Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 19, 8 maj 2015 Dragkamp om biståndet I vårbudgeten som las fram den 15 april föreslår regeringen att ytterligare en halv miljard kronor tas från biståndet för att bekosta en beräknad ökad flyktingström till Sverige. Sammanlagt planeras 8,9 mil-jarder att lyftas ut ur biståndsbudgeten - nära en fjärdedel - för att finansiera mottagandet av asylsökande. Nästan dubbelt så mycket som går till hela den afrikanska kontinenten, den del av världen dit mest bistånd går. Motsägelsefullt nog innebär detta att Sverige blir enskilt största mottagare av sitt eget bistånd. - Vi har blivit förhandsinformerade att medel kommer att tas från såväl UD:s som Sidas anslagssparande för att täcka de ökande migrationskostnaderna. För Sidas del handlar det om drygt 150 miljoner kronor, det mesta tas preliminärt från anslagsposten Afrika, 137 miljoner, bekräftar Ulf Källstig, chef för generaldirektörens stab, till Miljömagasinet. Detta har fått flera tunga biståndsorganisationer att reagera och protestera. Rädda Barnen, LO, Diakonia, PMU och Svenska kyrkan har gått samman i ett gemensamt uttalande, tillika kritik av Sveriges biståndsbudget. "Självklart att hjälpa" "Det bör vara en självklarhet för varje land som vill leva upp till idealen om mänskliga rättigheter att hjälpa dem som drabbas av krig och katastrofer genom ett generöst flyktingmottagande. Men det är inte rimligt att låta världens fattiga betala notan", skriver representanterna för de fem organisationerna. År 2010 fick Sverige pris av FN för bästa insats kring millenniemål 8 (ökat samarbete kring bistånd och handel). Inget annat land ansågs då ge en högre andel av sin bruttonationalprodukt (BNP) i bistånd. Concord - en plattform för över 50 organisationer i civilsamhället som bevakar EU-ländernas biståndspolitik - bedömer dock att Sveriges bistånd de senaste åren legat kring 0,9 procent. Tyskland, som tar emot flest syriska flyktingar i EU, klarar att ta 1 procent av sin biståndsbudget till flyktingmottagande. Men inte Sverige, som tidigare hade målet att biståndet skulle uppgå till 1 procent av BNI, brutto--national-inkomsten. Ställer utsatta mot varandra - Det svenska biståndet fortsätter att urholkas genom att regeringen väljer att ta ytterligare medel från biståndet för att bekosta asylmottagningen i Sverige. Det är djupt olyckligt att medel hämtas från bland annat fattigdomsbekämpning i utvecklingsländer, och att man därmed ställer två grupper av människor som lever i utsatthet mot varandra, säger Gunilla Hallonsten, policychef för internationellt arbete inom Svenska kyrkan, till Miljömagasinet. Att låta biståndsbudgeten bekosta flyktingmottagandet är emellertid inget nytt. Regeringar till höger och vänster har gjort så sedan 1991. Trots att Miljöpartiet tidigare var starkt kritiskt till förfarandet är nu bistånds-ministern (se intervjun med Isabella Lövin på mittuppslaget) på väg att göra just detta. Skälet uppges vara att Sveriges generösa flyktingpolitik kostar. Avräkningarna från biståndsbudgeten steg långt innan flyktingströmmen befann sig på dagens nivå. Enligt siffror som Dagens Nyheter fått från utrikesdepartementet har 36 miljarder tagits från biståndsbudgeten under de senaste tio åren. Behövs långsiktighet - Sverige sticker ut, både i förhållande till andra jämförbara länder och i förhållande till våra grannar i Norden. Flyktingavräkningar från biståndet i denna storlek går emot internationella överenskommelser om biståndseffektivitet som Sverige skrivit under. Det behövs långsiktiga lösningar, och en långsiktig beredskap för hur vi ska kunna ta emot flyktingar från konflikt- och katastrofsituationer. Det är viktigt att undvika att det blir en målkonflikt mellan behoven i Sverige och behoven i omvärlden, menar Gunilla Hallonsten. I Jan Mosanders bok Pengarna som försvann - missbruk av det svenska biståndet från 2008 redovisas ett tjugotal fall som bör ha väckt en storm av ilska. Men när det gäller biståndet - vars intressen tillvaratas av en sammanslutning bestående av politiker från samtliga riksdagspartier, fackförbund, trossamfund, hjälporganisationer och tjänstemän i nationella och internationella biståndsorgan - verkar det vara business-as-usual. Sida oroas inte över beskedet. - Indragningen är hanterbar, den kommer inte att påverka redan pågående insatser. Vi kommer inte att behöva bryta några avtal. Eventuellt kan något av det vi planerar komma att skjutas något på framtiden, men vilket eller vilka länder detta berör är för tidigt att säga, menar Ulf Källstig vid Sida. Avviker från andra länder Belackarna anser å sin sida att Sverige tullar på OECD:s (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) anvisningar rörande hur och till vad biståndspengar ska användas. Såväl den nuvarande som förra regeringen väljer att tolka anvisningarna på ett sätt som avviker från flesta andra länders uppfattningar. Sveriges tolkning maximerar möjligheterna att dra av flyktingkostnader från biståndsbudgeten. - Vi är förvånade över den svenska tolkningen. Vi har varit stolta över enprocentsmålet, men det är klart att det här urholkar Sveriges position som förespråkare för ett riktigt fattigdomsinriktat bistånd, säger Elisabeth Dahlin, generalsekreterare på Rädda barnen. Kostnaderna för flyktingmottagandet räknas fram och tillbaka, och biståndet tycks ha blivit en dragkamp i budgetförhandlingarna. På alla frågor som rör politik svarar Sida att det är en myndighet som styrs av regeringen och att det är regeringen som fattar besluten. - Det kan inte vara något annat än politisk vilja som saknas. Om vi har råd att göra det billigare att gå ut och äta på krogen, då borde vi ha råd med den här enda procenten av våra rikedomar, hävdar Magnus Walan, policyrådgivare på Diakonia. Ser framtida förändring Sedan Sida flyttade sitt huvudkontor från Sveavägen i centrala Stockholm till Gärdet har de blivit granne med Dramatiska institutet och Teaterhögskolan. Instanser som oftare arbetar med fiktion än fakta. Svenska kyrkan ser samtidigt att en framtida förändring kan ske. - Vi välkomnar att regeringen nyligen har aviserat ett omtag för Sveriges politik för global utveckling, PGU, och vi hoppas att regeringen på allvar tittar på en mer hållbar lösning framöver. Såväl svensk asylmottagning som svensk biståndspolitik behöver långsiktiga spelregler som skapar förtroende för människor som är i behov av hjälp, avslutar Gunilla Hallonsten. |