Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 28, 11 juli 2014
Möten med natur och kultur i Sibirien
Vesa Heinonen har vid fem tillfällen besökt olika delar av Sibirien - ett land med storslagen natur och en rik folkkultur. Här berättar han om den senaste resan, till staden Hanti Mansijsk, där han bland annat besökte en ekologisk filmfestival.
Vesa Heinonen intill traditionella träskulpturer, gudabilder, i en helig lund nära staden.
Att kalla naturpedagogen Vesa Heinonen för en sann Sibirienvän är inte helt fel. Han har gjort hela fem besök i olika delar av detta vidsträckta land. Vi förknippar naturligt nog, men lite slentrianmässigt, Sibirien med tragiska händelser i rysk historia. Heinonens infallsvinkel är en annan och handlar om Sibiriens mångfacetterade, storslagna natur, som han är fascinerad av. Han har tidigare rest till bland annat Kamchatka och trakterna österom Ural samt också varit i den del av södra Sibirien, som gränsar till Kaukasus.
Den första veckan av juni i år gjorde Heinonen ett fem dagars besök i Hanti Mansijsk, som ligger där floden Irtysj rinner in i Ob. Dessa floder, som rinner upp i Altai-bergen och mynnar ut i Norra Ishavet, bildar tillsammans Rysslands längsta naturliga vattenväg. Staden är administrativt centrum för den västsibiriska regionen och dess namn bygger på de nutida namnen på de ugriska folkstammar, som tidigare kallades ostjaker och voguler. Fram till år 1940 hette staden Ostajako-Vogulsk.
Historia
Områdets historiska namn är Jugra. I Nestorkrönikan omnämns att ryska upptäcktsresande stött på okända jugra-folk (hanti) och voguler (mansi). I krönikan nämns också samojeder (nenetser). Från 1200- och 1300-talet finns uppgifter om att man från Novgorod gjort expeditioner för att samla in pälsverk, bland annat sobel och hermelin. Peter den store anslöt i början av 1700-talet Hanti Mansi området till det vidsträckta Sibirien-guvernementet.
- De senaste decennierna, framför allt under 2000-talet, har Hanti Mansijsk vuxit med fart och idag bor där över 81000 invånare, säger Heinonen. Folkökningen har kommit sig av en massiv rysk inflyttning, fortsätter han, och menar att denna beror på oljeindustrins snabba utveckling. Enligt 2010 års folkräkning utgör ryssarna över 63 procent av befolkningen i regionen. Den näst största gruppen är tatarer med endast 7 procent, medan de ursprungliga folkgrupperna hanti och mansi är försvinnande små.
Ob med bifloder har alltid varit och är fortfarande viktiga kommunikationsleder i Sibirien. Heinonen nämner att det idag inte finns någon järnväg till Hanti Mansijsk och att han själv kom till staden med flyg från Moskva. Båttrafiken på floderna har alltid varit viktig och är fortfarande det centrala transportmedlet. Hanti Mansisjk har en betydande hamn för båtar, som förbinder staden med bland annat Tobolsk och Omsk.
Ett nytt shoppingcenter byggt i kåtaform i stadens centrum. Folkkonstens traditionella former återkommer i flera sammanhang, bland annat i arkitekturen.
Klimat och näringsfång
Här råder, säger Heinonen, typiskt inlandsklimat med stränga vintrar med mycket snö och temperaturer som kan sjunka till minus 40-45 grader Celsius. Snöstormar är mycket vanliga, och snötäcket är vanligtvis ungefär 80 centimeter. Snön ligger från början av oktober till mitten av maj. Det är därför naturligt att orten blivit ett centrum för vintersport, framför allt skidskytte. Han berättar att världsmästerskapet i skidskytte ordnades här 2003, 2010 och 2011. Som en kuriositet nämner han också, att här år 2010 hölls OS i schack.
- Hanti Mansijsks ekonomi bygger till över 80 procent på oljeindustri och denna har gjort staden välmående. Mycket av intäkterna, säger Heinonen, kommer staden till del och ger sig uttryck framför allt i omfattande byggnation. Här bedrivs också i viss mån fiske, som tidigare var en central näring, och jakt på pälsdjur, till exempel sobel. Liksom i det övriga Ryssland tar man i betydande omfattning tillvara vilda bär och svamp.
