Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 11, 13 mars 2015
Med smak av Lappland
På Jokkmokks marknad stod Eva Gunnare för en spännande och annorlunda föreställning, kallad Smaker & Sånger från de mångsinnliga markerna.
Eva reste1989 till Kvickjokk för att arbeta som stugvärd och blev "bergtagen" av blommornas mångfald och fjällens snö. Efterhand rotade hon sig i Jokkmokk och upptäckte att fjällvärlden var hennes trädgård. Varje vår, sommar och höst samlar hon av naturens mångfald, och hon gör ständigt nya upptäckter, antingen nära hemmet eller i Sarek, Padjelanta eller Akkamassivet. Hennes företag Essense of Lapland belönades 2014 med ett regionalt pris.
Eva Gunnare bjöd på en föreställning med berättelser, bilder, sånger och smakupplevelser med betoning på vilda smaker. (Foto: Eolapland)Berättelser och smaker
Eva målar bilder med sina berättelser och låter oss även ta del av deras smaker: späda granskott marineras i olja och tallskott blandas med havssalt, färsk gurka och créme fraîche som dip. Tallbarksbröd görs av rostad, stött innerbark av tall, uppblandad med rågmjöl
I fjällvärlden är björkens lövsprickning snabb och intensiv. Björksaven är starkt basisk och är mycket nyttig att dricka, då vi ofta är försurade i kroppen. De utslagna bladen är rika på tvålämnen, saponiner. Därför kan det uppstå ett svagt lödder vid bastutvagning med utslaget björkris.
På ängen växer sallad och vårprimörer. De unga rallarrosorna, som ser ut som små pinnar, steks med lite olja och salt. En fjällsallad kan blandas av daggkåpa, ängssyra, målla, våtarv, rölleka och maskros, vars rot, kokt i lättsaltat vatten, är mycket läcker. Späda, krulliga rönnblad, med smak av mandelmassa, torkas gärna till te.
I försommartid svävar älgörtens gräddvita blommor som en sky över markerna i det oändliga ljuset. Förr användes blommorna att strö på golv för väldoftens skull, eller att rengöra ölkaggarnas insida med. Blomknopparna torkas i början av juli till doftpåsar eller så torkas hela växten i knippen och får hänga mörkt och luftigt till vinterns älgörtsdricka. Älgört, också kallad älggräs, innehåller naturens egen salicylsyra.
Skvattram, vildrhododendron, har en stark och kryddig doft. Den innehåller ett gift, ledum, och såldes tidigare på apotek för behandling av ohyra. Kan också användas som afrodisiaka men är i viss mån frätande på slemhinnorna.
Läkeväxter
Eva berättade att hon ofta som stugvärd i högsommartid fick frågan: "Kan jag få en gurka?" av fjällvandrare, trötta på frystorkad mat. Då visade hon på lapp- och ängsspiran, som smakar sockerärt. Och hon berättade om fjällkvannen, angelikan (Angelica Archangelica) med sina goda egenskaper. Förutom att vara kraftigt immunhöjande är den bra för magen.
Fjällkvanne växer i Nordens fjälltrakter och blommar mellan juli och augusti. (Foto: Eolapland)Enligt sägnen kom ärkeängeln och befriade människorna från pesten. Kvannen kan bli människohög och alla delar av växten går att äta. Frön används som fänkålsfrön eller koriander, mortlas i sallader eller används vid gravning av fisk. Rostade är de läckra. Stammen kan kanderas, och av roten gör Eva tinktur. Gravida bör vara försiktiga med kvanne, då den är östrogenrik.
En annan viktig läkeväxt är rosenroten. Samekvinnor har i alla tider känt till växten och dess adaptogena egenskaper.
Förutom torkade lingon och blåbär bjuds på torkade odon, en oanad läckerhet. Med beredning utan socker eller olja blir de naturligt smakrika.
Smaken av vintern
Och vintern, vad har den för smak? Är den bara kall och klar? Evas smaktolkning är skoglig. Hon bjuder på enbärssmör, ett smör fyllt av stötta enbär och lite flingsalt.
Förutom berättelser och smaker består den sinnliga föreställningen av finstämda sånger framförda tillsammans med vännen och sångerskan Nannie Fredrikson. Slutvisan tillägnades markerna och människorna och fjällen med orden: "Kärleken förgår, men fjällen består".