Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 47, 21 november 2014 Förnybar energi bästa biståndet V
år nya regering vill satsa på klimatomställningen i världens fattiga länder. Totalt ska FN:s gröna klimatfond tillföras fyra miljarder kronor. I en ledarartikel i Svenska Dagbladet med rubriken Romsons goda vilja hjälper inte de fattiga menar skribenten att det är bortkastade pengar. För att bedöma om miljöminister Åsa Romsons (MP) löfte om fyra miljarder till FN:s Gröna miljöfond är bra eller dåligt måste man veta vilka åtgärder som fonden arbetar med. Men naturligtvis kommer en avsevärd del av de fyra miljarderna att gå till förnybar energi. Biståndsländer som behöver utveckla sin energiförsörjning - de flesta biståndsländerna har i dag låga utsläppsnivåer av växthusgaser - behöver inte gå den väg som vi i de utvecklade länderna gått. De behöver inte först bygga fossileldade kraftverk för att sedan försöka konvertera till mindre klimatbelastande system. I dag är vindkraft den billigaste källan för ny produktion av elenergi, och solcellerna ligger inte långt efter. Speciellt om man kan kombinera dem med vattenkraft som reglerkraft. Vattenkraften är i stort sett outbyggd i Afrika. Då kan man på billigaste sätt få en nästan helt utsläppsfri elförsörjning på ett nationellt elnät. Än snabbare går det att få stora förbättringar genom att bygga små solcellsanläggningar för enskilda hus eller byar. Det kan ge en ekonomisk mycket fördelaktig försörjning som kan ge ljus med LED-lampor, laddning av mobiltelefoner och datorer, drift av radio och tv. Det kan även bidra till vattenförsörjning och elström till byverkstäder, skolor, sjukvårdsinrättningar, gatulyktor med mera. Ett kostnadsexempel från internet-siten TreeHugger.com: I Kenya kostar ett komplett solcells-kit med solceller och batteri under 30 US-$. Kittet kan ge elström till några LED-lampor, en radio och ladding av mobiltelefoner. Genom att byta till denna sats kan kenyanska familjer spara 120 US-$ per år på fotogen, radiobatterier och avgifter för laddning av mobiltelefoner. Förutom att sol-kitet ger stora vinster rent ekonomiskt bidrar åtgärden till bättre inomhusluft när fotogenlampan försvinner. De fyra miljarderna skulle kunna räcka till solcells-kit för 18 miljoner hushåll. Det kunde bli en enorm vinst för befolkningen i några utvecklingsländer. Det finns knappast något annat sätt att ge bistånd som ger så stor och kostnadseffektiv effekt som småskaliga solcellssystem. I artikeln nämns också de stora problem som eldning för matlagning ger i många länder. Eldningen sker ofta i öppna eldstäder, som är ineffektiva ur energisynpunkt och sprider hälsovådliga rökgaser. Här skulle en introduktion av en enkel eldstad där luftflödet kan regleras och värme koncentreras till ett kärl kunna minska åtgången på bränslen med minst 75 procent. Röken skulle också kunna evakueras genom taket, så att man slipper den hälsovådliga röken inomhus. Dessutom skulle belastningen på den karga växtligheten bli lägre när insamlingen av grenar och kottar minskar. Insamlingen, oftast utförd av kvinnorna, kan ta en stor del av dagens tid i anspråk. En bra ugn skulle kunna tillverkas för en kostnad i spannet 500-1000 kronor. De fyra miljarderna kan räcka till 4-8 miljoner enkla eldstäder, som skulle betyda en enorm standardhöjning och effektivisera användandet av den begränsade tillgången på lokalt biobränsle. Om Romsons fyra miljarder kommer att användas maximalt effektivt vet vi inte. Men utan tvekan kan kloka satsningar på förnybar energi vara det effektivaste biståndet vi kan ge till världens fattigaste länder. |