Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 39, 26 september 2014
Fyra Dagar För Fred
Från Hiroshima till Nagasaki
I Hudiksvall anordnades fyra fredsdagar den 6 till 9 augusti, till minne av Hiroshima och Nagasaki. Seminarier, föreläsningar och exkursioner kombinerades med musik, film, konst och ljus. Kulturen var ett viktigt inslag och gav en större helhet till arrangemanget.
Seiko Matsuda i Helsinglands osäkra berggrund.
De fyra dagarna hade olika teman. Dag ett, Hiroshimadagen, ägnades åt kärnvapen. Temat för dag två benämndes "Fasorna på jorden" och handlade om kärnkraft och DU-vapen (depleted uranium). Tredje dagens rubrik var "Fasorna under himlen", då bland annat drönare avhandlades. Sista dagen, den 9:e augusti, var, trots Nagasakidagens allvar, benämnd "Motstånd och hopp".
Inledning i kyrkan
Fredsdagarna inleddes med en morgonmässa i Bjuråkers kyrka. Seiko Matsuda från Japan erinrade om den första atombombens offer och tände ett minnesljus och Lena Funge, församlingspräst, höll en berörande betraktelse. Gudstjänsten avslutades med pianostycket "Sadness and Sorrow" av den japanske tonsättaren Tohio Masuda.
Maj Britt Theorin invigde fredsdagarna och berättade målande om en ögonvittnesskildring av detonationsögonblicket, då "allt blev fullständigt vitt", det öronbedövande dånet och den påföljande eldstormen.
Hon berättade därefter om Sveriges planerade kärnvapenprogram under slutet av 50-talet, som socialdemokratiska kvinnoförbundet starkt motsatte sig och slutligen lyckades förhindra. Här var fyra kvinnor centrala; Inga Thorsson, Ulla Lindström, Alva Myrdal och Maj Britt Theorin, vilka senare kom att driva kärnvapenfrågan i FN och Geneve. Föreläsningen fortsatte med en beskrivning av det kalla krigets terrorbalans, som flera gånger höll på att resultera i kärnvapenangrepp av misstag.
Vi lever fortfarande under samma hot, då Nato, med bland andra USA som största kärnvapenmakt, inte skriver på icke-spridningsavtalet.
I Hudiksvalls kyrka hölls en minnesstund för Hiroshima. Olof Buckard är, förutom satiriker och samhällskritiker, predikant i Svenska kyrkan och han höll en svidande vidräkning över maktens korruption och galenskap.
Emma Härdelin, finstämd folksångerska, kulade och framförde visor och koraler och ackompanjerade på fiol Kåre Wigforss när han reciterade sitt opus "Moder Vår".
För sin delaktighet i att ha förhindrat att Sverige utvecklade kärnvapen erhöll Maj Britt Theorin ett erkännande i form av en "Fredens och Frihetens blå skål", lokalt tillverkad av Gränsfors Krukmakeri.
Seiko avslutade minnesstunden i kyrkan med att tända ett ljus för Hiroshimas offer, varpå vi alla gjorde detsamma.
Kvällen avslutades med vandring till Lillfjärdens strand, med kulning och stämningsfull sjösättning av ljuslyktor i milda pastellfärger på det spegelblanka vattnet. Den vackra ceremonin står i bjärt kontrast mot den fasansfulla verklighet den anspelar på, nämligen alla de människor i Hiroshima, som med brinnande kroppar sökte släcka sin brand och sin törst i floden Otas vatten.
Nukleär installation.
Osäker berggrund
Andra dagen gjordes en exkursion till Bodagrottorna och Nianforsområdet. Nils-Axel Mörner, professor i geologi, visade jordbävningsspår i den osäkra berggrunden utmed hälsingekusten. Han visade på stenblock och förkastningar, som rört sig i motsatt riktning mot inlandsisen, vilket åstadkommits vid en våldsam jordbävning för knappt 10 000 år sedan. Magnituden uppskattas till 8,5 på Richter-skalan och epicentrum var på Hornslandet, nordost om Hudiksvall. Tsunamivågen, som då slog in över land nådde en avsevärd höjd. I Svartsjön, strax öster om Nianfors, har man funnit marina lager, som påvisar vågens räckvidd. Det är anmärkningsvärt, att man i motsvarande osäkra berggrundsområde utmed upplandskusten vill placera Sveriges och därmed kanske ett av Europas kärnavfallslager.
Finland bygger ett liknande avfallslager, Onkalogrottan, som ligger vid finska bottenvikskusten och i samma typ av berggrund. Det ligger endast 23 mil öster om Söderhamn på hälsingekusten och kan komma att tas i bruk före det planerade i Forsmark.
Exkursionen avslutades i Nianfors, nära Majsaberget. Här berättade tre veteraner från kampen mot uranbrytning i Nianfors om gruppens lyckosamma taktik, dess integritet och gemensamma kampvilja mot den miljövidriga uranbrytningen. Nianforsbornas framgångsrika kamp mot gruvbolagen har gjort dem eftersökta som inspiratörer långt utanför landets gränser.
