- Nu ser det ju mörkt ut. Jag får vara litet personlig och inte ha myndighetsrocken på fullt ut när jag svarar. Jag tror att kärnkraften har en framtid, men inte i närtid. Fossilfrågan och koldioxidproblematiken kommer troligen tillbaka i nya omgångar. Visst ska man utnyttja förnyelsebar energi men man måste ha ett stabilt nät och baskraft och de optioner som finns är vatten, kärnkraft och gas. Gas vet vi varifrån den tas, vatten får vi inte bygga ut.

Lennart Carlsson berättade också att Strålsäkerhetsmyndigheten anställde 17 personer när Vattenfall kom med sin ansökan om att bygga ny kärnkraft. Tjänsterna betalas av Vattenfall.

- Kärnkraften har en viktig roll att spela. Vi lever i ett kallt land och är beroende av en tung basindustri som står för en stor del av tillväxten. Det som nu sker, regeringens otydlighet och Miljöpartiets signaler, gör oss oroliga för energiförsörjningen på längre sikt. Det överordnade målet, menar vi, ska vara att minska utsläppen av växthusgaser och stänger vi kärnkraftreaktorer kan vi komma att importera rysk gas och kol och det vill vi inte.

- Det som gäller nu är att vi ska ha ett energisystem med 100 procent förnybart. Det kräver stora förändringar. Det viktiga är att vi får tydliga besked och tillräckligt med tid. De nuvarande reaktorernas livslängd, säg till år 2030 - 2040, ger oss den tiden. Sedan har vi hyfsat stora frihetsgrader att välja det system vi vill ha.

- Den stora skillnaden är att kapaciteten i ett system med förnybart är mindre styrbar. Den kommer att variera. Om vi producerar lika mycket energi som vi konsumerar så kommer vi att ha "rätt kapacitet" fem dagar men "fel kapacitet" de andra 360 - antingen för mycket eller för litet. Det är inget oöverstigligt problem men vi är inte vana vid att anpassa oss efter utbudet, vi har inga styrsignaler för det. Så länge vi inte har storskalig lagring av förnyelsebar energi, och det kommer att dröja länge, så får man ersätta kärnkraft med gas för att täcka upp underskottet.

- I ett energisystem med sådan "intermittent kapacitet" blir det allt mindre relevant att tänka i enbart nationella termer. Energi kommer att flyttas runt i Europa och vi kommer ibland att importera energi som inte är förnyelsebar. Den kontinentala prisnivån kommer också att kännas av. Det är mycket möjligt att det kommer att finnas en tillräcklig överkapacitet i Europa när vi i Sverige behöver den - det stora problemet är om det finns ett nät som klarar överföringen av den erforderliga kapaciteten. Vi behöver femfiliga motorvägar där vi idag har 70-vägar. Ska det problemet vara löst till 2040 behöver man ta itu med det redan nu.

- Vi har inte fattat några nya beslut för de verk vi är inblandade i, Forsmark och Oskarshamn. Men lönsamheten är knackig och det kommer nya krav. Det vi kommer att få göra relativt snart är att bestämma om vi ska bygga oberoende härdkylningssystem. Det beslutet blir en milstolpe. Ska vi göra den investeringen eller inte? Och gör vi den inte måste vi skicka in en ansökan och då gissar jag att vi får tala om hur många år vi tänker driva reaktorerna.

- Jag tycker det skulle vara bra med ny kärnkraft i Sverige men tror knappast att det blir så.

- Jag tror att kärnkraften kommer att fasas ut och att det inte kommer att byggas någon ny för att det är för dyrt. Kärnkraften är på tillbakagång i världen, senaste rapporten säger att den står för 4,4 procent av energin. Vi behöver också komma ihåg att det inte är en naturlag att vi ska toppa elförbrukningen under kalla vinternätter - den diskussionen bygger ju på att vi ska fortsätta med el för uppvärmning. Men vi måste också diskutera en utfasning av den direktverkande elen. Naturligtvis ska industrin ha den el den behöver men energieffektivisering är viktigt. Mitt favoritexempel är hur Volvo Torslanda minskade användningen av energi med hälften per tillverkad bil genom att se hur man gjorde i andra delar av världen.

- Jag tror på teknikutveckling men under överskådlig tid behöver vi kärnkraft. Diskussionen måste börja med att vi frågar oss vad vi ska ha elen till. Vill vi ha en elintensiv basindustri i Sverige måste man ha det med sig när man diskuterar vad vi behöver för el.

- På lång sikt ska vi ha förnybart, på kort sikt måste vi låta kärnkraften hänga med ett tag. En blocköverskridande långsiktig uppgörelse är viktig. Vi vill från LO:s sida medverka till en diskussion som inte börjar i var sitt hörn med politiska uppfattningar utan där vi tittar litet framåt. Vi har inte velat stänga några dörrar med att tala om hur många reaktorer som behövs.

- Vi har ju fått frågan speciellt kring Oskarshamn 1 och en möjligen begränsad lönsamhet där. Industrin brukar anklagas för kvartalspolitik men nu driver media kravet att vi ska fatta snabba beslut om att avveckla eller inte avveckla kärnkraften. Då vill jag säga: Vi har drivit O1 i 40 år och levererat 40 årsredovisningar och 120 kvartalsrapporter och nu har vi en besvärlig bild. Men vi rusar inte iväg och fattar något som helst beslut om någon av våra reaktorer utan måste se det här i ett längre perspektiv. Men det är självklart att om de förutsättningar som råder i dag kommer att gälla under en lång tid framöver och vi inte ser att affärerna kan gå ihop - då kan vi möjligen komma att fatta beslut om begränsad livslängd för en, två eller tre reaktorer - vad vet jag. Hela branschen kommer att ställas inför det här problemet.

- Skulle vi tänka oss att bygga en ny reaktor skulle det bli röda siffror i bokslutet de första 15 åren tills man skrivit av den tillräckligt och sedan ska man driva den i 20-30 år för att tjäna in resten av investeringen. Vilken politisk stabilitet finns det i ett så långt tidsperspektiv? Det är min svåraste fråga. Om vi satsar 50-60-70 miljarder på en ny reaktor - får vi någonsin tillbaka det? Det är klart att marknaden också är betydelsefull men den tror vi att vi har bättre kontroll på.

- Jag tror inte att jag kommer att vara med om att för Eons räkning fatta beslut om ny kärnkraft.