Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 22, 29 maj 2015 Kulturkooperativet i Bredsjö Bredsjö mellan Hällefors och Kopparberg i Bergslagen har på många sätt ett intressant förflutet. Förutom järnmalmsbrytningen var Bredsjö herrgård under tio års tid (1980-1990) cent-rum för Sveriges arbetarteater. Här bedrevs utbildning i sceniskt framträdande för fackligt anslutna och andra som stod arbetarrörelsen nära. Vi besöker kulturkooperativet i Bredsjö en regnig dag i början av maj. Sedan bildandet 1993 huserar de i den gamla stationsbyggnaden, där den forna väntsalen har blivit till ett inspirerande allrum för många aktiviteter. Det finns också planer på att inreda den gamla stinsbostaden på övervåningen till ett vandrarhem för kulturarbetare med projektarbeten i bygden. Teatertraditioner Järnvägen är inte nedlagd, men "hållplatsen" av enkel modell har flyttats en bit ifrån stationshuset. Här stannar fortfarande ett antal tåg per dag på sträckan Göteborg - Falun. Kulturkooperativet drivs av tre personer. Vi träffar två av dem, Gunilla Josefsson och Alf Wikström. De berättar för oss om sina aktiviteter som går ut på att utbilda i dokumentär scenkonst som ett sätt att ta till vara vars och ens erfarenheter enligt mottot Alla har en historia att berätta - en utbildning som också kan sägas föra vidare de stolta traditionerna från Arbetarteaterns tid i Bredsjö. Människors berättelser Verksamheten bedrivs på flera platser. I stadsdelen Baronbackarna i Örebro arbetar man just nu med att locka fram människors egna berättelser. De har delat med sig av viktiga händelser i sina liv som sedan ska framföras inför publik enligt metoden: forska, forma, förmedla - och till slut - fest. Premiären för det dokumentära dramat Moja prica sker i början av oktober. Ett annat projekt som kulturkooperativet bedriver sedan 2004 är ett fredsläger i samarbete med internationella arbetslag. Två veckor i juli kommer ett femtontal ungdomar från hela världen till Bredsjö för att på dagtid arbeta med renovering av stationshuset och på kvällstid få teaterlektioner och umgås. - Det är väldigt populärt att komma hit, berättar Gunilla och Alf nickar instämmande. Lokal musikteater De arbetar också tillsammans med Studiefrämjandet med att utveckla metoder för ledarutbildning inom den dokumentära scenkonsten. - Ni måste komma tillbaka i sommar, säger Gunilla. - Då sätter vi upp Bergslagsdansen, som är en slags lokal musikalteater med många glada amatörer i alla åldrar. Den spelas tre helger i juli i den nedlagda Södra Hyttan i Bredsjö. Innan vi lämnar Gunilla och Alf i stationshuset hinner vi prata lite om bygdeinventeringar. Det gäller den utredning om ödehus som gjorts i Kristdala socken i Oskarshamns kommun; den har följts upp av föreningen Framtiden i Våra Händer med brev till alla 24 länsbygderåden i Hela Sverige Ska Leva angående deras intresse för att göra andra, liknande inventeringar. En tredjedel har svarat positivt. Positiv utvecklingsspiral När vi i det fortfarande strilande regnet tar oss till bilen ser vi att ett litet växthus finns på plats ute på gården, och att förberedelser är gjorda för grönsaksodling genom att höga rödmålade odlingslådor står utplacerade i ett sinnrikt mönster.. Allt är förberett, men ännu är det för tidigt att så och plantera här i trakten. Vi har fått instruktioner hur vi avslutningsvis ska hitta till byns senaste celebritet, fjällkon Betsy med sin nyfödda kalv, som blivit en samlande symbol i trakten. Kon och kalven har sju andelsägare som får mjölka varsin gång per vecka och som belöning får de 10 -15 liter, som Betsy ger dagligen. Samarbetet mellan de sju andelsägarna har blivit en positiv utvecklingsspiral i en bygd som drabbats hårt av industrinedläggningar och i dess kölvatten en minskande befolkning. |