Myndigheternas ansvar
Eftermiddagens film "Into Eternity" ifrågasätter kärnavfallets "evigt säkra" existens och hur man kommunicerar dess farlighet med människor i en avlägsen framtid. Här kan man fråga sig hur långt industrin får gå och var myndigheternas ansvar börjar.
Kvällsprogrammet inleddes med författarna Gösta Elmquist och Bo Levin, som skrivit den nyutgivna boken "Kärnkraft: himmel och helvete", (Heidruns Förlag 2014). De har på plats följt utvecklingen av världens hitintills två mest omfattande kärnkraftolyckor och har träffat forskare och drabbade i Japan, Ukraina, Vitryssland och Sverige. Vad är sant? 28 döda eller 985 000? Så stor är skillnaden i forskarnas bedömning. Och hur länge kommer rennäringen att vara drabbad?
Författarna berättade, att de forskare de träffat i Vitryssland och Ukraina är uppgivna och bittra då IAEA (Internationella Atomenergiorganisationen) inte accepterar de resultat ryssarna presenterar. Hans Blix, tidigare chef för IAEA, svarade vid en senare intervju:
"Jag har svårt att förstå det, vi har ju haft en öppenhet mot dem. Jag har en väldigt stark tilltro till vetenskap, och om det är något jag avskyr, så är det skrock och kvacksalveri".
Professorerna V. B. Nesterenko, A. Jablokov, A. V. Jablokov har skrivit en diger rapport om Tjernobyl, där de uppskattar antalet döda till en knapp miljon ("Tjernobyl: Consequencies of the Catastrophe for people and environment, New York Academy 2007).
Hans Blix kommenterade: "Ja, jag är alldeles övertygad om att Jablokov skulle komma till sådana siffror. Jablokov är religiöst troende på sin sida. Jag accepterar inte någon religiös tro om det här, jag går på vad vetenskapsmännen säger".
Maj Britt Theorin beskriver atomvapnen i då- och nutid.
Kärnkraft och DU-vapen
Ulla Klötzer från "Kvinnor för Fred" och "Kvinnor mot atomkraft" i Finland kallade sin föreläsning "Finland - kärnkraftens springpojke" och hon berättade om Olkiluoto III, världen största kärnkraftverk under byggnation, beläget endast 25 mil från Hudiksvall. Här kan man jämföra avstånden, 120 mil till Tjernobyl som så kraftigt drabbade hälsingekusten och Gävle.
Ulla hade dock en positiv nyhet. Franska statens revisorer har ifrågasatt att det franska kärnkraftbyggföretaget Areva, till stora delar ägt av franska staten, kraftigt överskridit budgeten.
Gabor Tiroler från Aktionsgruppen mot Radioaktiv Krigsföring (ARK) berättade om depleted uranium, (DU), som är en biprodukt från den civila kärnkraften och därmed ett vapen som industrin döljer. DU används i pansarbrytande ammunition. I bland annat Balkankriget och i båda Irakkrigen har, förutom soldaterna, civilbefolkningen drabbats hårt. Vapnen fortsätter att verka långt efter krigshandlingarna och mångdubblar förekomsten av cancer och ärftliga missbildningar.
Som tillägg kan nämnas, att Gabor berättade att när han tjänstgjorde som folkhälsovetare på WHO:s huvudkontor i Genéve kallades han och övriga medarbetare till ett möte den 27 april 1986. Detta var endast ett drygt dygn efter explosionen av reaktor fyra i Tjernobyl. Budskapet WHO presenterade redan vid denna tidpunkt var, att ingen fara förelåg för människors hälsa. Uttalandet beslutades innan vare sig molnet nått Europa eller analyserats! Man kan med fog anta, att en klausul i avtalet mellan WHO och IAEA (från 1958) åberopats av IAEA, och som fastställer att IAEA har vetorätt och tolkningsföreträde i frågor som rör den civila kärnkraften. IAEA tar sig dessutom rätten att kalla kärnkraften för "Atoms for Peace"!
Efter föreläsningen visades filmen "Falluja - The Hidden Massacre" från Irak.
Stridsplan som symbol
Tredje dagens exkursion gick till Försvarsmuseet i Söderhamn. Där har man samlat diverse stridsflygplan från flygflottiljens aktiva tid. Tunnan, Viggen, Gripen... Sedan ett år finns också en Viggensimulator i vilken vem som helst kan sitta och "flyga" över kända och okända mål. Simulatorn har snabbt blivit en stor turistattraktion, särskilt bland män och deras söner.
Utflykten gick vidare till det nyrenoverade, rengjorda och ommålade Viggenplanet vid E4:an. Att en kommun har ett stridflygplan som stolt symbol är anmärkningsvärt. Att man dessutom låter renovera det för över 200 000 kronor är än mer anmärkningsvärt. Har inte en fattig kommun angelägnare objekt, som exempelvis en skola, att underhålla?
