Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 37, 12 september 2014
Folkrörelsernas röster
En vecka före valet anordnar ett flertal folkrörelser i Stockholm tre olika evenemang med teman som antirasism, stadsodling och global utveckling, fred och internationell solidaritet. Det är kraftfulla röster mot den samhällsutveckling som många känner är på väg åt fel håll.
Stadsodling som politik
En stor satsning på odling i och runt städerna skulle kunna lösa många både stora och små problem i samhället, tror Christian Odberger som var med och startade gerillaodlingsnätverket Tillväxt.
Hjulsta ekoodling.
Stadsodlarfestivalen lockade tusentals människor till Fatbursparken på Södermalm i Stockholm. Anrika koloniföreningar, fröföreningar som Sesam och nätverk av gerillaodlare delade plats med bostadsrättsföreningar som odlar (och någon till och med har höns) på stadens innegårdar.
Inbjudna kommunpolitiker från de sittande partierna är under en utfrågning, ledd av DN-journalisten Karin Bojs, alla positiva till fler koloniområden i framtiden, men när det gäller att skydda de befintliga områdena går åsikterna isär. Allianspartierna tycker att byggande av bostäder och infrastruktur självklart ska gå före odlingsområden, medan Miljöpartiets och Vänsterpartiets representanter uttrycker att de koloniområden som nu hotas i olika byggplaner borde få vara kvar.
Kontakt med verkligheten
Christian Odberger, en av grundarna till odlingsnätverket och gerillaodlarna Tillväxt, är på plats. Miljömagasinet gjorde ett reportage om deras verksamhet 2009 och då var de i princip ensamma om att odla i parker och på andra offentliga ytor. Han bekräftar bilden att detta i dag finns överallt i Stockholm. På frågan om hur stadsodling är politisk funderar han en kort stund och svarar att det uppenbarligen är en trend att många själva försöker få till en hållbar utveckling - när inte samhället gör det.
- Gemene man är en klimatexpert och de kommer till en punkt att "Nu sätter vi igång", säger han. Många försöker också gå ur tillväxtekonomin, eftersom de inte tror på den längre, säger han.
Han nämner återbruk och produktion av egna råvaror som exempel på detta och även den second hand-trend som började redan för 20 år sedan.
Ett annat exempel han nämner är att många människor känner sig stressade och utan mål, med jobb som egentligen inte tillför något till samhället.
- De flesta som är utbrända vill sätta fingrarna i jorden och få kontakt med verkligheten. Jag vet inte om det är politik men det är en reaktion på samhällsutvecklingen, en motreaktion, säger han.
Christian Odberger vill se positiva politiska framtidsvisioner.
Ökad lokalförsörjning
Han menar att ökad lokalförsörjning också är enda botmedlet mot den utsugning som pågår av andra delar av världen och ett sätt att minska transporterna och importen av livsmedel.
- Det är en lösning på många olika saker, både livsstilsfrågor och de större frågorna. Men vi pratar om stora odlingar då, inte pallkragsodling på helgerna.
Ett problem är att det är väldigt dyrt med mark, samtidigt som det finns mycket mark som inte används.
Christian Odberger ser att kommunerna skulle kunna skapa jobb inom detta område och att stora odlingar skulle kunna anläggas vid slutet av pendeltågsstationerna i Stockholmsområdet.
- Som i Märsta till exempel, skulle det kunna hända häftiga grejer med en levande landsbygd dit folk i staden skulle kunna tänka sig att flytta.
Han tror också att det skulle vara bra med en kommunanställd trädgårdsmästare som kunde vara bollplank för de många människor som vill odla i liten skala i staden men inte riktigt vet hur man gör.
En ny "bransch"
Christian Odberger och hans fru Margareta har jobbat tillsammans med de här frågorna ideellt i fem-sex år, men nu har de också startat ett företag med förhoppningen att kunna leva på detta.
- Det är en kompromiss att göra det man tror på och att få ekonomin att gå runt. Det är en ny "bransch" som behöver öppnas upp, säger han.
Från politikerna efterfrågar han också en positiv framtidsvision om samhället.
- Jag testade på skärmflygning, och min lärare sa att: "När du ska landa måste du hålla ögonen på den plats du ska landa. För om du tittar på elskåpet kommer du landa på det oavsett hur mycket du försöker styra åt andra hållet." I Tillväxt sa vi i början att vi är för saker, inte mot saker. Sådan politik skulle jag tycka var skön, säger han och skrattar.
Men det är svårt att presentera hur det skulle se ut. Det är lika stor själslig nöd i samhället som miljömässig, påpekar han.
- Många är på en plats där de inte vill vara.
En lösning på det tror han skulle vara kortare arbetsvecka.
Integration genom jordbruk
Han tror också att en ökad satsning på landsbygden skulle kunna vara en del av en förbättrad flyktingmottagning och integration.
- Vi har en väldigt låg siffra för invånare per kvadratmeter i Sverige och det är många jordbrukare på flykt i många konflikter.
Han påpekar att det förstås måste göras i samförstånd med människorna och med deras förståelse för vad det innebär. Men han tror att många skulle må bättre av att få arbeta inom jordbruket istället för att sitta sysslolösa i en lägenhet i stan.
- Det kan gå åt skogen men det kan också gå jättebra. En satsning för flyktingpolitiken som också ger ökad biologisk mångfald och nya kunskapsbärare på landsbygden.
Inspiration från hela världen
Klimatfrågan hamnar högt när människor får frågan om vad de oroar sig för. Trots det nämns det inte i valet. På Inspiration världen lyftes det och mycket annat.
