Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 29/30, 24 juli 2015
Bokbåten i havsbandet
April var det, men inget Höganäskrus runt halsen. Vi står på bryggan vid Sand, Nämdö, och ser M/S Tranan stäva in, en flytande bokbåt. Under ett par dagar ska vi kryssa mellan öarna och möta unga och gamla, läsa dikter och se hur våra tre bibliotekarier förser öborna med böcker inför sommaren. Det är lite av feststämning när Bokbåten kommer - en gång om våren och en på hösten. Solglitter och vågblänk inramar det hela här i havsbandet, det känns lite som om vi skulle guppa i Strindbergs kölvatten.
Klicka på bilden för högre upplösning.
Beställda boktravar med instoppade adresslappar ligger i digra lådor, barnböckerna lockar i plastboxar och nyutgivna böcker står uppställda på disken. Som de inlandsskalder vi är, mera hemtama i glesbygdens bokbussar, försöker vi skapa ett möte mellan granskogens susande vidder och denna del av fosterlandet, där det också råder en likartad problematik med att hålla skolor och social service igång. Men kulturen behövs överallt, kanske särskilt litteraturen för de människor som envisas med att leva och verka utanför de expansiva tillväxtregionerna.
Vi träffar Claes Kruckenberg, konstnär och författare till boken Öbetraktelser, som förmedlar tankar och teckningar från skärgården: "Det är lite av julafton när Bokbåten kommer", säger han, och klämmer ihop en hop böcker under armen. Just skärgårdslitteraturen har sin egen hylla i boksalongen, bland deckare, naturböcker och allmän skönlitteratur.
Ewa Andersson, en av bibliotekarierna, talar uppskattande om bokbåtens verksamhet, att det gäller att invänta sin tur på kölistan för tjänstgöring ombord. Hon turas om med Ingrid Stening Soppela att scanna in de böcker som lånas, medan Mark Wallenius har huvudansvaret för barnböckerna. Det är nog trots allt barnen som är de mest entusiastiska bokslukarna.
"...kulturen behövs överallt, kanske särskilt litteraturen för de människor som envisas med att leva och verka utanför de expansiva tillväxtregionerna." (Foto: Bengt Berg)
På Utö får vi besök av hela skolan - 17 elever totalt, från låg- till högstadium. Lärarna Monica Raffai och Peter Nord diskuterar bokval med eleverna och det märks så väl hur engagerade de är i vad skolbarnen läser. En varm och omsorgsfull stämning.
Med dieselmotorns 9 knop och 350 hästkrafter glider vi genom glitterblänket i blek eftermiddagssol. Intill den lilla vitsippsbuketten på bordet vilar Göran Sonnevis lunta, Bok utan namn, på 800 sidor. Första strofen i första dikten lyder:
Vi rör oss över den sköra ytan
Glasklar, mörk, speglande
Det finns osynliga hinder, osynligt
mörker, hål, öglor, slingor ...
Så kan det skrivas och olika tolkas. Vi läser och förstår var och en utifrån både våra egna, personliga och våra gemensamma erfarenheter när vi tar till oss en text. Verkligheten runt om stämmer möte med inlevelseförmågan och fantasin som vi alla bär inom oss. Och där har vi en av litteraturens stora förtjänster: Vi blir medskapande när vi stiger in mellan pärmarna i en bok.
Sista brygga blir Björkösund intill Ornö. Också där lyser bokglädjen om folk. På färden in mot centrala Stockholm växer tanken på att denna bokbåtstur som ett angenämt avbrott i vardagsrutinerna till att vara ett uttryck för alla medborgares rätt till böcker, bibliotek, bildning, språk - ja, allt det som vi menar är fundament i det demokratiska samhällebygget. Och som ett kulinariskt minne i den egna bokkassen: En rökt sik.