet och andra i staden. Ibland har initiativet kommit uppifrån, men oftast nerifrån. Ekobyarna har legat i framkanten vad gäller ekologisk teknik, men de har också fått använda sig av mindre lyckade lösningar och motstånd från kommunerna. Husen är ofta byggda i en mängd olika stilar och material.
Dagens byggregler gynnar inte ekobyggande. Hänsyn tas inte till att stad och land har olika villkor. Mark har varit svår att på tag på. Det har varit svårt att få tag i mark. Misstänksamma grannar har försökt stoppa ekobyarna, som nu ofta är erkända som en positiv kraft för bygden.
Sara Saurkko kommer i sitt arbete Att planera för social hållbarhet i ekobyar fram till att en optimal storlek är 100 till 250 vuxna. Professor Per Berg, med inriktning på utveckling i ekobyar, menar att det behövs olika zoner för att en ekoby ska fungera väl: det privata, det halvprivata, det halvoffentliga och det offentliga. Det behövs mindre enheter på fyra till sex hushåll för att skapa trygghet och samhörighet. Han menar också att det behövs ett ombud för att inte gå vilse bland byggare, konsulter och ekonomer.
De intervjuades råd är handfasta. Provbo gärna i en ekoby först och skaffa all nödig information innan start. Låti visionen ta tid att värka fram och håll den vid liv. Ha tydliga stadgar och processer för beslut. Sök kontakt med grannarna. Stärk gruppgemenskapen genom fester och arbeten. Håll regelbundna möten och arbeta med det psykosociala. Konflikter kan vara positiva, men skapa inte något vi och de. Ha inte för höga förväntningar och ambitioner. Ett vanligt fel har varit att vilja odla för mycket och sedan inte klara av det.
De ekobyprojekt jag känner till har varit stora. Ett var det tidigare tuberkulossjukhuset i Svenshögen. De hade ett framgångsrikt år, men i brist på klara papper kunde en styrelsemedlem ta över och hyra ut till Migrationsverket
Michael Rudvall har i många år arbetat för Ecovillage Svandammen. Nu har de fått tillgång till ett stort markområde mittemot Kungälv. Och kommunen är positiv. Men det dröjer ett par år innan man kan börja bygga.
Planeringen är för 200 hushåll och arbetsgrupperna är många. Det följer väl dagens ekobytrend, att bo på landet men ändå inom pendlingsavstånd.