Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 14, 2 april 2015 Välfärd i riskzonen De politiska turerna efter valet 2014 var dramatiska. SD med sin vågmästarroll fällde regeringens budget genom att rösta på de fyra allianspartiernas förslag. Statsminister Stefan Löfven (S) hade att välja mellan att antingen återremittera budgeten till finansutskottet för vidare förhandlingar, låta regeringen avgå eller att utlysa nyval. Det hela slutade med December-överenskommelsen, DÖ. Politiken står nu inför stora utmaningar. Arbetarrörelsen har svårigheter med att tillväxten inte längre ger jobb åt alla. Och M:s självbild som det "nya arbetarpartiet" höll inte heller i längden. Sverige står inför ett samhällsbyggaruppdrag med nya dimensioner. Ekologisk hållbarhet och internationell solidaritet utsätts i dag för ett allt starkare tryck. Urbaniseringen pekar inte heller på att hela landet kan leva. Det är ingen överdrift att säga att välfärdsstaten är utsatt för stora påfrestningar, inte minst om vi går ner på mikronivå. Aldrig har det varit så svårt som nu att få rätt till personlig assistans, visar statistik från Försäkringskassan. Vid omprövning, vartannat år, förlorar var tionde assistansrätten. Ett annat exempel är gruppen svårt psykiskt sjuka. En psykiskt sjuk person kan numera ligga på gatan utan att vara någon myndighets ansvar. Men orättvisor handlar också om dagens och framtidens pensionärer. Redan i dag lever 225000 svenska pensionärer under EU:s fattigdomsgräns enligt Pensionsmyndigheten. Antalet fattiga pensionärer har nästan fördubblats sedan 2006. Att lyfta alla pensionärer över fattigdomsgränsen skulle kosta runt 4,5 miljarder kronor varje år. Det är alarmerande att så många, efter relativt många yrkesår, får så låg pension vid 65 års ålder att de får nöja sig med garantipension - det som tidigare kallades "fattigpension". Framöver ska alla som orkar och vill jobba längre kunna ha kvar sin anställning till 69 år. Men alla kan inte jobba till 69, många är utslitna långt före dagens pensionsålder. Hur skulle de då orka jobba två år extra? Detta bör beaktas när man nu granskar pensionssystemet Av dem som hamnar under EU:s fattigdomsgräns är 70 procent kvinnor. Gränsen för så kallad relativ fattigdom går i Sverige vid 11100 kronor i månaden i disponibel inkomst, inklusive bostadstillägg. Inkomsten ligger då på 60 procent av medianinkomsten i landet. Ibland kommer frågan om ett pensionärsparti upp. Men pensionärer är inte en homogen grupp, och dessutom når ett enfrågeparti inte särskilt långt. Ett parti måste ha minst tre frågor av dignitet som berör stora väljargrupper. SPI, Sveriges Pensionärers Intresseparti, breddade sig i maj 2013 under det nya namnet SPI Välfärden och vänder sig i dag till alla åldrar. Men väljarna har inte attraherats. SPI har inga mandat i riksdagen, men finns representerade i vissa kommuner. Även för Feministiskt initiativ, FI, kan det bli svårt att få sådan tyngd i sina frågor att partiet kan passera 4-procentspärren. Trots att FI är betydligt mer mediala och färgstarka än SPI. En valkampanj är en dynamisk process. Ett valresultat däremot är en faktisk situation som förändrar förutsättningarna. Viktningen av partiernas väljarstöd mot valresultatet visade att gruppen 65+ numera är rörlig: 12,4 procent gav sin röst till ett parti utanför vänster-högerskalan. För partierna är analysen av varför de inte nådde ut med sitt budskap till vissa grupper en komplicerad uppgift. Men den är nödvändig som grund för den fortsatta politiska processen. En sak är tydlig: välfärden är i fara för många människor. Inte minst för pensionärerna. |