Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 10, 6 mars 2015
Tiggeri väcker känslor
Stockholm står liksom flera svenska kommuner inför en svår situation. Utsatta människor från andra EU-länder, främst Rumänien, söker sig hit för försörjning. Många av dessa människor har inget boende när de väl kommer fram.
Ewa Larsson (MP) är vikarie-rande socialborgarråd i Stockholm. (Foto: Miljöpartiet)
Frågan är på många sätt akut. Ingen människa ska behöva bo i tältläger. De temporära läger som nu växer fram på stadens gator och parker är varken säkra eller humana. I Stockholm har den grönrödrosa majoriteten lagt fokus på att erbjuda sängplatser till fattiga EU-medborgare som i dag sover utomhus. Sedan i höstas har vi fördubblat platserna på stadens härbärgen för fattiga EU-medborgare.
Staden har utökat samarbetet med frivilligorganisationer och öppnat en evakueringslokal som används när avhysningar skett. Anledningen till detta är att vi inte kan avhysa människor till ingenting och driva dem från gathörn till gathörn. Diskriminering och fattigdom får människor att göra livsval som tar dem bort från barn, familj och hem. Stockholm har en dialog med regeringen för att sätta press på exempelvis Rumänien. Som socialborgarråd har jag också kontakt med regeringens nationella samordnare för att ytterligare lyfta frågan.
Fattigdom och mycket stora skillnader i levnadsvillkor mellan Europas länder, i kombination med fri rörlighet, innebär att frågorna får en tydlig internationell karaktär. Lösningen finns inte i Stockholms stad, men icke desto mindre behöver Stockholm en handlingsplan och en linje som för frågan framåt.
Eftersom det i dagsläget saknas nationella riktlinjer får varje enskild kommun i Sverige utforma en strategi- och handlingsplan för hur situationen ska hanteras. Stockholms stad ska under 2015 formulera en tydlig och långsiktig linje utifrån ett humanistiskt synsätt och gällande lagstiftning. För kommunen är det en ständig balansgång. Enligt kommunallagen har vi inte rätt att rikta insatser till människor som inte har hemvist i kommunen; å andra sidan har vi en juridisk och moralisk plikt att hjälpa människor i nöd. Därför är ett samarbete med civilsamhället så viktigt. Genom att ge stockholmarna en social infrastruktur i form av exempelvis lokaler kan staden gemensamt verka för att förbättra situationen här i Stockholm, men även i hemländerna.
Ett sätt som vi kommer att undersöka är möjligheten att i samband med lämpliga arrangemang underlätta för ideella organisationer att delta till förmån för arbeten som bedrivs i fattiga EU-länder.
Frågan om fattiga EU-migranter väcker känslor. Många stockholmare hör av sig med frågor och förslag på hur situationen kan förbättras för gruppen. Andra är kritiska till hur tillfälliga boenden påverkar tryggheten i staden.
Den senaste tiden har flera politiska partier kommenterat frågan. Moderaterna i Stockholm och Göteborg har förespråkat att olika lagar ska ändras i syfte att låta kommunerna själva sköta avhysningar från tillfälliga boenden. Att som Moderaterna lägga fokus på att låta en viss kommun sköta avhysningarna löser inte på något sätt problemet. Under de senaste två veckorna har polisen i Stockholm genomfört flera avhysningar i samarbete med socialförvaltningen, allt i enlighet med den nya majoritetens riktlinjer, vilka också innebär att alternativ alltid erbjuds när detta sker. Jag och den politiska majoriteten i Stockholm vill att polisen även fortsättningsvis ska ansvara för lag och ordning.
Det viktigaste är att inte tappa fokus på människan och hennes rättigheter. Vi tror att medel som använts till sängplatser är bättre investerade än om de läggs på ordningsvakter. Socialförvaltningen har i dag ett väl upparbetat samarbete med polisen vad gäller exempelvis tolkning och information om alternativa boenden. Det är den vägen vi väljer att gå.