Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 16, 14 november 2014 Krisen en fråga om moral Å
terigen har svenska storföretag avslöjats som skattesmitare. Denna gång handlar det inte bara om indikationer utan det finns väl dokumenterat i tusentals dokument genom en läcka från revisionsbyrån Price Waterhouse Coopers (PWC), som kommit ICIJ, den internationella organisationen för undersökande journalistik, till del. Uppgifterna om hur bolagsskatten på 29 procent i Luxemburg förvandlades till en procent genom avancerade upplägg och hemliga avtal med Skatteverket härrör från när Jean-Claude Juncker var finans- och premiärminister där och reser tvivel om hans lämplighet som EU-kommissionens ordförande. En beräkning från EU anger att EU förlorar 5000 miljarder kronor varje år på skatteflykt. I Sverige anger Skatteverket att skatteflykten uppgår till 47 miljarder kronor per år. SIDA:s tidning Omvärlden skriver att bolagens skatteflykt från fattiga länder är sju gånger större än biståndet. I somras kom Företagsskattekommittén med ett förslag på hur det skulle göras mindre lönsamt att låna pengar för att med räntesnurror smita undan skatt. Avdragsrätten för finansiella kostnader skulle begränsas till att bara få kvittas mot finansiella intäkter. På det sättet blir det mindre lönsamt att låna i stället för att använda eget kapital. Att hindra bolagsskattesmitning genom att flytta vinster genom internhandel mellan sina internationella bolag återstår. Mycket fusk kan stoppas genom internationellt samarbete, ett skattesystem som är lätt att övervaka och genom att använda skattekällor som inte är så lätta att dribbla med. Men det är också en fråga om den moral som finns i samhället. Dagens moral definierades av nyliberalismen som dominerande ideologi med stöd av neoklassisk nationalekonomi, som ser sig som vetenskap och därmed höjd över politiken. Vilket naturligtvis inte är sant. Vårt samhälle är styrt av antagandena man gjort. Människan påstås styras av ekonomiska drivkrafter. Hon är en Economic Man. Företag strävar efter maximal penningmässig vinst, och det ökar effektiviteten i samhället. Därför bör offentlig verksamhet privatiseras. Statliga och kommunala bolag får inte ha andra mål än vinst. I verkligheten är drivkrafterna för mänsklig aktivitet många. Konkurrerande mål måste vägas samman. Allt kan inte mätas i siffror. Det måste göras med demokrati, men det ordet nämns inte ens i den populäraste läroboken i ekonomi. Den nyliberala ideologin har inneburit alibi för ohämmad egoism med vilka metoder som helst. Eftersom vi inte kan lita på varandra behövs mer av byråkrati och jurister. Utveckling mot ett hållbart samhälle omöjliggörs. Inkomster och förmögenheter blir allt mer koncentrerade både inom och mellan länder. Empati med andra grupper försvinner. Löner och arbetsvillkor försämras i tro att ökad vinst för företagen ger tillväxt. I stället försvinner köpkraften. I själva verket är neoklassicismen med nyliberalismen, inskriven i EU:s grundlag, en orsak till arbetslöshet och depression. Ska vi komma ur stagnationen behövs det en annan moral. Det behövs åter en strävan mot en ökad jämlikhet och solidaritet. För att komma på vägen dit måste vi göra oss av med förhärskande nationalekonomisk teori med vidhängande politisk ideologi. |