Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 39, 26 september 2014
Berör förbjudna känslor
Min Sussirull
Text: Emma Virke
Bild och layout: Ida Björs
Alvina förlag
Berättelsen om flickan och hennes roliga och påhittiga moster inleds som en sorglös och harmonisk historia. Mostern har inga egna barn, men älskar att umgås med sin systerdotter. De båda delar en unik gemenskap, fylld av hemlisar, utklädning och popmusik. Mostern är både bästa vän och den stora idolen.
Med ett sådant utgångsläge är det lätt att förstå att en ny bekantskap till mostern som kallas Tomas innebär ett stort hot och inte alls välkomnas av bokens huvudperson. Tvärtom, och flickan blir själv överraskad av de starka känslor som plötsligen väller fram. Hennes pappa kallar det för svartsjuka. En ovälkommen känsla, förstörda dagar och en stor saknad efter att själv få rå om sin kära moster.
Flickan agerar på ett sätt som får läsaren att både rynka pannan men även tycka väldigt synd om henne, men tack och lov så kommer det en vändning. Mostern förstår allvaret i den nya situationen och kommer och hälsar på, utan att ta med sig sin nya romans. Allting har blivit annorlunda. Till och med mosterns frisyr har gjort henne till "Sussukrull", men mostern delar med sig av sin nya vana och snart är de lockhåriga båda två.
Sedan den dagen går flickan med på att träffa den där Tomas. Han har visst med sig en son också. Först busar de loss i skogen, brottning och galna skratt. Efter det landar de på ett konditori där prinsessbakelserna står och väntar på dem. En underbar dag, precis som man unnar en flicka som trodde att hon förlorat en kär moster, men som vunnit en fin kvartett.
En väldigt mänsklig bok som berör förbjudna känslor och bjuder på mycket omtanke och värme. Dessutom förstärks historien av vältecknade bilder som leder till leenden under hela läsningen. Jag hoppas att boken inom kort finns i bokhyllorna både på förskolorna och hemma hos barnen.