Ingela Mårtensson inledde eftermiddagens program med att berätta om USA:s drönarkrig. En teknologisk förutsättning är, att man med hjälp av sattelitförmedling och nedladdningsstationer har ögonblicklig kommunikation mellan drönare och sambandscentral. Ofta befinner dessa sig på olika sidor av jordklotet. Nedladdningsstationer återfinns i de norra polarområdena, exempelvis Swedish spacecooperation (SSC), före detta Esrange, utanför Kiruna och Svalsat på Svalbard. Dessa stationer är nödvändiga förutsättningar för drönarkrigens utomrättsliga avrättningar.
Ingela Mårtensson beskrev också vår accelererande smyg-anslutning till Nato. Värdlandsavtalet var redan i slutet av juni förberett av regeringen och försvarsmakten hade avancerade diskussioner med Nato.
I kaffepausen, efter det digra föredraget, behövdes verkligen hälsingespelmännen Urban Anderssons och Krister Häggmarks lätta och flyhänt varsamma polskespel för att återfinna balansen i tillvaron.
Åsa Runander, från Centerkvinnorna Skåne, gav sig på den tuffa uppgiften att föreläsa om "Det gåtfulla chemtrails - science fiction, konspirationsteori eller del i bland annat missilförsvaret?". Hon menar att alltför många inte vill tro att metaller sprids ut i atmosfären från flygplan.
Båda kvällarna genomfördes en levande konstinstallation av två svartklädda personer. Efter att ha målat ömsom sitt och ömsom den andres ansikte i svart och gult, som en radiakmask, tändes en sjuarmad kandelaber i den fallande skymningen. En tyst kommunikation med hjälp av svarta fjädrar improviserades mellan aktörerna och åskådarna.
En populär seriefigur "berikar" krigsromantiken.
Motstånd och Hopp
Sista dagen, Nagasakidagen var, trots temat, ägnad åt att visa kreativa vägar framåt. Under förmiddagen gav medlemmar ur Nianforsgruppen åter exempel på sitt kraftfulla motståndsarbete mot uranbrytning. Birgitta Ademark gav exempel på hur ideliga överklaganden i olika instanser fördröjer och tröttar ut motståndaren, i detta fall provborrningsföretaget, så att deras tidsfrist löper ut och de måste lämna in nya ansökningar. Som överklagas.
Filmen "The Gállok Rebellion" visades och Malin, Mose och Linda berättade om det framgångsrika gruvmotståndet i Sápmi sommaren 2013. De var även på plats i Ojnare (Gotland) och delgav oss sina erfarenheter om händelserna där. Mose poängterade vikten av ökande deltagande i en motståndsaktion. Först då får den momentum, det vill säga egen rörelseenergi och kraft.
Under dagen hölls en- och tvåtimmeslånga kurser. Jonglering med GycklarJörgen, kurs i fredligt motstånd med Martin Smedjeback, afrikansk trumkurs med Abdelghani Najraoui samt sångstuga med Till Freds-kören.
Kultur och politik
Fredsdagarna avslutades med en tre timmar lång Konsert för Fred på Kulturhuset i Hudiksvall. Programmet var benämnt "I afton Herrarnas" och förutsätter givetvis en ny fredskonsert framöver med namnet "I afton Damernas".
Olof Buckard inledde med en reflektion över kulturyttringar och politiskt ställningstagande, bland annat utifrån Dag Hammarsköld. Efter paus återkom han med sin betraktelse över "Onda människor har inga sånger".
Fyra glada hälsingegrabbar, Hälsingefyr, satte färg på tillvaron och spelade hej vilt, allt mellan himmel och jord.
Jimmy Nordin, singer songwriter med rötter i folk- rock- country, påminde stundtals om Neil Young med sin sång, sin gitarr och sitt munspel.
Jan Hammarlund, låtskrivare och sångare med poetiskt progressiva texter framförde bland annat sin "Hem från Afghanistan" med stor inlevelse.
Som konferencier såg vi Ulrika Beijer, artist och sångerska från Hudiksvall. Med engagemang och kunskap lotsade hon publiken mellan artisterna och med klokhet förstärkte hon konsertens fredsbudskap bland annat med sången "Jag står här på ett torg" (Musik Boris Wian, svensk text Lars Forsell).
Behållningen från konserterna ska användas för att uppmärksamma att världens största drönare, döpt till "Neuron", ska testas, med vapen, i Sverige sommaren 2015. Den är redan prövad, utan vapen, i Frankrike respektive Italien. Nämnas bör att svenska skattebetalare varit delaktiga, eftersom Ångströmslaboratoriet som sorterar under Uppsala Universitet medverkat i projektet. Detta gäller även SAAB.
Hudiksvalls Fredsdagar blev möjliga på grund av generösa Hudiksvallsbor, för dessa dagar ideellt arbetande musiker, föreläsare, konstnärer och arrangörer.