Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 34, 22 augusti 2014
Arbetarklassperspektiv från insidan
Hundra år i samma klass
Mats Källblad
Galago
Det börjar med en mormors historia - Ester och ungarna. Ett porträtt av en stark och egensinnig kvinnas uppväxt i statarmiljö, genom obegripligt många (elva) barnafödslar och resulterande strider med de sociala myndigheterna till en ombonad ålderdom med ett par glasögon för varje vardagssituation och ett mycket tätsittande lock över de bittra minnena.
Ett avsnitt som tjänar som preludium till en trilogi, men ett nyansrikt och inkännande avsnitt som i sig är skäl nog att läsa hela verket. Något liknande har nog inte skrivits i modern tid.Det handlar alltså om ett arbetarklassperspektiv från insidan. Nog så ovanligt. Trilogin - där den inledande Garagedrömmar utspelar sig i slutet av 1980-talet - utgår från Isak Engman, som mognar fram till beslutet att lägga småstadens andefattiga verkstadstillvaro bakom sig för att skriva poesi och spela rock, och hans vän Molly, som har romskt ursprung och vill måla och fotografera.
Molly, vars situation som rasifierad är betydligt mer utsatt än Isaks, lämnar tidigt byn, och deras dialog brevledes blir ett mer levande sätt att föra fram deras tankar än den inre monologens hade varit. Isak försöker stanna kvar i byn ännu en tid.
Byn, ja. Klasstemat har alltså en tydlig geografisk dimension, och byn är som en karaktär i sig. Den präglar dem alla (vilket blir desto tydligare när Isak så småningom konfronteras med storstadens så kallade kreativa medelklass) och bryter ner många av dem.
Jag vet inte hur denna skildring påverkar någon som inte har känt glesbygdens arbetslöshet på bara huden, men mig berör den starkt, och även om det utspelar sig i Osby är det dalmålet från min egen byhåla jag hör när jag läser vad folk säger.
Alla detaljer är rätt, allt ifrån de morgontomma gatorna, det ändlösa mekandet och småsintheten till den hembräntsdrivna flabbigheten och de desperata försöken att komma in på samhällets enda utskänkningsställe efter klockan ett. Det är ett krökande, ett åkande och ett lagande och inget händer. I Vakna laglös, där Isak sagt upp sig och försöker komma i gång med sitt skrivande och rockande, interfolieras handlingen av två förlagsrecensenters pretentiösa och oförstående analyser av vad han försöker åstadkomma med sin poesi. De mäter upp avståndet till världen utanför, den som räknas. Men han ger inte upp. Det finns ett liv bortom byn och dess förväntningar, även om allt detta lever kvar i en. Detta speglas i Lång väg tillbaka, där tillbakablickar på centrala händelser i barndomen - Isaks och Mollys - blandas med det nya livets framgångar och besvikelser.
Jag kunde inte lägga ifrån mig den här boken sedan den infunnit sig i min hand. Källblad tecknar sina karaktärer skarpt och omsorgsfullt, ibland närmast groteskt, med en svärta som tilltar i de senare avsnitten (samlingen rymmer berättelser som tillkommit under en 20-årsperiod). För dess färgstarka persongalleri och karga humor kan den rekommenderas för vem som helst. Och för den som fått för sig att klasser inte längre finns i dagens Sverige borde den vara obligatorisk.