Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 37, 12 september 2014 Arbetslinje som leder till armod A
rbetslinjen har varit ett paradord för regeringen. Men för vem är arbetslinjen, för människorna eller kapitalet? Har avsikten varit att alla ska ha ett meningsfullt arbete, eller har den varit att göra människor beredda att ta ett arbete till vilka villkor som helst för att kunna sänka företagens lönekostnader och öka vinsterna? Det synts ha varit det sistnämnda som gällt med sänkt arbetslöshetskassa och sjukkassa, utförsäkring och höjning av fackföreningsavgifter. Arbetslösheten har ökat. Det är ett logiskt felslut att ökade företagsvinster skulle skapa tillväxt och mer arbete. Det är företagsekonomi upphöjt till nationalekonomi i enlighet med den förhärskande nyliberala ideologin i Sverige och EU. Tvärtemot mot vad man förkunnar med politiken blir resultatet stagnation när köpkraften försvinner då de sämst ställda inte kan tillgodose sina behov. Ökad lönespridning ökar inte arbetsviljan som påstås. För ett bättre fungerande samhälle behövs större jämlikhet inte växande klasskillnader. Enligt LO tjänar en person ur ekonomiska eliten 49 industriarbetarlöner. 1980 var det bara nio gånger mer. Enligt tankesmedjan Katalys har under den borgerliga regeringsperioden tiondelen med lägst inkomster ökat sin disponibla inkomst med en procent, medan tiondelen med högst inkomster ökat den 25 gånger mer. 70 procent av befolkningen har fått dela på fyra tiondelar av regeringens skattereformer, medan toppen har tagit resten. Enligt ETC:s körning av SCB-statistik får Danderydsfamiljen 3500 kronor i rut- och rotbidrag per månad. Ränteavdraget till villan ger 5500 kronor i månaden. Totalt 9000 kronor i månaden. Samtidigt har det sociala skyddsnätet glesats ut. Arbetsgivaravgiften som går till det har minskats med 10 procentenheter sedan 2007, medan den del av arbetsgivaravgiften på 31,42 procent som är ren skatt har ökat 5,5 procentenheter till nära 10 procent. När arbetslösheten visar att löner är för högt prissatta har man alltså ökat löneskatterna i stället för att minska dem. En del av det har gått till att öka klasskillnaderna med bidrag och avdrag för redan välbeställda med så där 140 miljarder kronor om året. Fastighets-, förmöghenhets- och arvskatt avskaffade redan den socialdemokratiska regeringen. Socialbidragsnivån är 10800 i månaden, men redan från en inkomst på 1500 kronor i månaden betalas kommunalskatt. Den är proportionell, men egentligen regressiv, eftersom den drabbar de lägst avlönade hårdast. De måste använda en större del av sin inkomst till nödvändiga utgifter för livsuppehället. I flera av Europas länder får man tjäna 10000 kronor innan man behöver betala skatt. Att höja grundavdraget till europeisk nivå skulle öka jämlikheten, minska arbetslösheten och ge fler möjlighet att försörja sig på eget arbete. Att ha ett arbete är största jämlikhetsskaparen. Många arbeten försvinner med ökad datorisering, billig import och lönedumpning i Sverige av utländska arbetare, i namn av den konkurrens EU kräver. Alltfler mister sin trygghet. För den som inte förstår det ekonomiska spelet och den klasskapande politiken från de borgerliga är det lätt att skylla några andra för det, i synnerhet som inte heller de andra partierna klargör sammanhangen. När Reinfeldt (M) talade om att ökningen av flyktingar skulle kosta 12 miljarder kronor mer om året var det att ge skjuts åt invandrarfientlighet, Sverigedemokrater och få underklasserna att slåss mot varandra i stället för mot överheten. Med rätt politik skulle jämlikheten kunna öka och alla få arbete. Invandrarna skulle också kunna bidra produktivt i stället för att vara i botten på klasspyramiden. Nu sitter de på flyktingförläggning under två år utan egentlig förberedelse för arbetslivet, och den utbildningskompetens de haft försvinner med tiden. Vi måste bort från en arbetslinje som skapar armod. |