Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 45, 5 november 2014

Kärleken till ett djur


Världens räddaste katt
Mats Jonsson
Alfabeta Bokförlag

Mats Jonsson har sedan 1990-talet givit ut serieromaner som på olika vis skildrat hans uppväxt och tillvaro. Han är dessutom redaktör för tidskriften Galago. Hans illustrationer är svartvita och har ett typiskt signum som man som läsare snabbt lär sig att sammanknippa med skribenten.

Världens räddaste katt riktar sig till en yngre publik. Med stor nyfikenhet och goda förhoppningar har jag ännu en gång tagit del av Mats Jonssons historia. Läsaren får möta Mats som barn, han bor i Stensäter och har inte många jämnåriga vänner i trakten. Visst finns det folk i grannskapet, men de befinner sig för det mesta på ålderns höst. Mats verkar ha uppfattningen att han inte alls är ensam, trots detta förändras och berikas hans liv väldigt då hans föräldrar beslutar att han ska få en alldeles egen katt.

En speciell vänskap växer fram mellan den lilla kattungen Trollet, som av Mats blir omdöpt till Rosa. I skolan finns kompisar, men Rosa förblir Mats allra bästa vän. Det är rörande att läsa om hur Mats alltid värnar om och försvarar sin älskade katt. Helst vill han bygga ett staket runt tomten, men det tycker hans far strider mot katters natur.

Men så kommer den där märkliga dagen som så många kattägare har fått uppleva. Det så uppskattade och familjära husdjuret är plötsligt borta. Hur Mats än ropar och lockar så kommer ingen Rosa. Då hans mamma senare ställer undan kattens matskålar blir saknaden och tomheten för tydlig, sorgen kramar om hjärtat.

Då man som läsare kommer fram till sidorna fyllda med saknad är det svårt att inte ryckas med i ledsamheten. Ett förlorat husdjur kan innebära en väldig tomhet och lika mycket sörjande som då en anhörig går bort. Sakta måste den unge Mats acceptera att Rosa är borta, men han vill inte fylla tomrummet med en ny katt. Det vore orätt mot Rosa, som om hon gick att byta ut hur som helst.

Efter en tid tar Mats mamma dock beslutet om att de ska hämta en ny kattunge. En som visar sig vara fin och rolig och inte lika rädd som Rosa brukade vara. Inte sådär magisk heller, men Mats blir glad av henne. Han kan inte känna likadant som han gjorde för Rosa, men han berättar att han gillar henne.

Tiden går och dagen kommer då grannen finner det som en gång var Rosa. På uthusets vind, Rosa hade visst skadat sig och drog sig undan för att dö i stillhet.

En lättnad att ha fått en förklaring, men samtidigt ännu en sorgestund då det definitivt inte kommer att finnas någon återvändo, Rosa finns inte med i jordelivet längre.

Precis efter upptäckten bevittnar Mats hur hans nya katt utmanas av en huggorm vilken hon oskadliggör, varefter Mats omfamnar henne och stolt förklarar för katten att han visst älskar henne.

Boken avslutas med Rosas begravning samt att den nya katten får ett riktigt erkännande, det är ju hon som är katten, med stort K, husdjuret med sned vit mustasch och klös i klorna.

Tidigare har jag läst boken om herr Muffin av Ulf Nilsson. Muffin är gammal och tar farväl av sina nära och kära. En bilderbok förmodligen främst riktad till de yngsta barnen. Sedan historien om den döende gnagaren trodde jag inte att en bok om djurs bortgång kunde upplevas som så äkta och samtidigt läkande, men Mats Jonsson har faktiskt lyckats. Jag skulle rekommendera boken för barn från fem år och uppåt.

Lika mycket vill jag framhålla bokens värde för alla, unga som vuxna personer, som behöver försonas med saknaden av ett husdjur som inte längre finns med i familjen.

  Share