En anti-kärnkraftsresa

"Vackra sköra Bottenviken, bräckta lilla innanhav, kärnkraftsfri ska Bottenviken va".

Två morgnar i rad har jag vaknat med den vackra melodin från sången ljudande i mitt inre. Jag har kommit hem från en två dygn lång resa till byn Parhalahti, i Pyhäjoki kommun i Finland. Byn är belägen 15 mil från Skellefteå, där jag bor, rakt över på andra sidan Bottenviken.

I direkt närhet till byn på halvön Hahnikivi planerar företaget Fennovoima att bygga ett kärnkraftverk med ekonomiskt och tekniskt stöd av det ryska statsägda Rosatom. Företaget Rosatom har i skrivande stund 34 procent av aktieinnehavet. Bolaget producerar både kärnkraftverk och kärnvapen, och är ett av få byggföretag som fortfarande finns i branschen.

Att deras aktiva deltagande i byggnationen av reaktorer hänger samman med kärnvapenproduktion är inte så svårt att förstå eftersom kärnkraft numera är en utdöende teknologi för produktion av el. Förutom att vara livsfarlig är den även dyr, osubventionerad och ineffektiv.

Anti-kärnkraftaktivisten Gunilla Bäckström från Skellefteå reste med andra aktivister över Bottenviken till Hahnikivi för att protestera mot företaget Fennovoimas planer på att bygga ett kärnkraftverk med stöd av det ryska företaget Rosatom.

Halvön Hahnikivi har ett rikt fågelliv och är miljöskyddad med olika grader av krav på skydd. På den mest skyddade delen finns den kulturminnesmärkta "Gåsstenen", som 1323 utgjorde ett mycket tydligt märke på den överenskomna gränsen mellan Finland och Sverige. Sedan dess har landet höjts ur havet och är i dag ett sankt område som utgör en bra miljö för rastande fåglar på väg norrut eller söderut.

Vi är åtta stycken personer som tar färjan mellan Holmsund och Wasa. Vi har med oss en minibuss för vidare transport. Resandet är tufft även för en medpassagerare som jag. Två chaufförer turas om att köra bussen. Klockan 03.00 är vi framme i byn. Vi packar ur bussen och fördelar snabbt sängplatser. Fram med sovsäck - och i säng. Upp för frukost vid 9-snåret - och iväg. Vår plan är att tillsammans med Taina Mäntykenttä gå de sista kilometrarna in till byn och festplatsen.

Taiina Mäntykenttä har för avsikt att gå hela vägen ner till Helsingfors och anlända lagom till den sista juni. Den 30 juni utgör slutdatum för Fennovoima och Rosatom att lämna in beskrivningen på hur de tänkt lösa de säkerhets- och miljökrav som ställts för att regeringen ska godkänna byggstart av den första reaktorn. Ett exempel på ett olöst problem är förvaringen av det högaktiva avfallet.

Detta är tredje gången jag besöker området under de fyra år som bygget planerats. Den här gången ska vi besöka en byafest som arrangeras av Fennovoima och av Pyhäjoki kommun. Vi kommer vandrande tillsammans med Taiina Mäntykenttä bärande en banderoll som säger " Kärnkraftfritt Bottenviken". Vi sjunger högt och ljudligt.

När vi kommer in på själva festplatsen, mindre till ytan än en fotbollsplan, tittar vi oss om efter en lämplig plats att ställa oss på. Titta där... en lagom stor plats i utkanten av den runda gräsplanen.

Det visar sig att Fennovoima har sitt marknadsstånd med tak placerat just bredvid. Åtta stycken vakter med bister uppsyn cirkulerar på området. En av dem har placerats ut på kullen bakom oss.

- Ja, inte hade jag då trott att jag någonsin skulle bli betraktad som hotfull, säger Ragnvald Nilsson.

Ragnvald Nilsson är 70 plus från Bureå, en tätort belägen 20 kilometer söder om mig i Skellefteå. Hon har levt ett långt och innehållsrikt liv utan att hittills gjort så mycket som en fluga förnär.

Parhalahti ligger tvärs över Bottenviken från Skellefteå. (Karta: www.demis.nl)

Fennovoima bjuder på korv och kaffe, delar ut ballonger och kepsar samt erbjuder åktur upp i hisskorg. Inne i skolhuset visar pro-Hanhikiviaktivister bilder tagna i det naturskyddade Hanhikivi-området. Fåglar, hav och ett fantastiskt norrsken kallar fram tårar i ögonen. Hur kan finska staten vilja sälja ut denna natur? Vilka intressen styr? Handlar det om försvars- och utrikespolitik mer än energipolitik? Och var finns tanken om en hållbar framtid för kommande generationer?

Vi beger oss ut till Hanhikivi. Och nu blir jag alldeles förfärad: hela udden är skövlad på vegetation och jag upplever den snarare som en krigsskådeplats. Jag känner inte igen mig. Stängsel håller på att sättas upp. En bil med tillhörande vakt står parkerad vid den nybyggda vägen. Eftersom marken är så låglänt - en halv meter över havet - tittar vattenpölar fram här och där. Hundratusentals kubikmeter utfyllningsmassor måste fraktas hit för att lyfta marknivån på den plats där kärnkraftverket ska byggas. Jag undrar för mig själv: Går det hitta något mer olämpligt område att bygga ett kärnkraftverk på?

Söndag morgon ringer väckarklockan 03.00. Upp och hoppa, vi ska hinna med färjan från Wasa klockan 08.00. Det blåser kraftiga vindar i dag. Bottenvikens vatten vredgas men bär oss tjänstvilligt över till Sverige. Måtte Fennovoima snarast lägga ner planerna på att bygga en kärnkraftverk och låta ny vegetation växa upp på Hanhikivi-området.

Kraftbolaget Fennovoima lämnade den sista juni, en timme innan tidsfristen gick ut, in sin ansökan om bygglov för ett kärnkraftverk i Pyhäjoki i norra Österbotten, mindre än 15 mil från Sverige.