Oljeindustrin dominerar
Regionen är Rysslands viktigaste oljeproducent. Här utvinns hela 51 procent av av Rysslands hela oljeproduktion och 5 procent av hela världens. Området är därför viktigt för hela Rysslands ekonomi. Oljan har fört med sig välstånd, men också stora miljöproblem. På grund av oljeledningarnas dåliga skick sker stora läckage årligen med negativa följder för ursprungliga näringsfång som fiske, jakt och renskötsel. Renar hålls fortfarande i viss mån i de nordligare delarna av regionen.
Det är förståeligt att temat för den filmfestival som Heinonen inbjöds till har temat "Save and Preserve"
Ett flytande tempel på floden.
Ekologisk filmfestival
Redan för två år sedan fick Vesa Heinonen en inbjudan till denna festival. Genom internet hade festivalarrangörerna fått nys om honom och Wildlife-festivalen i Vasa. Först i år blev det möjligt för honom att företa resan till staden, som ligger 3500 kilometer österut från Moskva. Han berättar att filmfestivalen nu ordnades för artonde gången och pågick i sex dagar. Arrangörer är det lokala Ugra-TV, staden och kulturministeriet. Visningsprogrammet omfattade 25 filmer och de flesta var ryska och behandlade temat natur och kultur.
- Rysslands Greenpeace-rörelse deltog i festivalen och visade sin film om försöken att bekämpa de vassbränder som härjar vid Kaspiska havet. Under festivalen hölls en rundabordsdiskussion kring problemen som oljeindustrin förorsakar. Heinonen beklagar att hans kunskaper i ryska är för otillräckliga för att han skulle kunna berätta detaljer ur den diskussionen. Att den hölls är ändå viktigt att notera.
Annat program
- Filmer från andra håll i världen fanns också med i programmet, bland annat filmer från Estland, Tyskland, Holland samt också längre ifrån: Armenien, Iran och Australien. Utländska gäster till festivalen kom från bl. Portugal, Spanien, Kazakhstan, Australien och Iran. En australiensisk film, som behandlade oceanernas nuvarande tillstånd, vann pris på festivalen. Priset var en statyett av myternas urfågel, som i likhet med svanen i Kalevalamyten, värpte det ägg som gav upphov till världen. Samma fågel finns i stadens vapen.
Utöver filmvisningarna ordnades diskussioner, presentationer och exkursioner i staden och den omgivande naturen. Vesa Heinonen fick också möjlighet att presentera filmfestivalen Wildlifes verksamhet.
- I själva staden besökte han "Människan och naturen"-museet där han bland annat såg kompletta skelett av mammutar som bevarats väl i permafrostmarken.
En dag fick festivaldeltagarna vara med om plantering av gran i närliggande skog, något som Heinonen verkligen uppskattade. Skogarna är av samma typ som våra nordiska, och trädbeståndet består av framför allt sibirisk ädelgran och sembratall.
Den rika folkkulturen lever. Här dansar en grupp klädda i Hanti-folkdräkter på en ö i flodmötet mellan Ob och Irtysj.
Folkkulturen hålls levande
Naturligtvis fick deltagarna också tillfälle att färdas på floden, bland annat ordnades en utfärd till en ö, som ligger där Irtysh rinner in i Ob. Där uppträdde både hanti och mansi i sina vackra folkdräkter och uppförde danser till musik på traditionella instrument. Man demonstrerade också traditionella lekar.
- Folkkulturen och folkkonsten hålls levande och ges uttryck inte bara i dräkter, sång, musik och dans. Folkkulturens former och färger, där blått tycks vara populärast, ses också i stadens moderna arkitektur. Flera byggnader bland annat ett modernt hotell i centrum har kåtans grundform och det pryds av väggmålningar med traditionella motiv. På en höjd strax utanför finns ett minnesmärke, som också har kåtans form.
Wildlife-festival i Vasa
Vesa Heinonens festivalbesök i Sibirien medförde att Wildlife-naturfilmfestivalen som anordnas i Vasa i början av oktober får tillskott av nya filmer både från Ryssland och andra länder som var representerade i Hanti Mansijsk. Särskilt efter hans presentation av Vasa-festivalen knöts direktkontakt med filmare, som ville sända sina filmer till Wildlife.
- Fem dagar är naturligtvis en alltför kort tid för att grundligt lära känna en plats som denna. Ändå fick Vesa Heinonen under resan fina upplevelser framför allt av den starka förbindelsen mellan natur och kultur där. Alldeles särskilt gladdes han åt att få uppleva närkontakt med de sibiriska skogarna.