Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 44, 29 oktober 2014

Jakten på en "rysk ubåt"

N

i har hört att Sverige jagade en "ubåt" och att den "antogs vara rysk". Exempelvis skriver Financial Times om detta den 21 oktober - och meddelar också att den svenska statsministern lovar att öka försvarsutgifterna.

Det finns bara tre problem med detta:

1 - Det finns inte det minsta bevis för att där finns något militärt att hitta, inte heller att det är ryskt.

2 - Detta är inget annat än spekulerande skvallerjournalistik. Detta är möjligt på området försvar, säkerhet och fred, därför att det krävs mycket mindre av journalister när de skriver om dessa frågor än när de skriver om, säg, inrikespolitik, ekonomi eller sport. På dessa områden förväntas du ha viss kunskap och mediekonsumenterna kan kontrollera fakta.

3 - Det tjänar andra syften än att ge dig information: antingen för att ytterligare öka den negativa bilden av Ryssland, driva Sverige till fullt Nato-medlemskap eller skrämma svenskarna till slutsatsen att det är nödvändigt att betala ännu mer till den svenska militären.

Praktiskt taget varje aspekt av mediadrevet var baserad på fördomar i stället för en analys av intressen och sannolikhet samt på partiska och avlönade experter som följer "partilinjen". Med ett eller två undantag har alla medier undvikit frågan: Kan det vara något annat än en ubåt och någon annan än ryssarna - eller ingenting alls?

Än värre är att den svenska militären gjort bort sig - inte självklart med tanke på de ganska stora resurser den har till sitt förfogande.

Militären har sålt av helikoptrar man nu innerligt behöver. Militären har - åtminstone officiellt - förlitat sig på tips från vanliga medborgare och man undrar vad underrättelsetjänsten gör.

En misstanke om att en (rysk) elitsoldat hade gått i land visade sig vara en svensk pensionär på fisketur. Det har publicerats en suddig bild av ett "objekt" som syns långt ut på vattnet och det uppgavs felaktigt var denna bild togs.

Man undrar verkligen om denna farsartade uppvisning bara hade som syfte att visa att försvaret är så hjälplöst att det måste ha större resurser?

En relevant fråga skulle vara: Hur i hela friden kan en sådan amatörism så lätt accepteras av regeringen, media och folket?

Sverige med en befolkning på cirka 9 miljoner är nummer 33 på världslistan för militärutgifter, med 6,2 miljarder dollar per år. Det är 657 dollar per capita, vilket är på plats 17 i världen. Ryssland spenderar 403 dollar per capita och landets övergripande militära utgifter är 8 procent av Natos. Om Sveriges militär inte kan göra bättre ifrån sig när det verkligen behövs så bör någon göras ansvarig.

Men det finns inte tillräckligt med oberoende experter, media eller politiker i dagens Sverige för att uppbåda en vidsynt kritisk debatt. I stället kommer militären hädanefter få mer pengar.

Om det finns något där ute, är det sannolikt att det är Ryssland?

Moskva vet mycket väl att om en rysk ubåt hittades skulle det innebära ett enormt lyft för dem i Sverige och andra länder som vill se Sverige som fullvärdig Natomedlem. Det ligger inte i Rysslands intresse. Men naturligtvis kunde ryssarna spela ett högriskspel, eller bara vara dumma. Det kan inte uteslutas - men det är inte troligt att objektet är ryskt.

Om den är rysk, kan Sverige ändå ha ett intresse av att officiellt inte hitta den - för att hålla ryssarna ovetande om hur mycket Sverige vet (hur bra man är på det här) och huruvida det redan finns assistans från Nato i det här fallet.

I båda fallen kommer vi sannolikt aldrig få veta vad det handlade om.

Kan det vara ett Natoland? Om så är fallet kommer vi heller aldrig att få veta det.

Den svenska stabschefen har sagt att om något hittas skulle det beskjutas. Men det är otänkbart att Sverige - om man visste att ett objekt var från ett Natoland - skulle a) skjuta på det och b) berätta för världen att man kände till det.

Faktum är att de flesta kränkningar av det svenska luftrummet sedan 1980-talet har skett av Natoflyg, men det är i princip bara när ryskt stridsflyg kommer nära eller över gränsen som det svenska försvarsetablissemanget läcker om det eller media är intresserade av det. Sverige är inte ett neutralt land i dag, om det någonsin har varit det.

Skulle Nato ha ett intresse i dessa vatten? I kölvattnet av Ukrainakrisen är vi tillbaka i en slags kalla-kriget-situation, och Nato har flyttat fram sina militära positioner på olika sätt och har hållit ett vakande öga på Baltikum. Så, ja, Nato kan vara i svenska vatten med eller utan vetskap eller samtycke av svenskarna; kanske för att kolla på ryssarna helt enkelt. Försvarsförbundet skulle kunna placera ekolod, eller vilka anordningar det nu kan vara, för framtida nödsituationer - medan det inte vill att Sverige ska veta att Nato anser att Sverige är så nära Nato att de lika gärna kan utnyttja det. Och är det så vill Sverige helst inte få veta det. Klart är att Sverige inte officiellt kan godkänna närvaron av en Natoubåt på sitt territorium. Båda parter vet detta.

Min slutsats är alltså ganska enkel: av ovanstående skäl avblåste den svenska militären det hela och affären kommer att ha tjänat sitt syfte - just genom att inte ange vad det var, vem det var eller varför. Eller överhuvudtaget om det var.

Vad syftet med händelsen kan vara återstår att avslöja någon gång i framtiden. Eller kanske aldrig - om syftet var att skapa rädsla för att gynna en ökad militarisering.

Några personer någonstans vet vad som händer. Och de riskerar medborgarnas säkerhet för ändamål som de aldrig skulle berätta.

Bearbetad version av TFF Pressinfo 285 och 286
blog.transnational.org

  Share