Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 21, 22 maj 2015 Antiziganism i Europa Romer har funnits i Europa i åtminstone sjuhundra år. Idag kan vi blicka tillbaka på deras europeiska erfarenhet med misströstan och oro - inte bara över deras lidande utan även över de europeiska samhällenas tendens att återskapa exkluderande och livsfarliga situationer för stigmatiserade folkgrupper. Jag arbetar för att bryta dessa strukturer. Det är naturligt för en romsk aktivist och för en aktiv politiker i ett antirasistiskt och feministiskt parti Det finns mellan 10-15 miljoner romer i EU. Att felmarginalen är så stor är en god indikator på hur utsatt den här gruppen är. Att vi behöver räkna storleken på den romska minoriteten i EU mellan tummen och pekfingret talar väldigt tydligt om hur politik mot dessa människor förs. I de EU-länder med flest sociala och ekonomiska problem resulterar detta i att många romer inte ens registreras eller informeras om sina rättigheter som medborgare. Många saknar ID-kort och upplever sig existera i ett rättsligt vakuum både i teori och praktik. Förtroende för statliga institutioner och i synnerhet polisen är mycket låg. Diskriminering ger upphov till ohållbara situationer på alla områden som är nödvändiga för att skapa en hållbar livssituation. Nio av tio romer i EU lever i fattigdom. Endast en av tio romer studerar vidare efter grundskolan och två tredjedelar av EU:s romer saknar betalt arbete. Romers livskurva börjar skilja sig från icke-romska EU-medborgare vid 35 års ålder. Det är extremt nedslående siffror som bottnar i en hel kontinents historiska och den aktiva nutida exkluderingen av romer. Traditionellt bedrivs en inkluderande socialpolitik gentemot romer för att de ska integreras i samhället. Anledningen till att dessa initiativ inte lyckats leverera godtagbara resultat är antiziganism. Om barn blir utfrysta och mobbade av elever och lärare - vad tjänar det då till att gå till skolan? När arbetande romer tvingas dölja sin romska identitet för att behålla jobb och förhoppning om att en dag bli befordrade - hur ska man kunna ingjuta hopp och kraft i sina barn eller sig själv? Som det ser ut i dag bjuder socialpolitiska satsningar in romerna i samhället, samtidigt som antiziganismen stänger dem ute. Därför behöver vi utforma en antirasistisk politik parallellt med den sociala Det är lätt att förpassa antiziganism och romernas situation till andra länder. Att tro att det är något som sker i Rumänien eller Bulgarien. Men antiziganismen följer med trots olika länders ekonomiska framgångar och detta är mycket viktigt att inte glömma bort. Romer har det sämre i relation till sina landsmän även i länder som Sverige. Att svenska romer har behövt bearbeta och genomlida traumat av att upptäcka sina namn i ett etniskt register hos polisen är inget annat än oacceptabelt och ovärdigt vårt samhälle. Det är också högst oroande att flera partier ansluter sig till en historisk politik där romer ska förbjudas och fördrivas. Istället för att ses som fullvärdiga människor i samhällen med väldigt svaga strukturer som motverkar diskriminering och social exkludering Samtidigt som vi utformar en antirasistisk politik för att bekämpa antiziganismen i EU behöver vi också skapa långsiktighet och sammanhållna satsningar i förhållande till romerna. Idag är projekt ofta tidsbegränsade eller genomförs utan samordning med andra projekt. Det skapar en situation som inte är resurseffektiv och istället blir en grogrund för kritik mot romer som grupp. Ju mer resurser som går till missriktade projekt, desto större stigmatisering möter romerna i debatten om deras situation. Nu när pressen ökar på respektive hemland behöver vi använda det tillfället till att knyta projekten till en gedigen samordning med möjlighet att mäta resultat efter förutsatta mål. I juni håller jag i ett EU-seminarium där vi samlar de kommande tre årens ordförandeländer. Vi vill försäkra oss om att romernas situation inte ska falla mellan stolarna - varken i hemländerna eller i värdländerna. |