Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 29/30, 25 juli 2014 GMO förslavar oss S
vensk grundläggande bioenergiforskning, världsledande, står på spel vid ett regeringsskifte, menar Stefan Jansson, professor i växters cell- och molekylärbiologi och fysiologisk botanik vid Umeå universitet. Han för forskarnas talan i SvD Brännpunkt (12 juli). De rödgröna partierna har nämligen uttalat sig om att de är emot att denna forskning om genmanipulerade organismer (GMO) stöds med statliga medel. Miljöpartiets Åsa Romson och Isabella Lövin har dock blivit eftertänksamma och är öppna för en fortsatt dialog, skriver Jansson. Har denna tveksamhet med höstens val att göra? De borgerliga partierna tillsammans med Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) är för GMO, både för forskning och tillämpning. Naturskyddsföreningen, tidigare avvisande, är på väg att revidera sin policy för genteknik: Marit Paulsen (FP) får högsta betyg av Naturskyddsföreningen. Hon är positiv till genetiskt modifierade organismer hos djur och växter (se Sveriges Natur 2/14). Naturskyddsföreningen är inte kritisk mot GMO som teknik, utan mot hur tekniken används. GMO-användningen bidrar inte till ett hållbart jordbruk ännu, skriver man på sin hemsida, fler nyanser behövs. Även Johan Rockström, chef på Stockholms Resilience Center tror att GMO är nödvändig för att klara världens framtida matförsörjning enligt den oberoende gröna Supermiljöbloggen. Flera kommuner i Sverige har satt sig emot genmanipulerade produkter, spannmålsprodukter eller kött där djuren utfodrats med genmanipulerat kraftfoder, främst soja. Man vet att gener från genmanipulerade grödor sprider sig i miljön och kan mutera där. GMO-jordbruk är inte ekologiskt hållbart och har inte visat sig betyda tryggare livsmedelsförsörjning, skrev till exempel Miljöpartiet i Eslöv i en motion till kommunfullmäktige 2012 (Gör Eslöv till en zon fri från genmanipulerade organismer). En aspekt som i stort sett glöms från politikernas, jordbrukarnas och svenska konsumenters sida är att de stora bolagen - Monsanto, BASF och Bayer bland andra - som finansierar forskningen, äger patentet på den framtagna genmanipulerade växten. Lantbruket förslavas. Ett talande exempel ur Monsantos värld ger Thomas Gunnarson på sin blogg Jordbruk 2.0.1: Ett par bönder står vid en siloanläggning. De vill lagra in sin majs. En bil kör fram med en man som stiger ut och undrar om han kunde köpa några kilo majs som utsäde till sin lilla viltåker. Jo visst! Bönderna fyller upp en säck för några dollar med deras Monsantopatenterade majs. Inget utsäde, utan årets skörd! Mannen avslöjade då att han var en utsänd kontrollant (detektiv!) från Monsanto och att deras agerande var olagligt. Handeln slutade med att bönderna senare fick ta en förlikning via advokater för att komma undan dyra rättegångar. Det finns slående exempel över hela jorden. Etiopiens bönder äger inte längre rättigheterna till sitt viktigaste sädesslag, teff (en hirssort) för att den etiopiska staten gjorde en affärsuppgörelse med det nederländska företaget HPFI (se Om fröet av Ann-Helen Meyer von Bremen i OmVärlden 8/2013). En majoritet av EU-länderna är tveksamma mot GMO-grödor. Den enda sorten som är aktuell är Monsantos majs MON 810. På en karta visar Le Monde (13 juni) att fem länder är positiva till odlingen (Portugal, Spanien, Tjeckien, Slovakien, Rumänien), nio negativa. De nios motstånd manifesterar sig i lagstiftning eller moratorium - Frankrike, Luxemburg, Tyskland, Polen, Italien, Österrike, Ungern, Bulgarien och Grekland. Skandinavien och de baltiska länderna förekommer inte på kartan, inte heller i texten. Är Sverige redan förlorat? När LRF har lagt sig platt, landets stora naturskyddsförening inte fattar, forskningen (Monsanto) trycker på och Miljöpartiet vacklar? |