Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 42, 17 oktober 2014
Legendarisk journalist minns
Så fick det bli
Sven Anér
Bokförlaget Kärret
Hur högt upp i åldrarna måste man gå för att hitta människor som fortfarande anser det självklart att känna till JOLO, Jan-Olof Olsson, Dagens Nyheters legendariske journalist under 1950- och 1960-talen? Och hans jämnårige kollega och medtävlare SVAN, Sven Anér? Fram till 1960-talet var det brukligt att reportrar skrev under pseudonym och läsarna kände till skribenterna endast med det namnet.
I bredare lager blev JOLO känd genom sina populärhistoriska böcker från och med 1914, som kom ut 50 år efter krigsutbrottet. Sven Anér gav ut sin första bok 1977, då hade JOLO redan varit död i tre år. Sedan dess har Anér publicerat nästan en bok om året och ungefär lika många böcker som JOLO gjorde för sin allmänintresserade läsekrets. Anérs böcker vänder sig till en smalare, mer politiskt medveten publik. Det är vår tids stora politiska stridsfrågor han tränger in i och drar fram nya fakta och argument till gagn för kärnkraftsmotståndet och för medborgarrättsrörelsen - om det funnits någon. Sven Anér har på egen hand tvingats agera ställföreträdande för en sådan och gjort dess jobb i den mån det varit möjligt för en person.
Nu kommer andra delen av hans memoarer under namnet Så fick det bli. Den tar sin början när författaren är i 17-årsåldern, dit första memoardelen hunnit, Mitt 20-tal och mitt 30-tal (2013), recenserad i Miljömagasinet 8/2013. Det är osäkert om titeln på "vuxendelen" antyder en uppfattning av att våra liv är styrda även på ett djupare sätt, inte bara av uppfostran och utbildning.
- Mitt vuxenliv hade börjat, med en rivstart på livets bortre långsida. /.../ Nu, 75 år senare, vet jag inte om jag ska gråta eller skratta.
Sven Anér tycker att han hamnade snett redan från början. Det berodde på att fadern - och hustyrannen - Josef Anér, på den tiden en mycket känd affärsman, hade bestämt att sonen skulle gå i hans fotspår. Svens håg stod till språkstudier men den påtvungna Handelshögskolan blev trots allt inkörsporten till DN:s handelsredaktion som han snart blev befriad ifrån och överförd till allmänna avdelningen. Där trivdes han som fisken i vattnet och blev uppskattad som medarbetare och kollega.
Många kända personligheter ur tidningsvärlden flimrar förbi: JOLO förstås, Olof Lagercrantz, Herbert Tingsten, tecknaren Björn Berg.
Och ute i samhället får vi bland andra möta Olof Palme, kung Gustaf Adolf och hans efterträdare Carl XVI Gustaf, den då så uppskattade radioprofilen Lis Asklund och Povel Ramel och Karl Gerhard.
- Här hittar jag skillnaden mellan Povel och Karl Gerhard. Povel skrev gnistrande krångligt men ändå solklart, medan Karl Gerhard kunde knorva till sina texter så att vanligt folk hamnade på efterkälken; ett vanskligt skriveri./.../ Povel verkade alltid vara sig själv på scenen, medan Karl Gerhard snitsade till sina figurer som kunde kännas sterila. Men vilken glänsande artist!
Anér rör sig snabbt och lätt bland minnena och följer gärna sina associationer. Det är ett rikt och omväxlande liv han har bakom sig: Pressofficer vid FN:s övervakningskommission efter Koreakriget (1950-1953), Sveriges första fasta korrespondent i Moskva och tv-producent av samhällsprogram. Som frilans blev han sedan vår främste grävande journalist i ämnen som kärnkraften, Palmemordet och Estoniakatastrofen.
Denna del av vår nutidshistoria hade man gärna sett utförligare behandlad, kanske tematiserad i "rättsstatens förfall", som Anér själv brukar sammanfatta sin syn på Sverige av i dag. Vid bildandet av Miljöpartiet 1980-1981 spelade författaren en viktig roll, och den processen ägnas särskild uppmärksamhet genom att Per Gahrtons bok om händelserna citeras och kommenteras. Förhållandet till Gahrton har varit komplicerat och här vänder sig Anér direkt till honom:
- Och du har, Per, i fråga om kärnkraften, som jag egentligen inte berör i denna bok av minnen, och i fråga om Palmeärendet, aldrig tagit hoppet från trampolinen./.../ Min livsfilosofi, om jag får lov att ha en sån, är ingalunda märklig: har du tagit fan i båten får du ro honom i land på en obebodd ö och säga åt honom att stanna där. Du tar gärna de stora frågorna styckevis och delt, kuperar hundens svans i korta små bitar, en efter en. Det kan jag inte. Jag är lärd, från den DN som fanns på 40-talet, att en journalist inte får väja eller stoppa helt, när han märker att det blåser.
För att sammanfatta: Anérs memoarer är lättlästa och underhållande men ger också unika inblickar i vår moderna historia.
JOLO hade en särställning på DN, fick de mest intressanta uppdragen och blev allmänt omhuldad på tidningarnas kultursidor.
Denna oförargliga consensus är totalt oförenlig med Anérs arbete som självständig journalist med inriktning på verkligheten bakom Potemkinkulisserna. Vad Anér har åstadkommit är av gigantiskt slag likt en Herkules i Augias stall. Det har stört landets makthavare och resulterat i bannlysning ur offentligheten. I en nära framtid kommer han sannolikt att få det erkännande han förtjänar.
Boken kan beställas från förlaget till priset 120:- kronor inklusive porto ( karret@goteborg.utfors.se eller tel.: 031-24 22 61). Vill man även ha första delen av memoarerna får man båda böckerna till paketpriset 190:- kronor.