Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 50, 12 december 2014

Om livet på arbetslinjen


Ofärdsland
Kent Werne
Bokförlaget Atlas

Gunnar Myrdal sade en gång att "Sverige är ett litet land, här finns bara plats för en åsikt i taget". Sällan har det varit så tydligt som nu. Det extraval, som i dessa dagar tornar upp sig i horisonten, tycks ta formen av en folkomröstning om invandringen. Och när det parti, vilket dirigerar designprocessen, gör gemensam sak med alliansen för att förhindra smärre förbättringar av de mest utsatta gruppernas situation, då är det nästan så att man glömmer bort att frågan om välfärden ganska nyss var både viktig och omdiskuterad.

Ty det engagemang för en allmän välfärd, som svensken då åtminstone kunde hyckla, är i dag spårlöst bortsopat i ett moln av egoism och privatkonsumtion. Det är en skammens tid, i ett ofärdens land.

Och om hur detta land ser ut bortom medialjuset, och varthän det är på väg, skriver Kent Werne i sin bok Ofärdsland. Det är en granskning av effekterna av nådaskottet mot den fordom aktiva sysselsättningspolitiken, ett nådaskott vi känner under namnet arbetslinjen.

Den aktiva sysselsättningspolitiken, som i det socialdemokratiska välfärdsbygget utgjorde själva grundbulten, började visserligen monteras ned redan i regi av dess arkitekters egna partikamrater. Keynes tes om att ekonomin kunde stimuleras genom statliga satsningar, vilka fick folk i arbete och därmed ge dem möjlighet att konsumera vad som producerades, var stendöd, och i partiets kanslihushöger grodde i stället nyliberala dogmer om nödvändigheten i att avskaffa alla sådana regleringar som kunde lägga hämsko på marknadens underbara förmåga att själv nå balans i systemet.

Under alliansens tid har denna strukturomvandling målmedvetet accelererat. I dag är den svenska arbetsmarknaden helt och hållet arbetsköparens marknad, medan horder av underdåniga arbetssökande står med mössan i hand. På de underbemannade arbetsförmedlingarna predikar inhyrda coacher om individens ansvar att själv se till att göra sig anställningsbar och skaffa ett jobb.

Werne poängterar det ironiska i att Reinfeldt brukade säga att "det ska löna sig att arbeta", samtidigt som hans jobbpolitik syftat till att skapa en låglönemarknad. Men för att ett illa betalt jobb ska vara lönsamt måste det vara riktigt knapert att gå utan.

Och enligt Borgs ekonomiska teorier handlar allt om incitament, och om att göra arbetslöshet och sjukdom så olönsamt att människor väljer bort dessa karriärvägar till förmån för lönearbetet. Även här har S-märkta utredare landat i samma slutsats, då myten om överutnyttjandet av trygghetssystemen spreds i mitten av 00-talet, låt vara med en något annorlunda retorik.

Hur verkligheten ser ut för dem som drabbas av alliansens välfärdspolitik får vi följa i en serie intervjuer på olika håll i landet. Vi får en inblick i hur livet går vidare i Trollhättan, där nedläggningen av SAAB lämnade hundratals arbetare i sticket, där arbetsförmedlingens insatser misslyckats i grund och det kommunala försörjningsstödet (liksom på många andra håll) exploderat. Vi får möta människor som drabbats av sjukdom, som pressas och kontrolleras av misstänksamma myndigheter och i slutänden måste hoppas på närståendes goda vilja för att hålla sig flytande.

Och vi får en bild av Stockholmsförorten Husby, där fattigdom och utbredd ungdomsarbetslöshet bildat en smältdegel under många år. Där skyller ansvariga politiker konsekvent såväl bilbränder och liknande oroligheter på enskilda bråkmakare, och vill inte veta av några utredningar som skulle kunnat hitta samband mellan våldet och den ekonomiska utsattheten (liksom inte heller David Cameron ville under upploppen i London 2011).

Werne skriver snyggt och ledigt. Han har ett vaket öga för sina intervjupersoner, och man tycker sig nästan se dem framför sig när han beskriver dem. Det handlar om vanliga människor, människor som gör så gott de kan trots att de motarbetas av ett grymt och orättfärdigt system. Den historiska bakgrunden till reformer och samhällstrender förklaras pedagogiskt och överskådligt, liksom de ekonomiska teorier som ligger till grund för beslutsfattarnas sätt att tänka.

När så är nödvändigt presenteras internationella jämförelser. Werne reder, kort sagt, ut metoden i galenskapen. Boken är väl strukturerad, och ingenstans spretar det av irrelevans eller bristande vederhäftighet.

Det har blivit mycket samhällslitteratur för min del i år, men om någon skulle vilja ha rekommendation på en enda bra och lättläst bok (jag är en mycket långsam läsare, men mig tog den ett par dagar) om vad som hänt i landet de sista åren rekommenderar jag ändå denna. För att förstå, förundras, förargas eller bara formulera de rätta frågorna till de som representerar oss i maktens korridorer.

  Share