Vägar till den egna kraften

i befinner oss på Balettakademin i Stockholm, men under Yoga- och dansfestivalen Yoda är de stora väggspeglarna dolda bakom gardiner. Här är dansen ett verktyg, inte något som betraktas utifrån.

Glädjefyllt och inspirerande. Yoga- och dansfestivalen bjuder besökaren på ett smörgåsbord av yogaformer och dansterapier. (Foto: Jannica Honey/Yodafestivalen)

Jag börjar festivalen med de fem rytmerna, en dansterapi av Gabrielle Roth, med flöde, stackato, kaos, lyrik och stillhet. Johan Klingberg leder gruppen med säker hand och musik som inspirerar. Det är svettigt, känslosamt och meditativt. Mot slutet av det en och en halv timme långa passet är dansen fri - "expandera!" uppmanas vi och taket lyfter - men i övrigt handlar det om en rad övningar som gör oss mer medvetna om kroppen, tankarna och känslorna.

Utgångspunkten för den frigörande dansen och yogan är att acceptera det vi bär med oss och utvecklas därifrån. Men i stället tar vi ofta med oss sedvanliga prestationskrav och höga förväntningar - jag vill kunna stå på huvudet! - och skadorna är ett faktum.

Jag går på ett yogapass med Anja Bergh, som sedan många år undervisar i Anusara yoga och hon vet en del om farthinder. Hon har just nu problem med en ljumske och utforskar frågan:

Men motstånd ger insikter och hon delar generöst med sig till den till bredden fyllda salen av "yogis" på alla nivåer. Med sin egen kropp tydliggör hon hur vi hittar musklerna som ger balans och styrka och via tidlösa berättelser om indiska gudar illustreras lönlösheten i att sträcka sig efter andras kraft - det är den egna elden som är stark och hållbar.

Yogan har i dag etablerat sig på gym, arbetsplatser och i bokutgivningen men det finns fortfarande en djup klyfta mellan den västerländska medicinen och den "alternativa.

Jag lyssnar på ett föredrag av Bengt Ljungkvist, doktorand i neurofysiologi (och yogalärare), som föredrar uttrycket "komplementär" medicin. Han menar att den västerländska medicinen, med sitt fokus på grundläggande mekanismer och detaljer, missar viktiga perspektiv.

- Den komplementära medicinen är i stället vetenskap grundad på generella observationer om kropp och sinne och hur de fungerar som system.

Alltså två förklaringsmodeller som inte är uteslutande och som skulle ha mycket att vinna på att mötas.

Seshen, kursledare i Slow motion.

Annki Warberg-Landahl, en av festivalarrangörerna.

Gemenskap och kultur mellan träningspassen.

Anna Asplund, Yogalärare och kläddesigner med det egna märket Saprema, på festivalens marknad.

Festivalen tackar för sig och återkommer igen om två år.

De två festivaldagarna är fyllda av parallella pass, från väl beprövade former som Kundalini och Ashtanga till nytolkningar som rehabyoga eller acroyoga. På ett pass mixas också dans och yoga - ett givet men sällsynt koncept!

Vi blickar inåt och blir starkare, men fint är också det som händer med gruppen, särskilt under danspassen - det synes som om tilliten växer när vi dansar tillsammans.

Särskilt påtagligt blir detta under ett pass Soul motion, en metod av Vinn Arjuna Marti.

Kursledaren Seshen är från Japan - uppvuxen i storstaden Tokyo - och hon integrerar naturen i sina dansövningar, på ett självklart och poetiskt sätt som gör ett starkt intryck på mig.

Hon har hittat sin plats i livet berättar hon när vi samtalar efter passet, men vägen hit har varit svår. Efter en lång tid av problem med kroppen inspirerade en vän henne att söka läkning i naturen. Hon flyttade ut på landet, arbetade med odling och när dansen kom in i hennes liv fann hon sitt spår.

Nu arbetar hon som dansare och kursledare men har också ett djupt engagemang i miljöfrågor. Hon menar att våra insikter måste ner i kroppen för att det ska hända något - in med soulmotion på miljökonferenserna föreslår Seshen.

Mot slutet av festivalen pratar jag med Annki Warberg-Landahl, en av fyra bakom arrangemanget. Det är den femte Yodafestivalen och besökarna blir allt fler. Men målet har aldrig varit att festivalen ska bli stor eller dra in pengar. Efteranalysen handlar snarare om:

- Hur kul har vi haft? Har vi levererat vår vision? Utifrån det perspektivet är festivalen lyckad, säger Annki Warberg-Landahl.

Arbetsinsatsen (mestadels ideell) är stor men utbytet kommer också i marknadsföring för de egna kursverksamheterna och i möjligheten att utforska ett hållbart och platt ledarskap.

- Vi är fyra nära vänner som jobbar ihop, när någon blir överbelastad tar vi hand om det i stället för att bara kavla upp ärmarna och kämpa vidare. Det blir ett slags undersökande i hur man kan arbeta på ett nytt sätt.

Slående på festivalen är de många kvinnorna, både bland besökarna och yoga/danslärarna. Det är lätt att hitta inspirerande kvinnliga workshopledare berättar Annki Warberg-Landahl, medan de får leta aktivt efter de manliga. Hennes teori är att kvinnor attraheras av verksamheter där helheten står i fokus.

- Inte att förväxla med könet dock, men det holistiska perspektivet är en feminin princip som kvinnor ofta är bärare av.

När det bredare perspektivet inte finns med tröttas människor ut och hållbarheten brister menar hon. I dag värderas spjutsspetskunskaper högt och då kommer också armbågen på köpet.

- Alla som vill något annat blir snarare ett hot än att vi stödjer varandra. I det mer feminina perspektivet så handlar det om att vi samarbetar, från jag till vi i en slags kollektiv förflyttning.

- Alla har en kärna och när vi kommer till den kärnan vill vi bidra till vår omgivning. Och när vi gör det känner vi meningsfullhet i våra liv.

Yogan och dansen stärker goda kvaliteter som vi till vår natur bär med oss och de flesta människor känner glädje och mår bra av i de här sammanhangen menar Annki Warberg-Landahl.

- Allt annat är samhälleliga programmeringar och värderingar som kommer till oss genom uttryck i språket, våra föräldrar, genom skolan och andra strukturer.

När vi lever på ett sätt som går emot vår kärna kan det sätta sig i kroppen.

- Yogan går in och bryter upp det här och visar att tillsammans kan vi faktiskt förändra, jag kan förändra. Men framför allt kommer vi till essensen och frågan om hur jag kan bidra för att den här världen ska bli bättre.