Vi vill visa att det går att göra något, säger en av arrangörerna.
"Folk i rörelse för jorden, vattnet och maten, klimat, global rättvisa och fred" var den samlande beskrivningen av Inspiration världen 2014 som för femte året arrangerades av ett trettiotal organisationer på ABF-huset i Stockholm.
Eva Björklund, från arrangörs-kommitén och aktiv i Svensk-kubanska föreningen, sammanfattar de viktigaste frågorna.
- Det ena är klimatet, där alla delar oron för konsekvenserna, och behovet att minska koldioxidutsläppen radikalt. Vi måste inse att vi inte kan fortsätta på samma tillväxt- och konsumtionsnivå, säger hon.
Förhindra krig
Det andra hon tar upp är behovet av att förhindra krig och att stå utanför krigsalliansen Nato.
- Det är en ständig krigshets i medierna och det verkar snarast vara en besvikelse när det blir vapenstillestånd istället för krig.
Ett exempel är Palestina där Eva Björklund menar att mediebilden så ensidigt tonar ned ockupationsmaktens folkrättsbrott.
Den fortsatta utplundringen av tredje världen med skövlingen av naturen är den tredje punkten hon tar upp, liksom kvinnors rättigheter.
- Vi vill visa att det går att göra något. Positivt är att det är rätt så mycket ungdomar nu i den här rörelsen.
Bortanför EU och USA
Eva Björklund säger att hon gärna vill vara optimistisk för framtiden men inför valet har freds-, solidaritets- och miljöfrågorna lyst med sin frånvaro.
- Det har visat sig vara väldigt svårt att komma igenom den mediala enkelspårigheten, fortsätter hon.
Hon påpekar att när Sveriges medier talar om omvärlden menar de USA och EU.
- Latinamerika, Afrika och Asien med största delen av mänskligheten, och med en helt annan hållning, finns inte.
Hon tycker att Latinamerikas utveckling är ett positivt inslag och hon nämner att Venezuela exempelvis ger stort humanitärt stöd till Palestina och att det i dessa delar av världen inte finns samma hets mot Ryssland.
Ett trettiotal olika miljö-, freds- och solidaritetsorganisationer står bakom arrangemanget Inspiration världen.
Utveckling på vems villkor
Som avslutning på dagen anordnades en valdebatt med representanter för de stora partierna och Fi, med tema: Global utveckling - på vems villkor?
Torbjörn Vennström, från nätverket Global rättvisa nu!, nämner några punkter från diskussionen.
- Alliansen tror på att de marknadslagar som har gällt sedan 1980-talet ska bidra till att lösa problemen.
De är också odelat positiva till det investerings- och handelsavtal (TTIP) som nu förhandlas fram mellan EU och USA.
- De ser inte farorna, säger Torbjörn Vennström. Socialdemokraterna är mer vacklande medan Fi, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är kritiska.
Klimaträttvisa
När det gäller klimaträttvisa berättar han att Alliansen är väldigt nöjda med vad de gjort hittills, men det uppstod ett gräl under debatten om detta eftersom Sverige fortfarande inte har betalat ut de pengar som de lovat till FN:s gröna fond.
- Alliansen skyller detta på teknikaliteter. Det gäller 300 miljoner, men Sverige borde betala minst tre gånger så mycket med tanke på de historiska utsläppen och det klimatavtryck som vi har, säger Torbjörn Vennström.
Intressant tycker han att det är att alla partierna var för att AP-fonderna ska ha bindande regelverk för hållbarhet och mänskliga rättigheter.
- Där kan vi förhoppningsvis förvänta oss hållbara direktiv. Där har vi en hållhake på dem efter valet, säger han.
Antirasism med full färgprakt
estival för 17 såg dagens ljus lördagen den 6 september, strategiskt nog en vecka före riksdagsvalet. Festivalen dukade upp ett innehållsrikt smörgåsbord på Nytorps gärde: alltifrån loppet Spring för 17, barn och ungdomstältet Sub 17 och antirasistiska workshops, skateskola och graffitivägg till konserter, panelsamtal och matstånd.
Men den initierades och genomfördes inte av Nätverket Linje 17 utan av en grupp som fordom varit aktiva inom Linje 17 Mot Rasism. Arrangörsgruppen är numera en fristående förening och alltså inte längre en del av nätverket.
Festival för 17 samlade barnfamiljerna på Nytorps gärde. (Foto: Benita Eklund)
Det ryktades om att arrangörerna velat fjärma sig en smula från Nätverket Linje 17:s klart politiska hållning. Fastän av det märktes inte mycket från scenerna: Nike Markelius & Röda orkestern, Kåldolmar & Club killers hade sina färger färdiga redan. Och Lo Kauppi (Bergsprängardottern), Maria Sveland (Bitterfittan) och Andrea Edwards (SCUM-manifestet) levererade envar brandtal som hette duga. Med barnen i centrum påvisade de vilket vitt, heteronormativt, patriarkalt, medelålders och -klassamhälle vi lever i.
Nej, det enda som saknade tydlig politisk färg var i så fall jazztrion Berger Knutsson Spering som inte sa något verbalt på scenen utan lät tonerna tala. Kanske även Teddybears från Stockholm (det stora dragplåstret) gav en opolitisk konsert, fast bara genom att dyka upp på festivalen gjordes ett ställningstagande.
Allt, utom mat och dryck, var sympatiskt nog gratis. Och till arrangörsgruppens försvar: eventuellt överskott skänktes till Nätverket Linje 17.