Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 43, 24 oktober 2014 Stoppa kärnkraften i Pyhäjoki I
dag finns en enda kommun i västvärlden där ett helt nytt kärnkraftverk planeras: Pyhäjoki mitt emot Skellefteå, 17 mil över Bottenviken. Ett finländskt naturreservat ska exploateras av kraftkonsortiet Fennovoima, som ägs av industriföretag och kommuner - och av ryska staten, genom den största delägaren Rosatom. Pyhäjoki är en olycka redan innan någon reaktor börjat byggas. De finländska kommuner och företag som engagerat sig löper stor risk att fastna i en ekonomisk katastrof av den sort som i tysthet pågår kring det försenade och tredubbelt fördyrade reaktorbygget Olkiluoto 3. Sju svenska kommuner i regionen har protesterat, men Umeå och Luleå har kärnkraftsvänliga kommunalråd. Socialdemokraterna Lennart Holmlund i Umeå och Niklas Nordström i Luleå försvarar projektet. Den senare har ett förflutet som kärnkraftslobbyist på PR-byrån Prime. Europaparlamentet har uppmanat medlemsstaterna att avbryta allt energisamarbete med Ryssland. Det är obegripligt att det finns svenska politiker som inte protesterar mot den planerade reaktorn, i en tid av ökad rysk aggressivitet mot små grannländer. Efter Rysslands annektering av Krim skrev författaren Sofi Oksanen om hur väst under hela 1900-talet svikit sina löften mot öst. Alla som accepterar en rysk reaktor i Pyhäjoki deltar i det fortsatta sveket. "Svik oss inte igen", vädjade hon. I kärnkraftens barndom fanns varken motsättningar mellan blocken eller inre splittring i partierna. Alla ville ha kärnkraft. Framför allt skulle Sverige skaffa en egen atombomb för att kunna försvara landet mot angrepp från Sovjetunionen. Tekniken för bomber och kraftverk är i inledningsskedet densamma. Hela 1960-talet hann förflyta innan de socialdemokratiska kvinnorna lyckades stoppa den svenska atombomben. I dag finns det omkring 400 reaktorer i drift i världen. Hans Blix förespråkade i våras en utbyggnad till 4000. Han var 1980 ledare för den segrande Linje 2 i kärnkraftsomröstningen, avveckling "men med förnuft". Han blev därefter chef för FN:s atomenergiorgan IAEA i Wien. Han är en obotlig kärnkraftsromantiker som än i dag tror på helt nya reaktortyper "där det inte finns några möjligheter till härdsmältor, vilket vore en väsentlig förbättring". Ja minsann! Hade dagens reaktorer presenterats med en korrekt riskbedömning hade ingen blivit byggd. Härdsmältor var inget man räknade med. "Vad beträffar den nu aktuella typen av kärnkraftverk kan utan tvekan sägas att de är idiotsäkra. [...] Vad som än händer med dem avstannar kärnreaktionerna alldeles automatiskt", skrev fysikprofessorn Tor Ragnar Gerholm 1972. Det var fel, skulle det visa sig. Senast i Fukushima. Kärnkraften togs upp i valrörelsen mot slutet, men inget parti ville diskutera frågan. Våga tala om att kärnkraften är olönsam och farlig. Våga protestera mot Pyhäjoki. |