Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 47, 21 november 2014 Optimistiskt inför COP21 på ABF Miljörörelsen har inte haft så höga förväntningar sedan COP15 i Köpenhamn 2009 som på nästa års klimattoppmöte COP21 i Paris. Ytterligare tyngd ger den senaste IPCC-rapporten som till skillnad från tidigare framlägger nödvändiga åtgärder, inte bara slutsatser. Optimismen och förväntan är påtaglig bland de runt 80 deltagarna i olika åldrar, från 33 olika organisationer, som medverkar på miniforumet med rubriken 2015 - ett ödesår för klimatpolitiken: Var står och vart går klimatrörelsen? på ABF. Ett parallellt miniforum äger även rum i Göteborg. Klimataktions ena språkrör Samuel Jarrick inleder dagen med frågan: Hur ska klimatrörelsen förhålla sig till att vi ligger efter klimatmålen!? - IPCC betonar allt tydligare för varje rapport att människan är ansvarig för den pågående klimatförändringen och att det krävs kraftfull politik för att klara 2-gradersmålet. Samtidigt tenderar rapporterna att vara väl försiktiga, på grund av att alla medlemsländer ska skriva under. Vi får inte låta politikerna bli för bekväma och agera som om de har all tid i världen på sig, säger Jarrick. Fast i fossilsamhället Meteorologen Pär Holmgren, som började föreläsa om och engagera sig i klimatologiska frågor i mitten av 2000-talet, menar i likhet med Jarrick att vi har tappat 25 år i klimatutveckling och att varje rapport blir allvarligare. Det största problemet är att vi fortfarande sitter fast i fossilsamhället: - Alla hamnar i samma slutsats, att grön teknik kommer att vara det smartaste och vinnande. Att vara fast i fossilteknik är inte att sitta i förarsätet. Skylla ifrån sig Pär Holmgren ser också stora sociala problem i antågande med klimatförändringarna. Och det välkända faktumet att rika människor köper för många onödiga saker. Samt att 2014 inte bara lär bli det varmaste utan även det största utsläppsåret. Sveriges hyckleri berördes också: - Sverige är nästan världsbäst på att skylla ifrån sig på andra, till exempel Kina. Även EU har en tendens att göra detsamma! Den svenska miljörörelsen måste bli bättre på att erkänna Sveriges egen klimatpåverkan. IPCC:s viktigaste punkter är ekologi, ekonomi och energi, i den ordningen, men tyvärr är det tvärtom inom politiken: - Finansministern har mycket större makt än miljöministern. Den här gången är dock unik då Åsa Romson dessutom är vice statsminister, avslutar Holmgren sitt anförande innan han hastar vidare till nästa. Sedan tar framtiden vid. Olivia Linander, aktivist från Push Sverige och 350.org, berättar om sitt engagemang och uppehåller sig länge kring den internationella rörelsen som fokuserar på lösningar och lokalt ledarskap. Bland annat The divestment movement, att divestera i fossilt och investera i grönt. Och det stora Fossil free-initiativet, som fokuserar på lösningar och inte problem. Linander berör även den globala People's climate march den 21 september, som lockade runt en halv miljon människor ut på Manhattan: - New York-marschen blev så stor för att den hade sån bredd. Klimatfrågan är en rättvisefråga. Mainstream behöver inte betyda urvattnat. Vi behöver en fundamental demokratisk omställning: system change - not climate change. Väcka det slumrande folket Därefter var det dags för workshops med frågorna: Hur får klimatrörelsen genomslag fram till Paris 2015? Och: Kan vi enas om en gemensam plattform för klimatpolitisk opinionsbildning och samverkansstruktur? Trots olika bakgrunder och hjärtefrågor bildas slutligen fem arbetsgrupper: 1. Plattforms/samordningsgrupp som jobbar med värdegrund, namnförslag, hemsida, kalendarium och kommunikation; 2. Svenskt deltagande i Paris; 3. Idégrupp; 4. Aktionsgrupp - stor mobiliseringsmarsch i september 2015; 5. Folkbildningsgrupp - att väcka det sovande folket. Fortsättning följer. |